Färjestad-bloggen: Blåklockor, vägvisare och backbestyr
Som om inte en blåklocka var illa nog. Ett okbensbrott och en månads sjukfrånvaro för Frögren blev sannerligen ett dystert besked för FBK:s redan hårt prövade backbesättning.
Laget kämpade heroiskt uppe i Gävle i torsdags, och vann tack vare en taktiskt och ur arbetsmoral-aspekt väl genomförd insats.
Och psykologin i det hela ska inte underskattas: En fördel med att åka iväg utan fem ordinarie/tongivande spelare är att förväntningarna på laget sänks, vilket (rätt hanterat) kan innebära att moralen höjs och överambitiösa tendenser försvinner. Den prestationsångest det stundtals talats om under hösten, och som ofta leder till att situationer överarbetas, blir alltså omedvetet mindre då förväntningarna på laget sänks.
Självklart vill man fortfarande vinna, men på något sätt inser man att vägen dit måste gå genom ett mer realistiskt spel sett till förutsättningarna. Det här sättet att tänka tror jag också är nyckeln då lag som ligger riktigt risigt till vinner ”omöjliga” matcher genom att knyta näven i fickan, kämpa för varandra och spela enkelt. Det tycker jag bland annat att jag såg exempel på i Frölundas senaste möte med FBK. Att sådana vinster stärker lagmoralen rejält behöver väl knappast påpekas.
Fler positiva aspekter från Brynäsmatchen: Att FBK har starka personligheter och vägvisare som exempelvis Kåberg i laget är en fantastisk tillgång under tuffa matcher. Killen täcker skott med örat (?!), åker tydligt smärtpåverkad till båset och kyler för att sedan snabbt komma tillbaka och trycka in den viktiga kvitteringspucken. Snacka om att skicka signaler till resten av laget!
Klart negativt är det dock att en skadelista som den FBK nu dras med på sikt kan urholka lagets chanser i vår, eftersom det finns en risk att man sliter för hårt på övriga spelare. Backsidan är, enligt min mening, fortsatt mest utsatt. Utöver att man lyfter fram unga och talangfulla ersättare(som exempelvis Klefbom) ur de egna leden skulle jag gärna se att man också scoutade marknaden så att man i relativt god tid före deadline kan fylla på med ytterligare en rutinerad back.
Nu växer ju som bekant inte rutinerade backar på träd under den här tiden på året (om de någonsin gör det), men fortsätter skadenivån som den börjat lutar det åt att det blir nödvändigt med en något chansartad kompletteringsvärvning inför den hårda matchningen i slutspelet.
Även forward-sidan har ju haft ett visst manfall under hösten, men på något sätt känns det inte lika oroväckande. Där tycker jag snarare att man kan avvakta händelseutvecklingen. När nu flera spelare visar tecken på att de börjat hitta formen och få utdelning så ser man att bredden faktiskt finns i forwardstruppen, där flera kedjor kan producera och där nya spelare kan kliva fram ifall andra blir skadade eller får svackor.
Positivt inför dagens möte med Modo är att Axelsson och Sevc med allra största säkerhet är tillbaka. De är två spelare som utan tvivel kommer att fortsätta att vara mycket viktiga för FBK den här säsongen!
