Det vilda Frölunda – ärkerivalen från väst
Två lag med de största fanskarorna i Sverige, två lag som har bataljerat mot varandra genom årtionden och möts i flera SM-finaler, två lag som delar en såpass mäktig historia att klassikermöte alltid bör nämnas i deras möten. SM-finaler, flygplanskrasch och bombardemang av ägg är bara några av flera händelser i historien som lagen gemensamt kan skriva i historieboken.
Många anrika föreningar har genom åren haft en hel del rivaliteter under olika epoker i vår fantastiska hockeyhistoria. Idag tycker nog många att Leksand, Djurgården eller Färjestad är det värsta man vet som brynäsare. Men det finns en jätte i väst som spelat en av de kanske största rollerna som en rival för Brynäs. En konkurrent som indirekt har givit Gävleklubben kraft till att skapa framgångar. Den här artikeln kommer att handla om Brynäs och det vilda Frölunda – ärkerivalen från väst.
Frölunda, eller Västra Frölunda som det då hette kom under tidigt 60-tal att bli ett lag man såg rött på i Gävle. Gävle som hade elithockey i den högsta serien sedan 1947 var förstås vana vid att nya lag dök upp titt som tätt men Frölunda - det var något särskilt med göteborgarna och visst fanns det skäl till att börja ogilla Frölunda mer och mer.
1959 kom Frölunda upp till Sveriges högsta serie men åkte ut samma säsong. Det var precis då som Brynäs år 1960 gjorde comeback. Det unga Brynäs med Thure Wickberg i rodret skulle nu komma att konkurrera på riktigt. Inte bara mot de andra Gävlelagen som Godtemplarna och Rallarborna utan också i Sverige.
Storpublik mot Frölunda gav Brynäs ekonomiska möjligheter
Samtidigt kom Frölunda tillbaka efter att ha varit helt obesegrade i Division 2 Södra B. Den här gången både skickligare och mer redo för att ta sig an Sveriges tuffaste lag. Eftersom att Gävle vid den här tiden hade tre lag i den högsta Divisionen var det beslutat att Brynäs skulle tillhöra söderserien medan de andra Gävlelagen fick tillhöra norrserien. Därför hamnade Frölunda och Brynäs i samma serie redan vid den här tiden.
Frölunda skulle visa sig direkt att bli något att bita i. Vid den här tiden var dock Brynäs inget lag som Frölunda brydde sig särskilt mycket om. För Frölundas del var Djurgården det absolut största man kunde mäta sig med. Kanske var det för det klassiska Göteborg vs Stockholm som hägrade. Den 17 december 1961 lockades 22.307 åskådare till Ullevi när Stockholmslaget besökte och det gamla publikrekordet Gävle Godtemplare hade med Djurgården på 18 000 åskådare från 1957 blev därmed slaget.
Men lilla Brynäs då?
Vid den här tiden ansågs Brynäs inte vara någon storklubb. Det var en talangfull kvartersklubb i Gävle som låg lite i skuggan av Godtemplarna. De som ansåg sig vara brynäsare bodde därför allt som oftast i stadsdelen Brynäs i Gävle.
Men säsongen 1962/63 skulle det komma att förändras. Dels för att den 14 november 1962 gjorde gävleborna något som de aldrig gjort tidigare; de slöt upp bakom Brynäs när stora Djurgården besökte den gamla Islandsplan. En historisk seger för Brynäs som för första gången i historien hade lyckats med att besegra Djurgården.
Men så kom nästa hemmamatch och den 25 november rullade Frölunda in i Gävle. Frölunda som var det där nya storlaget från Göteborg som på en gång hade visat upp att man tillhörde de stora. Kanske att det var något nytt, kanske att alla förstod att nykomlingarna som hade kommit tvåa i SM serien redan förra året är något spektakulärt men främst var det nog för att Brynäs hade ju för sjutton besegrat stora starka Djurgården bara veckan innan. Hur som helst vällde det in långa köer till den gamla Islandsplan med sina enkla träläktare. Speakern Sven Hellström höll som vanligt låda, och såg förstås till att trycka in så många det bara möjligen gick. Kanske att någon var smått oroad om de där träläktarna verkligen skulle hålla. Men till slut hamnade publiksiffran på hela 9096 åskådare.
