Färjestad-bloggen: Ungdomlig entusiasm
Skön vinst LLA i söndags, och det av många skäl. Att man övertog serieledningen var bara grädde på moset, själva storheten i vinsten låg i mina ögon i att man trots en uppseendeväckande skadelista, en inte särskilt optimal matchladdning och hård belastning på många av spelarna stod upp och vann en moraliskt viktig seger mot en tuff blivande slutspelsmotståndare.
Dessutom bjöd lagen stundtals på riktigt spännande propagandahockey med mer hjärta än skönspel. Det är glädjande att se att Micke äntligen verkar ha börjat komma ikapp efter sommarens operation, och det är bara att hoppas att hans hysteriska form håller i sig framöver. Hela hans kedja har varit het, och den är ett av många skäl till att hålla tummarna för att man nu äntligen har börjat få ihop hållbara konstellationer. Vibbarna inför vårens slutspel är bra, trots alla dessa närmast osannolika skador och sjukdomar som fortsätter att drabba laget. Med tanke på den höstsäsong laget haft är det verkligen ett tecken på lagets styrka när man ändå ligger där man ligger i tabellen!
Två galler i line up-en i söndags, och ytterligare tre spelare födda på 90-talet i laget. Det om något borde väl få tyst på alla dessa dåligt pålästa skränare som aldrig slutar att älta Färjestads ungdomsverksamhet och det till synes outtömliga ämnet egna produkter kontra värvningar. Ungtupparna gör det bra, och även om det på pappret kan verka lite underligt att de två yngsta backarna bildar backpar så har faktiskt både Brodin och Klefbom, genom en över lag mycket stabil insats hittills under säsongen, visat sig vara värdiga det förtroendet.
Det samma gäller den hårt matchade Magnus Nygren som ni, som följt mina inlägg från tidigare, vet är en spelare som jag tror mycket på. Blixtinkallade Niclas Edman från Skåre gjorde också han en bra match som avlastare, inte minst med tanke på att han, med mindre än två timmar kvar till matchstart, inte ens visste om att han skulle spela.
Att ungdomarna sedan ibland gör ett eller annat misstag där ute på isen får man leva med – hur ska de annars få möjligheten att utvecklas och växa in i rollen och tempot. Låt mig uttrycka det så här: Jag har betydligt större tålamod med en ung, ambitiös kille än med en trött gammal hockeyhandelsresande med dollarglasögon. Någon av den sistnämnda kategorin har vi dock lyckligtvis inte i FBK i år. Och det känns faktiskt som om vi ser mindre av dem generellt i ligan. Vi får hoppas att den utvecklingen fortsätter!
Apropå ungdomlig entusiasm: Man kan inte göra annat än älska junior-VM för den hockey man bjuds på när det är unga grabbar som spelar. Det karaktäristiska spelet med full fart framåt och ett och annat misstag bakåt bäddar för sevärd, publikfriarhockey. Tråkigt, förstås, att småkronorna missade finalen, inte minst som man ledde över ryssarna med bara en och en halv minut kvar av semifinalen. Men matchen mot Kanada förgyllde verkligen min nyårsafton. Det är dock lite underligt och ganska frustrerande att vi i Sverige har så svårt att få till det när det verkligen gäller. Men det gäller sannerligen inte bara småkronorna.
