Färjestads-bloggen: Min oförglömliga dag
Jag började min resa från hemorten Kungälv, som ligger farligt nära Göteborg faktiskt, tidigt på morgonen för att komma upp till Karlstad i god tid. I så pass god tid att jag inte skulle missa någonting av denna dag. Då det varit riktigt grått och regnigt den senaste tiden kändes det oerhört bra att man såg mer och mer blå himmel desto närmre Värmland man kom, och väl framme i Karlstad sken solen härligare och starkare än vad jag sett de senaste två veckorna. Vinnarväder.
Efter en kort men ”möcke” trevlig visit hos de värmländska släktingarna bar det av till Löfbergs Lila Arena. Först var det den trevliga legendmatchen där man bland annat kunde se bekanta ansikten som Bengt-Åke Gustafssons, Tomas Rhodins och Jonas Höglunds. Tyvärr vann gästande Frölunda denna match med 8-5, men som tur var så var inte det huvudmatchen denna dag. Den skulle komma senare. Det blev en del tid mellan legendmatchen och dagens höjdpunkt, men det fanns att göra. Fick umgås med trevligt folk och även nöjet att hjälpa Tifogruppen att placera ut flaggor på sittplats runt om i arenan. Fantastiskt jobb av gruppen förresten. Lägger ner mycket tid och pengar på att göra det snyggt, och det lyckades ju verkligen. Helt magiskt snyggt med alla flaggor, ballonger, konfetti och rök. Magiskt!
Tiden gick och det skulle bli dags för en av dagens höjdpunkter – Mathias Johanssons tröjhissning. Och återigen bevisar Färjestad att man är Sveriges proffsigaste klubb. En fin ceremoni med en del våta ögon när ”Mattes” tröja med nummer 17 hissades till taket. Fin gest även av Frölundaspelarna som klappade med klubborna för Mathias Johansson när tröjan var på väg upp. Och med 8500 åskådare i arenan var stämningen helt fantastisk.
Matchen började. Bra tempo där båda lagen såg riktigt taggade ut från start. FBK vill ju självklart göra en bra match och ta tre poäng i en match mot Frölunda, där man firar att klubben fyller 80 år och där man spelar lite extra för Mathias Johansson. Men det märktes på bortaspelarna att de nog gärna hade förstört festen, för de var aggressiva och farliga i inledningen av matchen.
Färjestad matchade inte mindre än nio nittiotalister på planen, där två och dem gjorde elitseriedebut. Spelare som Calle Andersson, Erik Thorell, Linus Fröberg och Max Görtz har varit strålande de senaste matcherna, och skulle visa sig vara det idag också. De åker mycket skridskor, tacklas och stångas då de inte visar respekt för någon, och var gång på gång ett hot i offensiv zon. Underbart att se när Fröberg vinner närkampsdueller mot Frölundas NHL-stjärna Matt Duchene gång på gång, där kanadensaren blev mer och mer frustrerad och såg ut att tycka att det blev tråkigare att spela hockey för varje byte.
Färjestad tryckte ner Frölunda. Johan Olofsson och Joakim Nygård var för övrigt spelarna som gjorde debut, varav den förste visade sig mest under matchens gång. Helt respektlös åkte den 18 år unge värmlänningen runt och tacklades och tog för sig i varje byte. Med stort hjärta och hårt arbete, visade han att han ville ta chansen nu när han fick spela med A-laget, och det skulle förvåna mig mycket om han inte får fler vara med i fler matcher efter vad han visade upp.
Färjestad gjorde återigen mål i numerärt underläge genom att kontra och slänga in pucken framför mål där den styrdes in av en motspelare. Men mål som mål, och det är framför målet det händer. En snöplig kvittering kom dock från Dick Axelsson i samma powerplay för gästerna. Den gamle FBK-spelaren blev framspelad mitt i slottet, och när han näst intill missade pucken helt ställde det Salák i mål så mycket att den gick in mellan benen på tjecken. Färjestad reste sig dock snabbt och tog återigen ledningen genom Marcus Paulsson.
I tredje perioden snodde Per Åslund fräckt pucken av en Frölundaback, rundade honom och lurade ner Hudacek i mål och gjorde snyggt 3-1 innan Bastiansen, från egen zon, pricksköt 4-1 i tom kasse. Färjestad var det bättre laget i alla tre perioder och vann rättvist. Frölunda försökte, men hemmalaget hade mer vilja och var starkare. Riktigt häftigt att se de unga killarna ta för sig så mycket som de gör. Färjestad är det viktmässigt lättaste laget i hela serien, och Frölunda det tyngsta. Ändå vinner Färjestad tacklingarna med 11-6 och de flesta ”brottningsmatcher” i matchen. Så för er som inte visste det; vilja slår tyngd. Kom ihåg det!
Så, sju timmar – eller drygt 50 mil – själv i en bil. Om det var värt det? Absolut, inget snack om saken. Hockey är alltid bättre live, och med en övertygande vinst är det inga problem att sitta i en bil och ”gotta sig” i ett par timmar.
Färjestad spelade precis som man ska spela idag. Man visade stort hjärta för klubben man representerar, och hårt arbete genom att vinna de allra flesta närkamper under 60 minuters spel. Förr har man haft många tunga pjäser, vilka är bra på att vinna närkamper. Däremot är de tunga spelarna ofta lite segare i skridskoåkningen. Denna säsong har man en vikmässigt lättare trupp – bland annat för att man har flera juniorer i laget – men som visar en mycket bra inställning och vilja att vinna. Det finns nog många kedjekonstellationer som är tyngre än Thorell-Fröberg-Görtz, men med sitt aggressiva och orädda spel vinner de många närkamper i anfallszon. Och anledningen till att de vinner så många närkamper är att de aldrig står stilla. De rör på sig hela tiden, och med hög hastighet. De blir svårmarkerade och riktigt jobbiga att möta, speciellt när de även visar upp en otrolig puckskicklighet. Imponerande!
------------------------------
Färjestads historia är magnifik. Man har aldrig åkt ur elitserien. Man har spelat 19 SM-finaler och tagit nio guld. Man har i många år legat i toppen av serien och tagit sig långt i slutspelet. En vinnande klubb.
Och framtiden ser inte sämre ut direkt. Man har fortsatt bra personer i organisationen, och med J20-laget som är nyuppstartat får man upp talang på talang till A-laget. Dessutom ser spelet riktigt bra ut och man klättrar just nu i tabellen med sin tredje raka vinst.
Färjestads framtid är ljus, och förhoppningsvis får vi uppleva många underbara stunder ihop framöver. Vi är Färjestad, och dessutom är vi jävligt stolta!