Frölunda åkte på samma smäll som Djurgården. Kanske att man underskattade det här unga laget från industriområdet i Gävle. Men genom Kjell Larsson som gjorde hattrick och Håkan Wickberg som blev tvåmålsskytt såg Brynäs till att Frölunda besegrades.
Tack vare storpubliken i hemmamatcherna fick det då relativt fattiga Brynäs stora kassainflöden. Klubben blev inte oberoende. Men det var Djurgårdens och Frölunda som lockade publiken som gav Brynäs resurserna till att på allvar börja växa som förening.
Brynäs rensar puck framför Wille Löfqvist i målet.
Brynäs fortsatte sedan att skövla vinst efter vinst och tidningarna började nu, för första gången i historien, att skriva om den särskilda Brynäsandan med Lennart "Tigern" Johansson i spetsen.
Men vid lucia bara en månad senare skulle bensinen ta slut. Den här gången var det Brynäs som åkte till Göteborg och 15 000 åskådare hade samlat sig i Ullevi för att få revansch på det där laget från Gävle. Revansch fick dem också. När signalen var slut hade Frölunda vunnit med 3–2. Sedan dess tog bensin slut i det något tunna Brynäslägret och särskilt många fler sköna vinster blev det inte just den säsongen.
Frölundas sista match på Ullevi blev Brynäs största någonsin
Det var under 60-talet som Frölunda och Brynäs blev enormt stora rivaler. När Frölunda vann sitt första SM-guld någonsin 1965 var det just Brynäs som kom på en andra plats. Första gången föreningarna möttes i en riktig SM-final var 1966 på Johanneshovs Isstadio i Stockholm. Totala 12 974 åskådare var där. Det var gävlebor som hade åkt trånga bussresor ner till Stockholm och förstås göteborgare som åkt ännu längre. Det blev dock en finalmatch Frölunda gärna inte vill prata om idag. En som framförallt ville glömma spektaklet var Frölundamålvakten Ingemar Caris.
Efter den första perioden ledde Brynäs med 1–0 och under sju minuter i den andra perioden utökade gävlelaget ledningen från 2–0 till 5–0 och i den tredje perioden fick Brynäs 7–0 innan Frölunda fick trösta sig med ett reduceringsmål av Roger Olsson.
Säsongen därefter var det dags igen. Frölunda hade slagit ut Södertälje och Brynäs besegrade Modo i semifinalen.
Den första matchen spelade i Gävle och det såg inte ut som att Frölunda skulle gå gamma final till mötes som fjolåret. Genom Jan Olsén tog bortalaget tidigt ledningen men då vaknade Brynäs till. I den andra perioden åkte Lennart "Tigern" Johansson och kvitterade, sedan stod det 5-1 till gävlelaget efter mittperiodens slut. Matchen slutade 8-4 till Brynäs och det här blev också den sista matchen för Brynäs på den gamla anrika Isstadion i Gävle. Staden höll nänligen på att bygga en efterlängtad hockeyarena uppe på Sätraåsen som sedan skulle komma att heta Gavlerinken.
Den andra finalomgången skulle spelas i Göteborg. Även här så höll man på att bygga en ny modern ishockeyarena. Det var därför sagt att det här skulle bli den sista matchen i Ullevi innan Frölunda skulle få en ny hemmaborg. Något väntat var ett sista möte i den gamla hemamborgen och en SM-final som bäddat för publiksuccé. Nästan 20 000 (mer bestämt 19 768) åskådare hade tagit sig till Ullevi för att se Frölunda ta revansch mot Brynäs. Den här publiksiffran är än idag den absolut största match som Brynäs någonsin har spelat i klubbens historia.
Brynäs jublar efter mål mot Frölunda.
Den första perioden slutade 1–1 . Sedan svarade Brynäs upp med både att Håkan Wickberg, Hans "Virus" Lindberg och Erik "Prosten" Karlsson som gjorde ett mål vardera. Brynäs lyckades därmed att få ett publikhav på 20 000 åskådare att tystna. I den tredje perioden spelade Brynäs lika säkert och även om det inte blev lika många mål svarade ändock Virus upp med gedigen hockey vilket föranledde till att Brynäs besegrade Frölunda med 6–1. Frölunda var alltså åter igen besegrade i en SM-final mot Brynäs.
