Hur ska Färjestad formera sin forwardssida?
Färjestad har inför säsongen 2024/2025 en forwardssida som av media är lyft som den främsta. Bland nyförvärven finns kvalsuccén Viktor Lodin, blixtsnabbe AHL-forwarden Marian Studenic och hemvändande skarpskytten tillika Karlstadsonen Oskar Steen.
Den 13:e juli presenterades Oskar Steen på ett femårskontrakt av Färjestad. En av media på förhand redan hyllad forwardsuppsättning kryddades av det man brukar kalla en rivig spelare. Traditionsenligt vid den här tiden på året brukar många supportrar sätta sig ner och klura ut de mest slagkraftiga formationerna. Dock är årets upplaga av FBK inte det enklaste att göra det med. Det kryllar av offensiv spets och namn som i de flesta andra lag skulle vara givna att ha en förstaformation. Nedan följer mitt bidrag till diskussionen samt lite tankar.
I laget finns fem centrar och av dem kan både Tomasek och Steen hantera en position på yttern. Detta grepp användes stundtals av tränare Tomas Mitell under förra säsongen då man skickade ut Tomasek till höger och petade in Westfält bredvid den förstnämnda och Nygård. Hur ska man tänka i år då? Jo, förmodligen kan man tänka lite likadant. Färjestad har en lyx att kunna rotera runt kraftigt och både Tomasek och Steen lär få testa på spelet både som center och ytter. Om man ska hårdra det så kan det uppstå en viss problematik, dock en på sätt och vis skön sådan. Det kan nämligen bli så att strävan efter att få den ultimata kemin i alla fyra kedjor tar för lång tid och att resultatet av allt roterande till slut blir att kemin inte har satt sig och därför får lida. Dock får man ju ändå betona att den problematiken lite är av en sanning med modifikation, för vem vill inte ha konkurrens bland platserna?
Wallin har tydligt yttrat att man har sökt mer fart och mer fysik till denna säsong. Det sistnämnda har man verkligen nu. Om vi tänker bort Ollas Mattsson, Solberg och Groleau på backsidan så har vi Emil Alba, Linus Johansson, Henrik Björklund. Viktor Lodin och Oskars Steen framåt. Det här är spelare som ska vara småelaka och jobbiga att möta. Här finns det verkligen möjlighet att sätta ihop en jobbig fjärdekedja, likt den man hade under guldsäsongens slutspel. Om man tänker hierarkiskt så är det kanske vettigt att sätta Westfält i en fjärde, men om man ser på hans utveckling så bör ett steg uppåt vara mer realistiskt än att fortsätta harva i en fjärdekedja. Om man vill åt en tung fjärdekedja, ja då kanske en sådan som Linus Johansson är aktuell. Men kan man sätta en landslagsforward i en fjärdeformation? Återigen har Färjestad papperet att luta sig emot, för faktum är att det finns material att sätta ihop fyra jämnstarka formationer. Som det har sett ut på de inledande träningarna, där alla har varit tillgängliga, har tränartrojkan faktiskt tänkt så. Det finns tyngd, snabbhet och skicklighet i alla fyra formationerna. Dock ska det inte stickas under stolen att tanken kring att ha en tung och irriterande fjärdeformation i ett eventuellt slutspel, suktar rejält.
Hur ska Studenic in? Kanske kan ett slovak-tjeckiskt samarbete vara lösningen. Historiskt sett kan det vara en bra kombination, Sevc och Granak i powerplay 2009 är ett exempel. Efter Strömstad Hockey Classics verkar dock Marian och Joel Kellman hittat en fin kemi tillsammans, dock är tredjelänken lika eftertraktad av spelarna som osäker och då kanske vi kommer till det där stadiet att Tomasek kan skickas ut på en kant just där. Lika sannolikt, om inte mer, är dock att Lucas Forsell eller kanske, som jag propagerar lite för, att Henrik Björklund ska ta den.
Dessutom har vi lite veteraner att prata om. Numer ingår väl Mikael Lindqvist in i den skaran och med sista året på kontraktet vill nog han visa upp sig. Man har pratat om att han har blivit mer allround, en stabilare tvåvägsspelare. Och visst, det har han, men det är inte så att det direkt glimrar i defensiven. Däremot glimrade det till i offensiven mot slutet av förra säsongen när Öhgren och Johansson blev kedjekamraterna. Jag menar att Lindqvist måste ha minst en snabb offensiv kreatör, likt Öhgren, vid sin sida för att kunna producera offensivt. Han kan inte skära genom offensiv zon på egen hand som för ett par säsonger sedan. Samma sak gäller även allas vår Per Åslund som också behöver ha offensiva lekkamrater för att producera. Förra säsongen var han produktiv offensivt och då i lagets offensiva kraft framåt med Nygård och Tomasek. När han parades ihop med Linus och “Linkan”, vilket inträffade ett antal matcher, blev det inte samma sak, vilket även stärker faktumet och min tes kring just Lindqvist. Därför anser jag att en kedja inte ska, som jag sett att många får det till, innehålla Åslund och Lindqvist på varsin kant.
