Fem punkter från övertidsdramat
Det fortsätter att vara nagelbitande drabbningar mellan Djurgården och Mora. Gästerna släppte in kvitteringen med endast en minut kvar – men Alexander Ytterell svarade med att dundra in segerpucken på övertid, vilket betyder 3–1 i matcher.
Andrén stor matchvinnare
Vilken match han står för mellan stolparna! Trots att Mora avlossade hela 40 skott på mål, så lät han bara två smita förbi mållinjen. Med urstarka 95% vann han åter igen målvaktskampen mot Waltteri Ignatjew – och extra skönt för Andrén som tvingades hämta fem puckar i nätmaskorna i senaste mötet mellan lagen. Som DIF-målvakten har växt under den här säsongen, nu visar han verkligen att han är en pjäs att lita på även när det stormar som mest. Med hans tidigare slutspelsrutin vet han verkligen vad allt handlar om. Finns det ytterligare en växel till hos honom? Kan han slipa bort dalarna nu, så känns det som att inget kan stoppa honom. Topparna är ju skyhöga.
Nilsson äntligen på gång
En spelare som inte alls har kommit till sin rätt i det här slutspelet – ja, till och med slutet av grundserien också – är Wiktor Nilsson. Till fjärde mötet var han ännu en gång uppsatt som extraforward, men den här vändan kom han in med en helt annan typ av energi och vilja. Förarbetet till Ludvig Rensfeldts 1–0-mål var riktigt fint, där han lät skridskoåkningen tala. Sedan klev han in som vinge tillsammans med Linus Eriksson (som gjorde sitt fjärde mål det här slutspelet när han slog i en retur) och Victor Eklund. En lovande kedja som körde järnet i varje byte. Kanske exakt det Nilsson behöver för att vakna till liv? Inte tänka, bara gasa! Det är ju oftast då han är som allra bäst.
Moras brutala ineffektivitet
Första tio minuterna? Herre-min-hockeygud, så utspelade Djurgården var. Det var som att se en död fisk flyta längs med strömmen. Mora vägrade att ge ifrån sig pucken, samtidigt som DIF knappt vann en enda närkamp. Efter det jobbade gästerna sig in i matchen, men den övergripande känslan är fortfarande att Mora – rent spelmässigt – har mer kontroll på grejerna. Men deras brutala ineffektiviteten stjälper verkligen. Och det ska stockholmarna vara extremt tacksamma för. Glädjande nog tog djurgårdarna kommandot i förlängningen, vilket gav fem mot tre-läget och Alexander Ytterells slagskottsmål. Nog har han brister i defensiven, men som han kan skjuta!
Problemen vid ledningar
Hur många gånger ska vi behöva uppleva dessa hysteriska matchbilder? Gång på gång så hittar Djurgården vägar som gör det olidligt spännande. Den här gången hade laget en trygg 2–0-ledning, höll Mora på rätt sida i tredje perioden och hemmalaget såg energilöst ut. Men så plötsligt. Pang! 1–2. Och så pang! 2–2. Med endast en ynka minut kvar av ordinarie matchtid. Maken till naivt agerande vid den tekningen, hur kan man inte ha mer närvaro kring egen kasse? Det är inte direkt läge att tjuvrusa på kontring just då. Lyckligtvis ordnade allt upp sig till slut. Men det är sanslöst tröttsamt att se hur laget inte kan försvara ledningar på ett vettigt sätt. Den ständiga oron som infinner sig.
Flera slitna slutspelskroppar
Likt förra mötet saknades Albin Grewe (och långtidsskadade John Norman och Adrian Carnebo samt Hugo Hävelid som fortsatt är sjuk), men den här gången var även Daniel Glad på frånvarolistan. Han ersattes istället av Kalle Loponen, som dock bara fick fyra minuters istid. Det är tur att Calle Odelius nu är tillbaka i laguppställningen igen, det här var hans andra match i rad. Hans spelskicklighet behövs. Och dessutom grinade både Axel Andersson och Jakob Ragnarsson illa under fjärde mötet – så även Ludvig Rensfeldt, slutpelet kostar på rejält på kropparna nu. Det är bara att be till högre hockeymakter att de tyngre skadorna lyser med sin frånvaro framöver. Håll i, håll ut!
