Fem frågor efter brutala finalstarten
Djurgården fick en riktig mardrömsstart i finalserien mot Brynäs och orkade aldrig hämta ikapp den tuffa inledningen. Vi ställer oss fem frågor efter 2–6-förlusten som blev en brutal väckarklocka.
Vad hände första tio?
Redan efter 43 sekunder fick Tyler Kelleher öppen gata och överlistade Viktor Andrén, som nog gärna vill ha tillbaka det målet. Fyra minuter senare fyllde Jack Kopacka på med ett skott som även det inte såg helt otagbart ut för Andrén. Och några minuter därefter kom också 0–3 i powerplay för hemmalaget. Ridå, direkt. Och nog går det att kritisera Andréns insats mellan stolparna. Samtidigt var Djurgårdens försvar fullständigt paralyserat, duktigt tagna av stundens allvar. Och offensivt kom första skottet först efter en dryg kvart in i perioden. Det går ju inte att beskriva det som annat än ett haveri. Det är bara för Djurgården att glömma den tunga, tunga starten och ladda om till nästa.
Kan Andrén nollställa?
Den enskilt viktigaste spelaren för Djurgården i det här slutspelet? Viktor Andrén! Och det i sig gör ju den här förlusten än mer jobbig, då han byttes ut efter endast sju minuters spel och tre insläppta mål på totalt tio skott. Trots det så är nog stockholmarnas största möjlighet till att studsa tillbaka att ställa Andrén i kassen igen på fredag. Vi vet alla vilken vass högstanivå han sitter inne på, kan han bara skaka av sig den här tuffa inledningen kan andra finalmötet förhoppningsvis få en helt annan matchbild. Men om det åter igen visar sig att han inte pallar för trycket är det läge att gå all in på Hugo Hävelid. Han räddade trots allt 18 av 20 skott. Starka papper efter att han suttit kall under hela slutspelet.
Vad går att ta med sig?
Om vi bortser från den fruktansvärda inledningen, hur illa var det här egentligen? Jo, med facit i hand knappast någon solskenshistoria. Försvarsmässigt har Djurgården en rejäl resa att göra, man måste hitta ett betydligt effektivare sätt att få stopp på Brynäs fart. Till det positiva då? Både Victor Eklund och Linus Eriksson fortsätter att skapa mycket framåt. Och kedjan med Albin Grewe, Emil Berglund och Anton Gradin (som skickade in en backhand till 2–5) var riktigt tung att möta och bet sig fast flera gånger om. DIF vann också tekningarna med 29–24. Och att lyckas hämta ikapp 0–14 i skott till 31–31 i skott tyder ändå på någonting. Även Alexander Ytterells slagskottshårda PP-mål, efter en magisk passning från Linus Klasen, är värd att nämna.
Vad pågår i boxplay?
Ett rejält sorgebarn under det här slutspelet har varit Djurgårdens boxplay. Inför finalserien stod det på klappusla 69,70%. Efter första finalmötet är den siffran nere på bedrövliga 65,79%. Detta efter att Brynäs smällt in tre PP-mål under onsdagskvällen. Ska DIF ha skuggan av en chans så måste de numerära underlägena upp flera, flera nivåer. Märkligt nog var just BP den spelform som Djurgården var starkast i under grundserien, men nu är den grundtrygghet som bortblåst. Som läget är innebär en utvisning nästintill lika med mål bakåt direkt. Dags för spelare som Daniel Glad, Kevin Karlsson, Jakob Ragnarsson, Marcus Krüger, Ludvig Rensfeldt och David Blomgren att stänga igen butiken där.
Hur ser truppläget ut?
Till första finalmatchen kom Djurgården med en nästintill full trupp, om vi bortser från långtidsskadade John Norman och Adrian Carnebo. Tyvärr saknades även Axel Andersson på grund av sjukdom, en back som har varit fullständigt strålande under hela säsongen. Det gäller att hålla alla tummar som finns att han är tillbaka på fredag igen. Djurgården behöver verkligen honom, då han lassar tunga minuter och är lysande på att transportera pucken genom zonerna. Annan grej som går att fundera lite kring är att Daniel Brodin bara spelade åtta minuter. Och Marcus Krüger? Det händer för lite framåt, tyvärr. Kan han blixtra till på fredag? Det känns som ett måste.
