Färjestad hissar Mathias Johanssons tröja #17
Igår avslöjade Färjestad på en presskonferens att man i samband med jubileumsmatchen mot Frölunda den 24/11 då man firar åttio år som klubb även kommer att hissa trotjänaren och legendaren Mathias Johanssons tröja nummer 17 i taket på Löfbergs Lila Arena. Han hamnar i gott sällskap tillsammans med Jörgen Jönsson (21), Håkan Loob (5), Thomas Rundqvist (9), Ulf Sterner (9) och Tommy Samuelsson (2).
Det är alltså den största äran en spelare kan få som Mathias Johansson kommer att få uppleva före jubileumsmatchen. Och han är väl värd det. Här följer en historia om mannen med nummer 17 på ryggen, som aldrig mer kommer att användas inom Färjestad.
Mathias Johansson har spelat mest matcher av samtliga FBK-spelare genom tiderna. Sammanlagt blev det 662 grundseriematcher och 145 slutspelsmatcher. Sammanlagt alltså hela 807 tävlingsmatcher i Elitserien. Om man räknar med träningsmatcher och europaspel så hamnar siffran på dryga tusen matcher!
Färjestad alltid favoriten
Redan som 7-åring började Mathias hjärta klappa lite extra för Färjestad. När hans egna karriär påbörjades så var alltid förhoppningen att Färjestad skulle höra av sig. Hur många kan vara så lyckosamma att just detta händer? Mathias Johansson kan säga det. När han var sexton år, spelandes för Oskarshamn så fick han förfrågningen från Karlstad och då var det inget att tveka på för den från Oskarshamn bördige Johansson.
Han blev av många kallad "den nye Rundqvist" när han kom till Karlstad som blott en 16-åring. Fick göra sin första A-lagsmatch mot Hv71 som han kommer ihåg fortfarande som om det vore igår. Man vann matchen med 2-1 och han fick spela med Peter Hasselblad, Jesper Duus, Mikael Holmberg och Magnus Roupé. Han fick spela till och från efter det i några år.
Alltid laget före jaget
Men med som det skulle visa sig vara hans stora styrka under hela karriären så tog han en ordinarie plats i Färjestad efter tre år. Jag talar såklart om det stora hjärtat och det hårda arbetet, dag efter dag, år efter år. Det som hjälpte honom med att få chansen på riktigt i A-laget var att tränaren Harald Lückner skickade honom till "farmarlaget" som Färjestad samarbetade med vid tiden - Grums IK. Där han återfick självförtroendet som många andra unga spelare som så väl behöver det för att lyckas.
Han blev under samma år även draftad av Calgary Flames, vilket också var favoritklubben i NHL. Det skulle dock dröja tio år innan han tog steget över Atlanten. Fram till dess så spelade han en stor roll i Färjestads lag och gjorde en hel del poäng för att i grunden vara en tvåvägsspelare med sin stora styrka i defensiven. Guld fick han uppleva under dessa tio åren både en, två och tre gånger.
Han säger själv i intervjun med Färjestads presschef Jörgen Kalitzki att han har svårt att ta ut ett minne från karriären som sticker ut, men att det första guldet man tog 96/97 var svårslaget och extra roligt eftersom man inte var favoriter alls.
År 01/02 ett riktigt höjdarår
Säsongen 01/02 var ett riktigt bra år för Mathias. Kanske inte poängmässigt men upplevelsemässigt. Färjestad som lag slog de flesta rekorden som fanns att slå och Mathias själv spelade i landslaget både under euro hockey tour, VM och OS där han såklart var den stora knallen i truppen som Hardy Nilsson tog ut. Den turneringen är enligt honom själv det häftigaste han upplevt men även det tråkigaste då vi väl alla minns hur det slutade mot Vitryssland i kvarten.
Detta året fick han också samtalet från Calgary och tog alltså chansen att åka över. Det gick till en början bra och han hade förtroende från tränaren, men vid jul bytte man tränare i Calgary och efter det ändrades situationen. Till slut blev han trejdad till Pittsburgh Penguins innan trading deadline och när säsongen tog slut ville man i Pittsburgh föryngra laget.
Tillbaka till Karlstad
Därför flyttade han blicken hem igen mot Sverige där Håkan Loob inte var sen att erbjuda ett femårskontrakt som han utan att tveka accepterade och flyttade hem igen till sitt kära Karlstad. Första säsongen tillbaka fick dock ett väldigt jobbigt slut då man i finalen mot Hv71 skulle spela hem guldet på långfredagen i den sjätte matchen. Hv71 vann dock med 1-0 och körde sedan över Färjestad i avgörande matchen och tog guldet efter att en annan legendar spelat fullkomligt strålande för smålänningarna. Stefan Liv.
Revanschen kom år 2006 när mirakelvändningen i Kinnarps ägde rum. Många är vi nog som tänker tillbaka på den matchen och får rysningar av avslutningen när Wallin får pucken förbi nämnde Liv och tar Färjestad till final med sju sekunder kvar, helt otroligt. "Matte" själv var på isen när avgörandet föll men som han skämtsamt säger "som tredje gubbe lite senare än de andra".
Avslutande åren
Efter 17 säsonger fick han efter säsongen 07/08 beskedet att han inte skulle spela i Färjestad mer. Han avslutade sin långa karriär med först en kaosartat tid i Malmö där alla spelare släpptes i januari och Mathias åkte till Leksand och spelade klart den säsongen där. Sista året spenderade han en tid i Skåre BK då han inte ville lämna sin gravida fru och dotter ensamma. Men när de fått sitt andra barn avslutade han sin långa och framgångsrika karriär i italienska laget Ritten/Renon.
Det betyder att han prövade på de flesta nivåerna som man kan göra i ett hockeyliv, från Division 3 (IK Oskarshamn) och 1 (Grums IK, Skåre BK) till Italienska ligan (Ritten/Renon), Allsvenskan (Malmö Redhawks, Leksands IF), Elitserien (Färjestad BK), NHL (Calgary Flames, Pittsburgh Penguins) och landslagsspel i både VM och OS.
Var med och hylla Mathias
Så. Den 24 november lite innan klockan 16:00 kommer Mathias stå på isen med familjen och 8500 andra fans som vill vara på plats för att hylla honom som den ikon han är för Färjestad. Gör det du också! Det är han som sagt väl värd.
