Fem tankar efter andra raka vinsten
Djurgården fortsätter att vinna i CHL. När Vienna Capitals stod för motståndet blev det vinst med 2–1, efter ett tydligt spelövertag. Här är fem tankar efter segern.
Den negativa boxplay-trenden
Djurgården fredade visserligen sitt mål från tre av fyra numerära underlägen – men laget fortsätter att läcka bakåt i spelformen. Faktum är att Djurgården inte har lyckats med bedriften att släppa in noll mål i boxplay under en enda match den här säsongen. Av de sex mötena som laget hittills har lirat så har det blivit nätrassel minst en gång för motståndarna i deras numerära överläge. För att vara mer specifik: ett insläppt mot Södertälje, två insläppta mot Linköping, två insläppta mot Oskarshamn, ett insläppt mot Brynäs, ett insläppt mot Tychy och ett insläppt mot Vienna. Även om det då och då har funnits fina tendenser i lagets boxplay-spel måste spelformen upp i nivå framöver. Det funkar inte att motståndarna alltid kan tillgodoräkna sig eller eller flera mål när de får powerplay. Djurgården måste stänga ner den möjligheten snarast.
Oförmågan att göra första målet
På tal om en annan trend. Av Djurgårdens sex spelade matcher den här säsongen har laget släppt in första målet i fem av dessa. Det betyder att laget har fått jaga kvittering i alla matcher, förutom en. Känns det bekant? Jodå. I finalserien mot Frölunda lyckades bara Djurgården göra det första målet i en av de sex matcherna som spelades. Det känns kanske lite väl att prata om att laget har tagit med sig en ful ovana från förra säsongen – men just nu finns en tydlig trend att stockholmarna inte är laget som gör första baljan i matcherna. Även om facit över de sex mötena den här säsongen har slutat med fyra vinster och två förluster, så är det inte hållbart i längden att Djurgården släpper in första målet. Speciellt inte mot motståndare som Luleå: som gärna stänger ner matcher som de leder med hjälp av ett pansarklätt igelkottsförsvar. DIF måste helt enkelt hitta en väg att vara det laget som är giftigast i inledningen av matcherna. Det finns mycket vunnet med det.
Det slagkraftiga djupet i truppen
Djurgården har tampats med en omfattande frånvarolista under försäsongen, men de senaste veckorna har det äntligen börjat ordna upp sig för laget. Och det märks även på de kedjeformationer de i nuläget kan mönstra. I matchen mot Vienna återfanns nämligen följande spelare i tredjekedjan: Anton Hedman, Tom Wandell (som blev matchvinnare med sitt 2–1-mål), Mattias Guter, Robin Norell och Jesper Pettersson. Det är en ren lyx att kunna ställa så erfarna och skickliga spelare i en tredjeformation: och det visar verkligen hur hårt sportchefen Joakim Eriksson har jobbat för att skapa en bred och slagkraftig trupp som ska orka att spela många matcher i både SHL och CHL. Denna tunga mix i de lägre kedjorna kan visa sig vara oerhört värdefull framöver. I ett eventuellt slutspel (ja, inget annat är ju tänkbart) kan tre inkörda kedjor med sina egna skräddarsydda specialiteter bli ett sylvasst vapen för Djurgården.
Strandbergs strålande poängform
Efter förra säsongens stora succé har Sebastian Strandberg en hög press på sig att upprepa framgångssagan. Egentligen är det rätt tufft att lägga de förväntningarna på Strandberg, eftersom han är relativt färsk i SHL-sammanhanget. I alla fall när det kommer till att vara en spelare som driver laget framåt. Men ser vi till Strandbergs försäsong, och inledning i CHL, finns det inga tvivel på att han är redo att ta nästa kliv i karriären. Totalt har det blivit fyra mål (en ny balja mot Vienna) och tre assist från 27-åringens klubba den här säsongen – och han spelar överlag med ett gnistrande självförtroende. Om det fortsätter så här kommer Djurgården få det oerhört svårt att behålla forwarden, som sitter på ett utgående kontrakt efter säsongen. Hans nuvarande lön (som med största sannolikhet är låg i sammanhanget) matchar knappast den poängskörd han levererar. Djurgården kommer att få hosta upp rejält med pengar – eftersom många klubbar lär erbjuda Strandberg en fet lönecheck. Det återstår att se hur den här succésagan utvecklar sig.
Djurgårdens omfattande spelövertag
2–1 speglar inte på något sätt matchbilden. Djurgården vann alltså skotten med 47–17, och stundtals var det ett rent bombardemang mot Viennas målbur som vaktades av Ryan Zapolski. Om det inte hade varit för hans fina målvaktsspel hade siffrorna runnit iväg betydligt mer. Tråkigt nog blev det bara två fullträffar för Djurgården, som har en del att fundera på kring sina avslut. Efter en fin urladdning mot Tychy stämde inte riktigt det där sista momentet för laget mot Vienna: och nog borde Djurgården har kunnat omvandlat det tunga spelövertaget på ett bättre sätt. En spelare som helt klart hade jobbat ihop till en fullträff var Mattias Guter, som avlossade totalt åtta skott på mål under matchen. Anfallaren har på många sätt vaknat till liv efter en sömning inledning på den här säsongen. Det var synd att han inte fick följa upp förra matchens fullträff mot Tychy med en ny mot Vienna. Förutom utespelarnas dominans känns det även värt att lyfta fram Robin Jensens insats mellan stolparna. Viennas enda mål var ett tveksamt ingripande från burväktaren – men sedan var det stängt hos Jensen. Härligt att han slutligen landade på 94,12 i räddningsprocent. Välbehövligt, på många sätt.
Läs även: Motspelarna Djurgården måste hålla koll på
