Färjestads-bloggen: Premiärtankar
Ja, premiären blev inte riktigt som man (åtminstone jag) hade tänkt mig. Örebro stod upp bra, bättre än jag trodde. Eller så var Färjestad blekare än jag trodde. Förmodligen en kombination.
Stämningen var häftig i Löfbergs Arena, många har klargjort sina synpunkter om hur många Örebrofans som ”bjöds in”, själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Det sägs att de flesta köpte sina biljetter själva, och då är det klart omöjligt att kontrollera vilket lag personen håller närmast hjärtat. Jag själv stod mitt i smeten av Färjestadsfans, precis bakom målet, och hörde därför mestadels sångerna om det grön-vita laget, men jag har förstått att läktarmatchen nog vanns av de röd-vita bortasupportrarna. Och nej, det är självklart inte roligt att förlora läktarmatchen i sin egen borg, och kanske var det därför spelet inte stämde så bra för hemmaspelarna.
Kanske kan det också vara ett uppvaknande för en del Karlstadsbor. Om det var 8500 i arenan, varav ca 2500 var Örebroare, borde det varit ca 6000 Färjestadsfans i arenan. Man borde med andra ord inte förlora den läktarmatchen... Men missförstå mig inte, jag hade det fantastiskt bra och jag älskar när arenan är fullsatt med ett sånt fantastiskt tryck som i lördags. Den stämningen som var ser jag gärna i 55 omgångar! Hur som helst:
Vid första nersläpp såg man riktigt laddade ut och hade så bra fart under skridskorna att Örebro drog på sig två utvisningar direkt, och i spel med två man mer kunde man även göra 1-0. Men efter det verkade man tappa det mesta av sitt grundspel. Man såg stressade ut och passningarna gick sällan klockrent på bladet till medspelare, så som man är van att se Färjestad spela. I många uppspelningsförsök fick spelaren som fick pucken stanna, vända upp och börja om för att man inte fick flytet att stämma.
Som Färjestadssupporter hoppas och tror man ju att laget ska vinna match efter match. Nu är dock Färjestad inne i en generationsväxling och jag tror att det blir ett lite tuffare år. Det är svårt att säga hur bra detta FBK är efter en försäsong som gått väldigt bra, där åtminstone inte jag kunnat se mer än ett par matcher.
Jag tror att vi får ha lite mer överseende och tålamod av årets upplaga.
Ett starkare och tyngre lag än i fjol – men jag hade hoppats på lite mer fysiskt spel än vad som bjöds på. Man var där, men inte med full tyngd in i tacklingarna. Allt för ofta var man nöjd med att vara där och toucha sin motståndare.
Men det blev bättre. Efter första perioden blev spelade man upp sig, jobbade mer ihop och närmre varandra. Dock saknades det där lilla extra. I sista perioden kändes det som att puckinnehavet var 90/10 fördel FBK, men de där riktigt farliga målchanserna var för få, och när de väl kom ville pucken inte in.
Jag ska försöka ha lite mer tålamod än tidigare (ja, jag vet om jag är en av de som kan ryta till för snabbt ibland) och därför bara ta upp enskilda spelare som ändå får ett plus från matchen.
Pontus Åberg – Precis som under försäsongen en av Färjestads absolut bästa spelare. Han åker snabbast och mest av alla, och är ingen med honom så skapar han målchansen på egen hand.
Tomas Hyka – Poängbäst (1+1) med matchens snyggaste mål. Uppfinningsrik och respektlös. Kommer bli, precis som ovan nämnde Åberg, helt fantastisk att se under säsongen.
Shawn Belle – Stor och stark och gjorde framförallt ett riktigt bra jobb i boxplay.
Christian Berglund – Matchovan, men såg ruskigt spelsugen ut när han kom in och började stångas direkt.
Devin DiDiomete – Gör sitt jobb på ett bra sätt. Irriterar genom närkontakt och snack utan en enda utvisningsminut. Med andra ord på rätt sida linjen matchen igenom.
Ja, mina vänner. Det var allt för denna gång. För fler och kortare tankar följ med på twitter: @NyquistCarl, annars hörs vi längre fram.
Stort hjärta - hårt arbete. Fortsätt stötta så är jag övertygad om att vi alla kommer vara nöjda när säsongen ska summeras!