Applåderna i Göteborg
De 20 000 svarade dock inte upp med att bua ut Frölunda, eller ens vara frustrerade över förlusten mot Brynäs. Publiken blev istället så pass imponerade av matchen att Brynässpelarna till sin förvåning fick höra jubel och applåder från läktarna. Kanske är det som historikern Ulf Kriström skriver, att där och då föddes embryot i den stora skara supportrar som Brynäs har i västsverige idag. Det som lade grunden till nuvarande supporterföreningen Brynäs Support Väst som skulle komma till mycket senare.
Änglavakter när Frölunda störtade med flygplan i Gästrikland
Avståndet mellan Göteborg och Gävle kan ibland vara lite komplicerat. Det känns för långt för att åka buss men samtidigt för kort sträcka för att ta flyg. Det har därför genom historien varit på lite olika sätt som lagen har rest till matcherna när de möts i serien. Oftast har det varit med tåg.
Men torsdagen den 13 februari 1975 skulle Frölunda spela borta i Gävle. Den här gången hade man hyrt tre mindre Cessnaplan för att spara lite tid. Planen hade plats för tio personer vardera så ungefär en tredjedel av laget fick därmed plats i de mindre flygplanen och tanken var lyfta från Torslanda Flygplats och sedan landa i Rörbergs flygplats strax utanför Gävle. En flygplats som idag är i princip nedlagd.
Ett av planen styrdes av en pilot vid namn Reijo Junno, och kanske är det honom många av Frölundaspelarna ska tacka för sina liv åt. Efter att Junnos plan hade passerat Borlänge vek man av österut tvärs över Sandviken för att sedan landa vid Gävle. Men strax innan man kom fram möttes de av en kraftig snöstorm och bara kort därefter tystnades den ena flygplansmotorn. Vid det här laget var det bara Junno och Frölundas Krister Sterner, som fick vara andrepilot eftersom att han hade ett flygcertifikat samt Lars-Erik Esbjörs som var vakna. De andra passagerarna låg sov på sina platser. Sedan hoppade den andra motorn till och slutade att fungera den också. Junno försökte att starta om motorn men ntt fel på bränsletillförseln gjorde också att tändstiften var sura och motorn gick inte att starta om.
Reijo Junno insåg att det fanns inget annat att göra än att uppsöka bästa tänkbara område för nödlandning. Han valde då ett skogsparti strax utanför Hedesunda i Gästrikland där han sänkte planet och vek upp vingarna så mycket han kunde – allt för att inte nosen på planet skulle slå mark först. I och med att vingarna slog i trädena gav det också en bromseffekt. Både träd och vingar gick av när planet slog i och efter kraschen mot mark var det i stort sett bara kroppsdelen av planet kvar. Som av änglavakt höll sig hel och samtliga i planet överlevde kraschen.
Piloten Junno själv blev dock svårast skadad med intryckt bröstkorg, brutna revben och en spricka i bäckenbenet. Men hans manövrering under nödlandningen räddade livet på spelare som Kjell-Ronnie ”Mackan” Pettersson, Henrik ”Tosse” Hedlund, Svante ”Hella” Granholm, Krister Sterner, Christer Ståhl och Leif ”Blixten” Henriksson. Samtliga fick förstås diverse olika skador som revbensbrott, överarmsbrott, ansiktsskador samt att någon fick höften ur led. Det skulle ta upp till fyra timmar innan hjälpen kom fram till flygplanet vilket föranledde till att några också drabbades av lunginflammation efter att ha legat ute i kylan så länge.
Frölunda kunde ha förlorat flertal stjärnor den kvällen och Sverige höll på att gå miste om några av sina landslagstjärnor. Lyckligtvis slutade den här olyckan lyckligt.
Matchen ställdes förstås in och flyttades till den 18 februari. Brynäs vann med 5–3 vilket inte var särskilt förvånande då Frölunda hade en hel del på sin skadelista efter olyckan. Mentalt blev ju förstås också hela Frölunda något sargad efter händelsen och visst påverkade det laget resten av säsongen.
