Gästkrönika: Dammiga valörer
Gladiatorerna på tv4 härjar runt i en arena på andra sidan vägen. Jag sitter på ett hotellrum i Sundsvall och ser en annan sorts gladiatortävling på tv. Brynäs mot Färjestad och Brynäs spelar riktigt bra. I talande stund så sprätter Nordqvist läckert in 4-0. Undrar om inte hela hotellet hörde mig jubla?
Men om man kikar lite på hur det har sett ut för laget så har det gått väldigt stora gruskorn i maskineriet ett tag. Sju raka förluster där vi var lika öppna bakåt som ett svenskt marinförsvar. Många har lyft frågan om tränarbyte och värvningar. Till och med media sa att Brynäs var tvungen att kicka Tommy Jonsson för att kunna bryta den mörka trenden. Jag kan erkänna att även jag tänkte tanken (Ack å ve så klentrogen jag är). Jag har alltid gillat den transatlantiska spelideologin och skulle inte ha något emot ett sådant Brynäs. Nu verkar ju Tommy och grabbarna ha lappat ihop grundspelet och fått alla i laget att förstå att man måste jobba för att få framgång. Vi får väl hoppas att de här sju förlusterna bara var ett sätt att testa oss fans och lura träskorna av motståndarna.
Skador är ständigt återkommande hos oss. Säsong på säsong går våra killar sönder. Den här säsongen har, som sagt, inte varit något undantag. Det som svider rejält är väl situationen med Ollas. Det är inte direkt en dussinlirare vi pratar om. För att inte tala om Enterfeldt som fick åka till sjukhus i matchen mot Färjestad. Blir han också borta länge, är vi så horribelt decimerad att man blir mörkrädd för mindre. Jörgen Sundqvist är även han borta en längre tid med en skada i handen (båtbenet). Hur och varför vi ständigt går kort på grund av skador är en jäkla tuff fråga. Dåligt tränade, för hårt tränade? Är det något i vattnet? Är gävleborna mer frekvent inlagda på sjukhus med skador än övriga Sverige? Man blir ju fundersam minst sagt.
Värvningar diskuteras frekvent året runt från alla klubbar. Vissa klubbar öppnar den stora plånboken och räknar skarpt med att den kille, vem det än blir, som kommer lär bli den som fixar SM-guldet. Andra klubbar håller hårt i plånboken och värnar om mångfalden av malar i just nämnda plånbok. Färjestad och Hv71 är väl de klubbar som har bäst funktion i att kasta fram både Visa kort och sedlar för att håva in eventuella stjärnor under pågående säsong. Brynäs… är i motsatsen en av de klubbar som bäst håller i kronorna. Vad som är rätt eller fel är väl något för en dåre att avgöra, antar jag. Men i det läget som Brynäs står i nu så måste vi nog öppna plånboken, släppa ut några stackars vilsna malar, och plocka fram de dammiga sedlarna. Blås bort dammet på dem så vi ser vilken valör det är och lägg extra tyngd med kontokortet. För en kille som Ollas går det inte att ersätta med en junior. Missförstå mig inte, vi har en fantastisk juniorverksamhet och det kommer fram lovande killar hela tiden. Men de kan inte kliva in och ta en plats som Ollas har. Det är omöjligt!!! Likaså Enterfeldt om han nu skulle bli borta länge. Det är spelare som måste ersättas av något med hög klass. Det kommer att kosta klubben men jag tror att vi kommer att vinna på det i längden med den lösningen. Skulle vi fortsätta att köra med nuvarande lag och ”säkra upp” med juniorer så är jag övertygad om att vi kommer få en väldigt tung vår.
Jag vill dock starkt tillägga att jag inte anser att det skulle vara acceptabelt om Brynäs skulle lägga siffror som Färjestad och Hv71 är kapabla att lägga på en enda spelare. Jag vill ha bra spelare men inte till idiotiska priser.
” Det som kommer och det som det är kvalitet på blir så extremt dyra lösningar. En sån som Toni Rajala kostar enorma pengar. Det finns ingen rim och reson, tycker jag. Man ska balansera in det och vad får vi tillbaka.”
Det är vad Stefan Bengtzén sa till Expressen i en intervju. Jag håller till viss del med honom. De summor som vissa klubbar kan se sig redo att slunga upp är fullständigt absurda. Det borde det vara även för de mest välställda lagen.
Men samtidigt så är det spelarnas marknad under pågående säsong. En bra spelare vet att han kommer få erbjudanden. Då har han också det trumfkortet när en, eller flera, klubbar kontaktar honom.
Jag är glad att jag inte jobbar som sportchef.
Hall of fame är en fantastisk hedersutmärkelse för alla de spelare som gett allt i sin NHL-karriär. Svensk hockey vill givetvis inte vara sämre och har sedan ett antal år en egen version av Hockey hall of fame. Nu har ryktet skamfilats en aning efter att Börje Salming sagt att han ångrade att han ens åkte dit och tog emot sin utmärkelse. Det var tydligen inte ens tänkt att ta ut en röd matta på isen från början.
Jag har under en längre tid funderat på det här med svenskens problem med att hylla någon. Det är lite fult att stå ut. Man ska stå i ett led och vinka likadant. Hemsk tanke om du inte vinkar i samma takt som de andra. Eller om du vinkar snyggare än de andra… vem tror du att du är?
Jag har förespråkat under flertalet år att Tommy Sandlin borde få en staty rest utanför entrén till Gavlerinken. Det hade varit en hyllning värd sitt namn till en av hockeysveriges mest inflytelserika person genom tiderna. Om vi kommer få se någon riktig form av hyllning i hans ära återstår att se.
Samma regel gäller tydligen i den svenska hall of fame. Visst, hylla de som hyllas bör… men inte för mycket. Någon kan ju ta illa upp. Nu kanske det låter som om jag skulle vilja att de hyllade spelarna likt som de gör i NHL. Tja, ja nog vore det fränt men inte direkt realistiskt. Men ett värdigt hyllande med mer uppmärksamhet än vad det är idag, det är de värda. Ett påkostat minnesmärke, likt ett museum där fans kan komma och titta på sina gamla idoler är inte heller för mycket begärt. Jag kan personligen säga att jag gärna skulle se möjligheten att ta med mig familjen och gå runt bland alla våra hjältar genom tiderna.
