Hjältar och hjälmar vi minns - del 2
Att spela ishockey utan hjälm är i dag lika otänkbart som att köra bil utan bälte, men annat var det så sent som 40 år tillbaka i tiden. Fram till 60-talet spelade i stort sett inga seniorspelare med hjälm och inte ens alla dåtidens målvakter bar skydd för huvudet.
1959 fick Montreal Canadiens stjärnmålvakt Jacques Plante ett skott i ansiktet av New York Rangers Andy Bathgate. Efter att ha sytts ihop i omklädningsrummet kom han tillbaka in på isen med en mask för ansiktet, en mask som han tidigare burit på träning men förbjudits av tränaren Hector ”Toe” Blake att använda under match.
DÖDSFALL STARTADE DEBATT
Backstjärnan Leonard ”Red” Kelly var en av de första utespelarna att börja bära hjälm 1960 och fick till och med hjälp av det kanadensiska att skapa sloganen ”Kelly plays it safe”, för att få fler att bära hjälm. Det lyckades till viss del och 1964 infördes hjälmtvång för 200 000 spelare i lokala ligor i Kanada.
Ungefär samtidigt dök det upp ett antal hjälmvarianter från olika tillverkare, bland annat i läder och med en fjädrande mekanism som skulle dämpa stötar. I Europa hade Jofas ikoniska ”VM-hjälm”, som senare bars av Wayne Gretzky, blivit ett vanligt inslag på hockeyrinkarna sedan den introducerats av Sven Tumba 1963 och utanför NHL bar de flesta hjälm.
Men machokulturen i NHL var stark och inte ens Minnesota North Stars-spelaren Bill Mastertons tragiska död mitt under pågående match var tillräckligt för att få merparten av spelarna i NHL att skydda skallen. Mastertons tragiska öde ledde till att ett pris instiftades till minne av hans död, ett pris som varje år går till den spelare som visat särskild hängivenhet och dedikation till sporten.
Genombrottet i Nordamerika kom på 70-talet när CCM lanserade sin klassiska HT2-modell, en hjälm som modifierades en del längs vägen men som kom att leva vidare med ett i stort sett identiskt utseende i över 30 år. Den bars bland annat av spelare som Nicklas Lidström, Mats Sundin, Marcel Dionne, Steve Yzerman och Brett Hull.
PRESIDENTEN INFÖRDE HJÄLMTVÅNG
1979, i samband med sammanslagningen av NHL och WHA, tog ligans dåvarande president John Ziegler ton i säkerhetsfrågan och infördes hjälmtvång för samtliga spelare som gjort NHL-debut efter 1 juni 1979. Därefter spelade den absoluta merpartern av världens ishockeyspelare med hjälm men för de som hunnit inleda karriären innan den nya hjälmregeln trädde i kraft gick det fortfarande att spela utan. Den optionen utnyttjade Craig MacTavish fram till att han lade ned spelarkarriären 1997.
Sedan dess har hjälmarna blivit allt säkrare och de flesta spelare i dag har valt att komplettera huvudskyddet med ett plexiglasvisir för att skydda ögonen. På svensk mark är visiret obligatoriskt för alla spelare födda efter 1972.
I en sport där deltagarna år för år blir tyngre och längre har hjärnskakningar blivit ett återkommande inslag. Därför har utrustningen blivit säkrare och starkare. En av dagens säkraste hjälmar är CCM Resistance som förutom ett starkt yttre hölje också har kuddar av skumgummi och gelé på insidan för bästa passform och säkerhet. Den är även utvecklad i samarbete med forskare vid University of Ottawa.
Fakta:
CCM Resistance
I samarbete med University of Ottawa har CCM Resistance utvecklats för att ge bättre skydd mot de roterande effekterna av tacklingar och slag mot huvudet. CCM Resistance är invändigt klädd med R.E.D.-systemet (Rotational Energy Dampening), det är kuddar som är fyllda med gelé som motverkar roterande acceleration. R.E.D.-systemet tillsammans med Impact Pods som dämpar slag har University of Ottawa baserat på vetenskapliga tester med verkliga tacklingssituationer utvecklat markandens säkraste hockeyhjälm.
Läs mer på:
http://europe.ccmhockey.com/fileadmin/resistance-se/sv/
