Fem frågor efter hemmaförlusten
Det är utjämnat i semifinalserien mellan Djurgården och Mora. Och det blev ett snöpligt självmål med bara minuten kvar som till slut gav gästerna segern på Hovet. Här är fem frågor efter 1–3-förlusten som innebär 1–1 i matcher.
Kan laget resa sig igen?
Känslan efter två spelade matcher är att Mora har ett övertag i den här matchserien. Gänget från Dalarna har mer flow i passningsspelet, tar sig igenom zonerna snabbare och har enklare att nå Djurgårdens kasse. Dessutom kan de stoltsera med ett giftigt vapen i powerplay (1–1 kom i spelformen via Chad Yetman), med ett helt annat pucktempo än DIF:s. Även om stockholmarna torskade på ett brutalt sätt med Jakob Ragnarssons luftsving som hamnade i eget mål med en och en halv minut kvar av tredje, så var det ju inte där som Djurgården torskade matchen. Som läget är nu är Mora ett mer komplett lag, känns tyngre i närkamperna och vassare överlag på isen.
Hur kan det vara så uselt?
Det är smått otroligt att så skickliga spelare kan underprestera på det sättet som Djurgårdens stjärnor gör i powerplay. Nog för att nästan allt går via Linus Klasen, som måste ha en bra dag för att det ska vara lyckat – men då får väl någon annan kliva in och ta tag i grejerna? Istället för att skruva upp pucktempot så lirar stockholmarna i snigelfart så fort det vankas PP. Och kontrollen hemåt? Ska vi inte ens prata om! Åter igen släppte Djurgården till friläge med en man mer på isen, åter igen hade laget enorma problem att ens etablera något tryck i anfallszonen. I en så här pass jämn matchserie går det inte att vaska bort PP på det här sättet. Det är oförlåtligt.
Varför är junisarna drivande?
Så fort Melvin Wersäll, Linus Eriksson och Victor Eklund är på isen så händer det något framåt för Djurgården. Trion är fullständigt underbar att se i fem mot fem-spelet, hur de snirklar sig in anfallszonen, vänder och vrider sig ur motståndarnas grepp och hittar ytorna och lägena. Samtidigt går det att vända på frågan: Hur kommer det sig att Djurgården förlitar sig på junisarna? Var någonstans är stjärnorna? Nog för att Daniel Brodin smällde in pucken högt och läckert, men sen då? Wiktor Nilsson? Och Marcus Krüger? Lagkaptenen står tyvärr inte att känna igen just nu, för anonym och tillbakadragen. Ska det här gå vägen måste de etablerade spelarna vara loket framåt.
Blir han tungan på vågen?
Någon som kan gå med huvudet högt efter den här tunga förlusten är målvakten Viktor Andrén. Hans insats mellan stolparna var strålande och han räddade 28 av 30 skott. Burväktarens slutspelsform fortsätter att peka spikrakt uppåt, vilket ger en del hopp inför fortsättningen. Vi vet alla vad en skicklig målvakt kan göra för skillnad, speciellt när matcherna står och väger. Hans passning över hela isen fram till Marcus Krüger, som serverade Daniel Brodin till 1–0 i powerplay, var ljuvlig att se. Snacka om att vara påkopplad! Det är bara att fortsätta ge Andrén förtroende och hoppas att utespelarna börjar leverera också.
Vad är senaste truppstatus?
Djurgården ställde upp med exakt samma gäng som i första semifinalmötet, så endast John Norman och Adrian Carnebo är på skadelistan och Hugo Hävelid är fortsatt sjuk. Noterbart från torsdagens möte var att Albin Grewe bara spelade nio minuter, vilket känns oroväckande lite. Alexander Ytterell fortsätter att matchas sparsamt, då han dras med en skada. Så frågan är om det inte är läge att släppa fram Calle Odelius snart? Backlöftet har varvat upp bra i J20 och gjort ett par baljor, Djurgården kan behöva hans effektiva utgångar ur egen zon. Och till tredje mötet – som blir i Mora – borde det inte bli en del förändringar i kedjorna? Så blek som förstalinan varit och är går liksom inte längre.
