AIK - Tingsryd4 - 3
Folkfesten uteblev när AIK vann en riktigt dålig hockeymatch
Det var upplagt för folkfest på Hovet under tisdagskvällen. AIK 131 år, 131kronorsbiljettkampanj och sedan någon vecka släppta restriktioner. Onekligen något att se fram emot. Senast Tingsryd drog mycket folk till Hovet torde ha varit den hockeyallsvenska finalen 2016. Vi är många som ryser av välbehag till minnet av hur Hovets tak närapå lyfte när Robin Kovacs satte den avgörande kassen.
Någon folkfest blev det nu inte även om knappa 3700 åskådare är en publiksiffra som är lite högre än vanligt. Inte heller fick vi se någon vidare hockeymatch. Istället bjöds vi på en match som till stora delar var någon slags uppvisning i hur man misslyckas med att stänga mittzonen, hur man inte håller ihop ett ordentligt anfallsspel – med ett par undantagssekvenser i period två och tre där AIK lyckades få lite längre sekvenser i anfallszon – och hur man bäst bjuder motståndarlaget på målchanser.
De flesta av de chanser som lagen bjöd varandra på var man dock gentil nog att bränna. Undantaget kvällens kanske största bjudning när Eric Hjorth efter att ha misslyckats med att ta emot en tackling lade upp pucken på peg åt en tacksam Tingsrydskedja som blev rätt ensamma med Khomchenko och rätt enkelt kunde göra lagets första mål.
Summan av den här tillställningen som svängde en hel del även resultatmässigt är att det ändå känns logiskt att AIK knep bonuspoängen efter ett 4-3 mål bara halvminuten innan det skulle bli straffar. AIK var nämligen det minst dåliga laget i en dålig match.
Hockey vimlar av statistiska siffror och en parameter som styrker det faktum att det här var en lågintensiv, snäll och i långa stunder håglös hockeymatch är att det under nästan 65 minuters spel endast utdelades åtta tacklingar. Ett avslöjande som är i det närmaste pinsamt för två lag som antas kriga för livet för livsviktiga poäng runt de två strecken i tabellen.
AIK's häng på det övre av ovan nämnda sträck känns väldigt skört. Det hade nog behövts tre poäng ikväll då laget närmast över kvartsfinalstrecket som är Västerås har hela fyra matcher till godo på AIK. För Gnagets del återstår nu tio seriematcher och då vill vi nog alla se ett helt annat krigande, ett bättre fokus, ett distinktare och mer disciplinerat spel samt inte minst en större skärpa i passningsspelet.
Finns det då inget glädjande att ta med sig? Jodå. AIK hade en fin period i mittenakten då det såg ut som att matchen höll på att bli avgjord. Återigen gjordes det PP-mål. Två mål på tre möjligheter gör att AIK ökar på sin fina power play statistik. Att Max Lindholm är i fin målform bådar också gott inför upplösningen av hockeyallsvenskan. Ikväll blev det två – eller tre, ingen tycks vara säker – mål från Lindholms klubba.
Det största glädjeämnet måste ändå vara Maxims Semjonovs som anslöt från Lindlöven i vintras. Ikväll nätade han kanske (återkommer till det där med kanske) igen. Är det fler än jag som drar paralleller med en tidigare målkung i AIK? Visst är Semjonovs väldigt lik Malte Strömwall. Det båda är inte helt olika till utseendet men däri ligger inte den slående likheten. Nej den består i att de spelar hockey på i stort sett exakt samma sätt.
Såväl Strömwall som Semjonovs är högerskyttar, det hittar målchanser ur ingenting, de är sådär nordamerikans själviska och skjuter MYCKET hellre än de passar (något av en diametral motsats till Fredric Weigel) och de lyckas hitta nätmaskorna från vad som ser ut som omöjliga lägen med nästan ingen vinkel. Det är underbart att se den reinkarnation av Strömwall som Semjonovs är.
Härnäst väntar Björklöven som kommer till Stockholm för att utkräva revansch. Då kommer AIK absolut inte att spela hem några poäng ifall man går ut och kopierar kvällens insats. Då bör laget spela som man gjorde under en sju-åtta minuter av andra och i en femminuters period mot slutet av tredje under större delen av matchen. Ska vi upp till topp sex måste det bli segrar i en väldigt stor del av slutmatcherna.
Så till det där med Maxims och Max kanske-mål. Det kan ha varit kvällens mest underhållande inslag att sekretariatet hade extremt svårt att bestämma sig för vem som gjorde AIK's andra mål. Först fick Lindholm målet, sedan gavs det till Semjonovs för att sedan åter hamna på Lindholms målkonto. Till slut tycks målet ändå ha tilldelats Semjonovs. Vem som de facto gjorde målet? Ja devetefan.
AIK-Tingsryd 4-3 (0-0, 2-1, 1-2, 1-0)
Målen: 1-0 Max Lindholm (Heinerö-Semjonovs) spel 5 mot 4. 2-0 Maxims Semjonovs (Norin). 2-1 Kim Tallberg ( McShane-Thomasson). 2-2 Alexander Lindelöf (Heljemo-Mellberg). 2-3 Hugo Reinhard (utan assist). 4-3 Max Linholm (Setkov-Semjonovs) spel 4 mot 3
Skott: AIK 46 Tingsryd 37
Utvisningar: AIK 3x2 Tingsryd 3x2
