Brynäsbloggen: Går hissen upp?
Lagen toppar formen för slutspel och Brynäs vägrar ge bort sin "plats". Men räcker det till för att ha en chans till slutspel?
Jag måste ärligen säga att jag blev hyggligt imponerad över Brynäs igår. Imponerad över hur man totalt tog kontrollen efter halva matchen. Första perioden såg, tyvärr, ut som ett fullständigt platt fall rakt ner i pannkakssmeten. Jag funderade mellan att stänga av eländet eller slå sönder teven med mitt huvud efter att allt hår slitits bort. Lyckligtvis valde jag att inte göra något av de två utan jag avvaktade för att se om det skulle bli någon ändring i den andra perioden. Och vilken förändring det blev i och med Brodeckis kvittering. Efter det målet så var det aldrig något tvivel. Appelgren (Leksands tränare) gnuggade sitt gyllene hår i förtvivlade försök att skaka fram gyllene tillfällen. Men det enda han lyckades skaka fram var en dubbelgångare på läktaren iförd Brynäs matchtröja. Jag hajade till över den slående likheten som, för en sekund, syntes i bild när kameran panorerade över publikhavet under andra halvan av tredje perioden.
Bra ljud från supportrarna under hela matchen vilket fick mig att rysa av välmående. Det drag som var på isen och läktaren gav inte sken om att det var en ångestfylld bottenmatch.
Att Leksand tappade allt och såg trött ut när Brynäs tog över var nog en effekt av det spel som hemmalaget fick till. Minns det att Skellefteå hade stora besvär på hemmaplan mot Brynäs och om det spelet får stora, tunga Skellefteå att svettas och rynka frågandes på näsan. Ja då tror jag inte Leksand, i Gavlerinken, skulle kunna lyckas bättre. Inget illa mot Leksand som kämpar tappert men… det är tämligen stora skillnader i klass mellan Lif och Saik.
Bröderna Westerholm har kommit, som skjuten ur en kanon, efter att Bulan tog över coachandet. Det är riktigt skoj att se dem kliva på och ta för sig. De går på mål och är inte ens rädd för att ”tjafsa” med motståndare. De har fått utrymme och självförtroende (vad det verkar) av Thomas Berglund som kanske tidigare coach inte vågat. Det finns, dock, mer att ta av från dem tycker jag. Men prognosen för dem torde se väldigt god ut.
Christian Djoos har en irriterande ”förkärlek” att skjuta motståndarna på skridskorna. Hans timing för avslut vid blålinjen behöver rejäl finslipning. Hans speluppfattning däremot är bland de bättre, om ni frågar mig. Jag skulle vilja se honom lite längre upp i den offensiva zonen i powerplay, likt Nordqvist, som spelfördelare och Slovak vid blålinjen. Slovak är högerskytt (jag är svag för högerskjutande backar) och har rutinen i sitt spel. Dessutom skjuter han riktigt bra måste jag säga.
Kan Bulan boys fortsätta på den inslagna vägen så finns det ingen anledning till oro för oss. Dock, så måste jag säga att det kan, fortfarande, lätt svänga åt fel håll om de inte är alerta. Självförtroendet i laget är fortfarande långt ner i källaren… men på väg upp med den trimmade hissen. Kör de på så här så kan de bli ett ordentligt utropstecken i slutspelet. Laget är bättre än vad de presterat tidigare under säsongen och det är nu som lagen ska ladda upp toppformen inför slutspelet. Och vår formtopp kan vara på absoluta topp lagom till slutspelet om vi fortsätter så här.
Och hur långt det räcker?... det vette gudarna.
