Från nobb till kontrakt – här är Leksands transfernycklar
Att spelare nobbar Leksand är ingen nyhet. Men det tål att tänkas på varför – och vad Leksand kan göra åt saken.
Med några få undantag är sommarens Silly Season över för Leksands del. Vi kan konstatera en sak: Leksand står inte direkt högst upp i näringskedjan. Och när Mattias ”Kolan” Karlsson, precis som Johan Holmqvist, väljer KHK just framför Karlbergs bedjande näbb är det svårt att inte bli uppgiven. Men när vi tänker nyktert på saken borde det inte vara en överraskning. För när Karlberg, Siik och Jax pitchar för oss vid förhandlingsbordet tar de med sig en del besvärande faktum:
- Vi är ett förväntat bottenlag.- Vi har SHL:s fattigaste lag.
- Vi utgår från en ort som är minst i ligan.
Sanningen är brutal ibland. Alla tre faktum skrämmer också olika typer av potentiella värvningar. Eftersom vi är ett bottenlag går vi miste om etablerade svenska spelare på efterlängtad titeljakt. Den magra sedelbunten är ett aber för alla, givetvis, men kanske främst för de pengastirrande men högpresterande legoknektarna. En ort utan galej och flådigt restaurangutbud (nej, Moskogen hör inte till den kategorin) reser frågetecken bland unga Summerburst-singlar och medvetna spelarfruar.
Kvar blir, ja, vadå egentligen? Det som på elaka skolgårdar kallas klabbet; det vill säga spelarna som få andra vill ha på SHL-nivån. Det är känslan nu (Ollas DIF-flirt undantaget). Leksand behöver positionera sig som lag och förening gentemot andra – och gör vi det riktigt bra kan värvningsförsök i framtiden sätta kråkan på kontraktet trots våra tre uppenbara minustecken.
Det här är Leksands transfernycklar som kan utgöra fyra starka signum:
1. Bli bäst på spelarutveckling. Spelare ska välja Leksand för att vilja bli bättre hockeyspelare. Mina råd är därför:
- Satsa mer på större tränarstaber som har möjlighet jobba med individen både on- och off-ice.
- Jobba mer med videoanalys och underliggande statistik i senior- och juniorlag för att ge bästa förutsättningar för målinriktade unga spelare.
- Etablera (om det inte redan finns) en minutiös playbook med spelsätt som är densamma i hela föreningen för att sänka trösklar mellan junior- och a-lag.
2. Shyssta träningsfaciliteter. I lilla Leksand är tunnelbanetrubbel eller rusningstrafik inte ett problem. Och det kan vi använda till vår fördel. Lättheten att ta sig till träningsanläggningen kan göra det till en samlingspunkt där det ska finnas gym- och rehabmöjligheter i världsklass. Drömmarnas Arena är ett lysande initiativ.
3. Kreativ miljö. Återupprätta ryktet som Leksand som lirararnas lag. Dagens mest framgångsrika lag som Frölunda och Skellefteå spelar knappas någon dödgrävarhockey. Och spelare väljer inte bara sin klubbadress efter möjlighet att vinna. Puckförande och spelande lag är tveklöst mer attraktiva på spelarmarknaden. Bevisligen är det också ett spelsätt som ger resultat.
4. Noggrann scouting. Fredrik Jax med sin visa aura är förstås ett värdefullt tillskott. Och på andra sidan pölen finns fler än Jax med LIF-anknytning och scoutingskills (som Patrik Allvin, Pittsburgh, och Shin Larsson, San José). Kan sportrådet etablera ett nätverk där personer som dessa kan generera scoutingrapporter är en hel del vunnet. För visst har vi fått nog av Embach-typerna?
Med fyra väl fungerande transfernycklar kan dörrar till fler spelare hamna på glänt. Fyra baklås och tre minustecken lär dock göra även denna SHL-sejour kort.
Låt oss hoppas att Karlberg har nycklarna i sin knippa.
