StarthockeyzonSHLBrynäs IFHata eller stötta, vilken riktning ska vi gå?

Hata eller stötta, vilken riktning ska vi gå?

Ska vi stötta våra egna eller ska vi slösa energi på att vara negativa mot motståndarna och vad är det för supporterkultur vi vill ha egentligen i hockeysverige?

Jag vill inleda med att ge beröm till Aaron Haglund från HV71-redaktionen som tog upp en fråga i sin artikel som jag tycker är väldig viktig. Artikeln publicerades 2013-09-15 (se länk nedan).

Så sent som i lördags pratade jag med några journalister ifrån dalatidningarna samt Leksands marknadskoordinator Claes Thirus och vi var alla eniga om att ishockeyn har en rätt så lugn supporterkultur egentligen. Det är något vi ska vara stolta över. Det är sällan att fysiska aktiviteter förekommer som ger negativa bilder men ibland så händer det.

Men skribenten Haglund i samband med några supportrar som diskuterat i olika forum över internet gav mig massa frågeställningar.

Varför blundar vi för det psykiska våldet, varför ignorerar medierna det missbrukandet av ord som supportrarna använder? Vissa hårdare än de andra naturligtvis.

”Solnatattare!” ”Leksandssvin!” Man har väl till och med hört folk blanda ihop HV71 med hiv och så vidare.

Mer än hälften av supporterskaran som sjunger dessa ord har väl heller inte riktigt förståelse för vad dessa ord och begrepp egentligen betyder. Eller?

”Det måste finnas hat mellan supportrar” har flera sagt till mig. Låter fruktansvärt anser jag. Hat är ett otroligt starkt ord. Ska man hata en annan människa för att han/hon är leksing, modoit, brynäsare eller frölundare? Känns som att gränsen passerat för länge sedan då.

”Nej men det är bara hat under matcherna!” Ja, jo… fast då är det inte hat vi pratar om. Då har man missuppfattat det ordet. Min tanke är att det är mer en tävling och det är lite rivalitet mellan klackarna under stridens hetta men i slutändan så har alla en gemensam nämnare och det är kärleken till ishockeyn och till sitt eget lag. Jag kanske har fel, men att hata någon för ett lag man hejar på är för mig en gåta och varför det ”måste” vara så är en ännu större gåta.

I min värld så önskar jag att varje klack hejar på sitt eget lag och inget annat. För det är ju vad en hejarklack har som grund, egentligen. Men jag vet att det förekommer negativa ramsor om motståndarlaget.
Brynäsklacken gjorde en fantastisk insats i lördags, all heder och hjärta till er! Men att sjunga ”leksandssvin” var tredje ramsa och vifta med stor flagga med ett streck över Leksandsmärket är för mig lite underligt och jag vet att många rynkade pannan för det.

Vad är det för supporterkultur vi vill ha egentligen; negativa ramsor och skällsord mot varandra eller en kultur där man faktiskt stöttar sitt eget lag?

Vart är svensk hockeykultur på väg?

Frågor som jag anser är värda att nämnas.