Gävleborna bombarderade spelare med ägg i SM-finalen
Kanske ett av de mer klassiska ögonblicken i dagens mannaminne mellan Brynäs och Frölunda är SM-finalen 1980. Det var ett år då ytterst få människor trodde på Brynäs och att laget skulle ta sig så långt som till en SM-final förvånade många hockeykunniga runt om i Sverige.
Frölunda hade varit starka det året och innan finalen slog man ut ett starkt Björklöven i semifinalen. SM-finalen skulle spelas i bäst av fem och den första matchen gick Brynäs väg. Gävlelaget besegrade Frölunda med hela 5–2 i den första omgången.
Men som alltid visste göteborgarna hur man kraftsamlar sig och 12 500 fyllde hemmaarenan i Göteborg. Frölunda valde nu att spela ännu mer fysiskt och både Anders Kock och Anders Bäckström i Brynäs tvingades till att kliva åt sidan på grund av skador. Janne Kocks skada var något som gjorde brynäsarna upprörda. Frölundaspelaren Anders Boström fick bara två minuters utvisning medan Brynäslägret krävde matchstraff.
Frölunda forcerar fram men Wille Löfqvist räddar.
Frölunda lyckades att vinna den matchen efter att Lars-Erik Ersbjörn i Frölunda, med sekunder kvar att spela, avlossade ett skott från blålinjen som Wille Löfqvist inte mäktade med.
Boströms fula tackling mot Knock hade dock inte glömts bort i Gävle. Tvärtom. Hela stan hade kokat av irritation på att en spelare kom undan så lätt på en oschysst tackling som Frölunda då gjorde. I den tredje matchomgången i Gavlerinken fick Boström det därför inte så särskilt enkelt under uppvärmningen. En irriterad Brynäspublik buade ut honom och ena glåpordet efter den andra ljöd över arenan. Publiken var så ilskna att han fick till och med ta emot ett bombardemang av ägg från läktarna.
Kanske, bara kanske blev det för mycket för stackars Anders Boström. För Brynäs fick in fem mål i den matchen och det var just Boströms femma som var inne på samtliga baklängesmål för Frölunda. Det gav förstås Brynäs en större möjlighet i finalserien.
Frölunda skulle dock kvittera igen på hemmaplan. Men i den femte avgörande omgången, som då spelades på Hovet i Stockholm, gick segern till Brynäs. Mycket tack vare en Wille Löfqvist i målet som storspelade och att Brynäs hade ett backspel som var av den högsta kalibern. Det skridskostarka Frölunda mäktade inte med att överlista Brynäs försvarsspel. Återigen fick göteborgarna erkänna sig besegrade av Gävlelaget i en SM-final.
Störde äggkastningen så pass mycket för Frölunda eller var Brynäs helt enkelt det bättre laget? Det vi vet med säkerhet är i alla fall att 1980 tog Brynäs sitt tionde SM-guld.
En rivalitet över tiden
Frölunda var ett lag som alltid gav storpublik vilket innebar stora kassainflöden i en tid då Brynäs inte fick särskilt mycket utgifter från annat håll. Ekonomin var något ansträngande emellanåt men dessa stormatcher lade en grund som gjorde att Brynäs kunde jobba vidare och konkurrera mot Sveriges bästa lag. Medan de andra Gävlelagen långsamt tynade bort växte sig Brynäs desto starkare. Det på den tiden dominanta Brynäs fick många bataljer i slutspelet mot det taktiska och fartfyllda Västra Frölunda som även fick smeknamnet Vilda Västern och så föddes det därför en rivalitet mellan lagen.
Sedan dess har Brynäs och Frölunda näst intill alltid bjudit på en het och fartfylld ishockey.
Säsongen 1983/84 kom Frölunda sist i serien och åkte därmed ut Elitserien och under 80-talet tvingades Frölunda till en omorganisering för att ta sig tillbaka. Trots att laget till slut kom tillbaka var det tidigare 90-talet oerhört tufft och 2000-talet var även det en rörig period.
