Tålamod, karaktär och fläskläpp - ett vinnande koncept
Färjestad segrade över Örebro i en match med två ansikten. Från överkörning till forcering, där Färjestad visade prov på stort tålamod, enorm karaktär - och en fläskläpp som var avgörande.
Det var med blotta förskräckelsen som Färjestad utgick med en uddamålsledning efter den första perioden mot Örebro.
Många tycker nog att gästerna mycket väl hade kunnat vara det ledande laget efter de inledande tjugo minuterna. Jag protesterar inte mot den åsikten. Dubbla ramträffar och ständig oro mot Färjestads mål var signifikativt för starten på matchen.
Tyvärr för hemmalagets del såg det i det närmaste laget genant ut, långa stunder.
Örebro trampade gasen i botten
För är det en sak man inte ska göra, så är det att visa så stor respekt för motståndarna att man glömmer bort sin egen identitet. Särskilt inte inför fullsatt salong, i sin egna hemmaborg.
Det var nämligen det som syntes så tydligt i Färjestads agerande. I princip allt handlade om att ligga på rätt sida medan Örebro trampade gasen i botten.
Men så kommer de så skarpt lysande ljusglimtarna som hela tiden återkommer i detta Färjestad. Marcus ”Lilliz” Nilsson behöver inte mycket tid eller utrymme för att kunna prickskjuta en skottpassning på Åslunds klubba och in i mål. Uddamålsledningen efter första akten var på många sätt ologisk, som så ofta hockey är.
Men närkingarna lättade inte på gasen. För gasen, den var i botten. En kvittering kom snabbt i inledningen av den andra perioden och rättvist var bara förnamnet.
Hemmalaget hade otroliga problem att överhuvudtaget spendera någon tid alls i anfallszon under första halvan av matchen. På så vis gjorde Örebro helt rätt i sin gameplan. Man jagade Färjestads backar och bröt alla uppspel sönder och samman. Aggressiva och framförallt intensiva var bortalaget. Något som Färjestad inte alls kunde matcha.
Vad som dock i slutändan skilde lagen åt, var tålamodet. För plötsligt var det soppatorsk hos Örebro. Man gick all in i början av matchen och huvudlöst spelade man med en intensitet som inte skulle hålla i tre perioder.
Och plötsligt kunde jag förstå Färjestads stora konsekvenstänk, i början av matchen.
Karaktär kan bära långt
Andra halvan av matchen tillhörde Färjestad, punkt. Örebro fick istället rikta in sig på sina snabba omställningar, men även där saknades det tillräckligt med kräm i benen när man bjöds på kontringar. De hade satsat allt på ett kort i första halvan av matchen. Men avgjort matchen hade man definitivt inte. Som det skulle straffa sig, sedan.
Istället tog Färjestad ett verkligt steg framåt ikväll. Färjestad i spelet utan pucken i ägo har varit ett sorgebarn den här säsongen och det finns fortfarande stort utrymme för förbättring i det avseendet.
Men idag agerade man konsekvent, utifrån de begränsningar som finns. Konsekvent för att, bortsett från Örebros ramträffar, lyckades man få de att ta avslut från ”rätt” positioner ur Färjestad-synpunkt. Just den varan har vi inte fått se mycket av på sistone, under den dystra perioden kantad av förluster.
Med en stor portion tålamod och en fet fläskläpp på Victor Ejdsells ansikte, kunde taket i Löfbergs Arena lyfta när just Hagfôrssonen tryckte dit det förlösande 2-1-målet.
Saken var sedan definitivt biff när publikfavoriten Gustav Rydahl rakade in 3-1-målet i tom kasse och man kunde kvittera ut en trepoängare efter ett minutiöst-, konsekvent- tålmodigt- och inte minst HÅRT jobb.
Idag kan ingen klaga på karaktären som kollektivet Färjestad visade upp. Det är precis det här stora fallet framåt, som krävdes och som kan bädda för större framgångar och firanden framöver.
Karaktär kan bära långt. Riktigt långt. Så enkelt är det bara. Kan Färjestad fortsätta visa upp det?
