Grinighet + Surskallighet + Spelskicklighet = Nicklas Danielsson
Nicklas Danielsson. Det finns ett Brynäs utan honom och ett Brynäs med honom. Danielssons inverkan på Brynäs bygger inte på avancerade statistiska analyser, stora eller små siffror, högt eller lågt corsi, PDO eller Fenwick sammanställt av medlemmar ur Fancy Stats-maffian. Nej, den kärleksrelation som uppstått mellan Brynäs och Danielsson bygger på gammal hederlig känsla. Magkänsla. Fingertoppskänsla. Spelkänsla.
Trots att Nicklas Danielsson sällan är bäst på isen och att vi gärna sett honom utnyttja sitt kärnvapen till slagskott bidrar det nygamla förvärvet, uppsalakillen som gick hockeygym i Gävle för att sedan försvinna ut i hockeyvärlden, med något annat. Något extra på isen. Inte minst gick skillnaden att se mellan Brynäs med och Brynäs utan Nicklas Danielsson den gångna veckan när Danielsson var avstängd. Brynäs stod inte att känna igen vare sig mot Rögle eller Frölunda trots att man lyckades hitta en väg att vinna mot indianerna.
När jag ser Nicklas Danielsson ser jag grinighet, surskallighet och spelskicklighet. Ja, är det ändå inte den mytomspunna Brynäsandan som Nicklas Danielsson förkroppsligar ute på isen? Alcén, Blomqvist och Danielsson i samma lag. Tänk er dessa tre skridskogladiatorer i ett slutspel. Tänk er se dessa ställas i en Play-in-serie mot Malmös bröderna Sylvegård över tre matcher. Vilken holmgång! Och sedan, efter att Brynäs lyckats lockat hem Anton Rödin som avgjort denna matchserie, ställs grinighetens och surskallighetens Brynäs, ledda av Nicklas Danielsson, mot Färjestad i kvartfinalen. Mumma!
Med Mr Bofors (läs Stefan Bengtzén) borta och Brynäs egen Boforsaffär avslutad kommer Nicklas Danielsson vara en spelare som, tillsammans med en entusiastisk ungdom, leder Brynäs in i framtiden. In i Campese/Dackell-eran. Jag kan knappt vänta på vad denna vår har att erbjuda Brynäs för att inte nämna nästa säsong. För aldrig sviker Brynäs Tigers en vän. När de gör mål igen.
Nu Gävlar kör vi!