Brynäs fick inte heller den stabilitet man tidigare hade under sin storhetstid. Precis som för Frölunda fick Gävlelaget ekonomiska bekymmer till och från men Gävlelaget höll sig ständigt kvar i Elitserien.
Idag har båda föreningarna genomgått tuffa omkonstruktioner om vi kikar tillbaka på de tio senaste åren. Frölunda ses i vissa sammanhang som "The powerhouse of Europe" just nu där man har en ledande sportslig organisation såväl i senior- som juniorhockey. Brynäs är fortfarande inte där men visst kikar gävleklubben på den resa Frölunda har gjort. Att från vara på gränsen till kollaps till att bli en maktfaktor. För precis som Frölunda är Brynäs en tillräckligt stor förening för att brottas med de stora i tabellens toppskikte om man väljer att spela sina kort på rätt sätt.
Frölunda och Brynäs fightas om pucken framför mål, semifinalen 2017.
Lagen har stångats i grundserien såväl som i slutspelet under många historiska bataljer. Under Brynäs guldsäsong 2012 möttes lagen i en kvartfinal som stod och vägde. Många hövdade då att det lag som vinner den kvartsinfalserien skulle bli svenska mästare. Det blev en jämn och känslofylld kvartsfinal som krävdes till en sjunde avgörande för att blir klar. Brynäs såg ut att hela tiden ha greppet med Frölunda var stundtals hetare och höll matchserien vid liv tills den absolut sista signalen gick. Brynäs vann den sjunde avgörande matchen med 4–3 och blev samma säsong svenska mästare för den trettonde gången i klubbens historia.
Den senaste gången i ett slutspel lagen emellan var semifinalen 2017. Frölunda, som då var ett regerande mästarlag, kom på en tredje plats i tabellen och Brynäs hamnade som femma. Brynäs hade sedan slagit ut Linköping med 4–2 i matcher under kvartsfinalen och Frölunda besegrade Skellefteå med 4–3. Semifinalen blev en gastkramande batalj där giganter skulle. återigen, göra upp.
Det var en skickligt spelande Frölunda mot ett tokjobbande Brynäs som inte slarvade med någon detalj i grovjobbet. I den femte matchomgången körde Frölunda över Brynäs hemma i Scandinavium med hela 4–0 och där trodde nog alla att göteborgarna skulle segla sig till finalplatsen. Men Brynäs med Thomas "Bulan" Berglund i spetsen slet desto hårdare och man lyckades att vända hemma i Gävle med totala 6–0 och semifinalen togs till en sjunde avgörande hemma i Scandinavium.
Brynäs blev tvingade att ta ut sitt yttersta mot ett Frölunda som kanske hade i grunden ett bättre spel. Den sjunde avgörande slutade dock med 3–1 till ett slutkört Brynäs. Något som skulle stå sig dyrt i SM-final sedan mot HV71.
Sveriges två folkkäraste lag
Lagen emellan har en mäktig historia att luta sig emot. Även om rivaliteten idag inte ter sig på samma sätt som förut finns den ändå kvar. I dagens moderna hockey snittar Frölunda en publiksiffra mellan 9700 – 11 000 åskådare varje gång Brynäs är på besök. I Gävle ligger det på mellan 5500- till över 7000 åskådare.
Upplevelseinstitutet genom Sportnavigatorn tillsammans med systerbolaget Rättighetsbyrån har under flera år mätt antal hockeysympatisörer i Sverige. Där toppar Frölunda med 8 % av fanskaran vilket gör Frölunda till det hockeylag i Sverige med absolut flest fans.
Tvåa kommer Brynäs med sina 6 %. Vilket är strax före lag som Djurgården och Leksand. Det är alltså Frölunda och Brynäs som är de stora giganterna i svensk ishockey. Frölunda är giganterna i Göteborg och västsverige men samtidigt har Brynäs ett unikt fäste i samma geografiska område.
Rivaliteten mellan Brynäs och Frölunda finns kvar än idag även om det kanske inte är lika känslomässigt laddat som tidigare. Men traditionen mellan storklubbarna är som sådan att oavsett om de möts en tisdag i november eller i ett hett slutspel är det allt som oftast ett högt underhållningsvärde såväl på isen som på läktaren.
