Fem frågor efter derbyvinsten mot AIK
Vilken dramatik! Efter en rejält svängig match under ordinarie speltid gick första derbymötet till förlängning. Där klev Liam Öhgren fram och blev stor matchhjälte med sitt 5–4-mål.
Har Krüger varvat upp nu?
Poängproduktionen har inte varit i linje med hans meriter – och den senaste tiden har Djurgårdens lagkapten Marcus Krüger kämpat för att hitta den offensiva formen. Mot AIK lossnade det dock rejält för stjärncentern, som inledde målskyttet när han styrde in 1–1 i slutet av första perioden. Därefter stod han för förarbetet till både Linus Klasens mål och Tim Söderlunds (vilket energiknippe!) fullträff till 4–3. Överlag så ledde Krüger styrkorna på ett föredömligt sätt – han är i vanlig ordning extremt nyttig för laget över hela rinken. Förhoppningsvis börjar det också flöda på poängmässigt nu. 1+2 var precis det han behövde och han tycks få ut mer av sitt offensiva spel i sin nya omgivning med Klasen och Olle Liss. Även om Krüger har stora defensiva uppsidor finns det väldigt mycket anfallshockey i honom också. Och den måste ut ännu mer.
Hur många poäng gör han?
Linus Klasens intåg i Djurgården har inte gått någon obemärkt förbi, det har på många sätt varit en av de stora snackisarna den senaste tiden. Och som han redan har levererat! I sitt första möte löste han en passningspoäng mot Vita Hästen – och i sitt blott andra möte, ett nervkittlande derby mot AIK, kliver han alltså fram och gör både mål och assist. Frågan är vilken nivå han kan komma upp i när han blivit ännu varmare i kläderna? Även om förväntningarna inte ska bli eller vara orealistiskt höga luktar det faktiskt lekstuga redan nu. Sättet som han fördelar pucken på, men också hur han jobbar hårt i varje byte, är väldigt inspirerande att se. Han är helt enkelt klass – rakt igenom. Vilket vi inte minst såg på hans fullträff, då han bara väntade och väntade och plötsligt lyfte iväg pucken med silkeslena handleder.
Hur är det med coachningen?
Derbyseger och två pinnar in på kontot – nog finns det anledning att vara riktigt nöjd med den här onsdagskvällen. Men självklart måste vi också lyfta bitarna som fortfarande brister. En utav dem är coachningen. I match efter match envisas nämligen ledarstaben med att sätta ihop Cameron Schilling med Johan Alm när det drar ihop sig – och ärligt talat rimmar inte deras spel alls med varandra. Istället hamnar Djurgården direkt på hälarna och blir tillbakatryckt. En annan spaning är att Schilling går före Kevin Karlsson i andra powerplay-formationen. Det känns som en felprioritering rakt av, då Karlsson offensiva uppsidor är både större och vassare. Dessutom kan man ifrågasätta varför DIF inte tog timeout vid tillfälle för att ge sig själv andrum när AIK käkade sig in i matchen. Det finns en del frågetecken kring coachningen som behöver redas ut.
Varför bjöd laget in AIK?
Fram till Djurgårdens 2–1-mål som kommer i matchminut 23 så dominerar faktiskt Djurgården derbymötet mot AIK. Gång på gång så avväpnande mesta mästarna sina motståndare i mittzonen, vände tillbaka spelet snabbt och tryckte på med anfallsvåg efter anfallsvåg. Ja, den spelmässiga prestationen i fem mot fem fram tills dess var en av de bästa den här säsongen. Sedan hände något. AIK jobbade sig in matchen, vann allt fler närkamper och kom ut i tredje som ett betydligt bättre lag – samtidigt som DIF blev totalt passivt. Istället för att fortsätta i det framåtlutade spåret så vågade inte Djurgården spela ut längre och kom knappt ut ur egen zon. Trots den fina övertidssegern är det ett svaghetstecken hur laget tappade 3–1 till 3–3. Så får det inte se ut.
Vad hände i special teams?
Djurgårdens boxplay är ligans bästa, men mot AIK var den styrkan som bortblåst. Redan efter sex minuter ringde det bakom Carl Lindbom (som överlag såg lite för övertänd ut, vilket kanske inte var så konstigt) – men det stannade inte där i numerärt underläge. AIK skickade in två PP-puckar till, så totalt tre insläppta mål blev det för Djurgården i boxplay. Det första målet är inte så mycket att snacka om, där Lindbom skickade ut returen rakt i gapet på motståndaren. Men de andra två målen så vinner DIF inte kampen framför kassen, utan hamnar på efterkälken i den heta ytan. Inte riktigt likt mesta mästarna, som varit tryggheten själv i spelformen. Även powerplay var en bedrövelse för laget, där PP2 inte alls kom till sin rätt. Det saknades både skärpa och pucktempo.