I sista träningsmatchen mot HV71 visade Viktor Lodin, Marcus Westfält och Michael Lindqvist ett fint samarbete. Som tidigare nämnt har även Studenic och Kellman hittat varandra och därtill har Åslund och Steen skrapat ihop en hel del poäng tillsammans. Detta bör vara något att spinna vidare på, därför har jag, lite utifrån den ovan nämnda kemin, kommit fram till dessa fyra kedjor som ett alternativ för Färjestad.
Joakim Nygård - David Tomasek - Lucas Forsell
Den här kedjan sattes samman under den första träningen med formationer på isen och jag förstår varför. Till en början handlar det om att man måste ge Forsell chansen, i slutspelet såg vi vad han går för. Här får han chansen tillsammans med en redan beprövad och samspelt duo. Det går inte att låta honom vara i en defensiv brunkarmiljö längre, han är en skarpskytt och ska därmed spelas som en sådan. Frågan är självklart om det blir i den här omgivningen eller inte. Om det lyckas så har Färjestad en kedja som ska kunna stå för en stor del av produktionen. För att ge ett konkret exempel på den jackpot kedjan eventuellt kan bli drar jag till med en klassiker i hockeyvärlden. För att måla upp den mest dystra av SHL-lunksbilder så är det populärt att kombinera en bruksort, en motig veckodag och en mörk, kall och dyster månad. Samtidigt som tråden hålls i texten blir mitt bidrag därför att ta upp hur denna kedja kan komma att smälla in nyttiga mål uppe i Timrå en torsdagskväll i november.
Viktor Lodin - Marcus Westfält - Michael Lindqvist
Precis som i den sista träningsmatchen sätts denna kedja samman. Lindqvist får precis det offensiva driv han behöver på vänsterkanten och därtill får även Westfält en rejäl chans både högt upp i laget, men framför allt i en offensiv omgivning. Skicklighet i kombination med jobbiga spelare att möta brukar ses som positivt att ha i sitt lag och i den här kedjan får Färjestad just det. Fysiskt spel, något sena rapp och lite snack framför målburen får vi nog se, även om det möjligen kommer att rendera i en del utvisningar.
Marian Studenic - Joel Kellman - Henrik Björklund
Jag väljer faktiskt Henrik Björklund som tredjelänken i denna kedja, lite vågat kanske men det är just en skarpskytt som behöver komplettera duon Studenic/Kellman och varför inte låta “Björka” få den chansen. Det är möjligen att man skulle vilja se lite mer fart bredvid Marian Studenic, som ju visat upp en frenesi i åkningen. Dock ska det betonas att kedjan bör vara lika säker att sätta in i offensiv som defensiv zon. Jag är även glad över att se Joel Kellman i den här omgivningen. Förra säsongen matchades han till en början ihop med Victor Ejdsell och Oscar Lawner, en kedja som lyftes upp som nyttig men som kanske inte kunde producera på en jämn nivå. Lite senare ersatte Marcus Nilsson Lawner samtidigt som Ejdsell lekte korståg bland SHL-arenorna. Men efter den dominansen hade hela linan det lite tufft och möjligen kan Kellman i Studenic få en något jämnare kompanjon bredvid sig. Statusen på Björklund är ju självklart osäker, men låt honom i alla fall testas offensivt.
Per Åslund - Linus Johansson - Oskar Steen
Snacka om profilerad fjärdekedja. Det blir möjligen lite bisarrt när man tänker att det var dessa tre som citattecken blev över, men riktigt så är det ju inte riktigt. Färjestad får här en rejäl murbräcka med offensiv touch. Om man bryter ned det så är det en tung fjärdekedja, men absolut inte långsam. Steen är rapp i skridskoåkningen och så även fortsatt Åslund och kanske kan denna omgivning ge Linus Johansson ett lyft. Förra säsongen flyttades kaptenen runt en del i kedjorna och till slut hittade han rätt tillsammans med Öhgren och Lindqvist. Inte helt olik den kedjan blir ju denna samtidigt som termen “slutspelskedja” kan adderas.
Emil Alba, Alexander Ljungcrantz och Jack Berglund får agera extraspelare till en början. Dock vill jag understryka att jag är ruggigt sugen på att se Alba spela i SHL.
Till sist vill jag lyfta att anfallarna kan sättas ihop på så många sätt. Här har jag formerat fyra rätt jämna kedjor. Men att ha en förstakedja med Nygård - Tomasek - Steen och en andrakedja med Studenic - Kellman - Lodin blir möjligen bättre. Kanske kan man sätta Tomasek på den där kanten bredvid Åslund och Steen samtidigt som Nygård får nya lekkamrater i Johansson och Lindqvist, eller varför inte maximera hastigheten genom att spela honom med Studenic...
Summa summarum så finns det alternativ och Färjestad har en forwardssida som är av en kaliber vi inte har sett sedan guldåret 2022. På pappret är den kanske än vassare till och med. Att då börja skissa på formationer är mer för lustens skull än realismens. För ärligt talat kan Westfält centra en förstakedja samtidigt som Ljungcrantz och Björklund går in på topp sex. Detta är ett gott tecken för alla med sympatier för de grönvita, men mycket ska klaffa för att allt ska gå.
