Hjärta, vilja & uppoffrande spel ska leda Gnaget till play-off
Den svartgula hockeytröjan har dammats av och hängts fram och säsongskortet landade i brevlådan för bara någon dag sedan. Det som var månader av längtan har brutits ner till veckor och nu återstår bara två dagar som i sin tur ska brytas ner till timmar i takt med att klockan går. Den allsvenska hockeypremiären står för dörren och laget AIK ska börja om på nytt.
Årets hockeyallsvenska har efter det ändrade kvalsystemet alla förutsättningar för att bli den tuffaste, tightaste och galnaste serien någonsin. Minst två allsvenska lag kommer när serien är färdigspelad att ha tagit klivet upp till SHL, och ytterligare två har chansen att också hänga på. Malmö som inte har spelat i den högsta serien sedan 2007 är favoriter tillsammans med Västerås som inte har varit uppe sedan lagets konkurs för 15 år sedan. Ett lag som verkligen har fått människor att haja till är Södertälje som inför i år har storsatsat och med det mer än har dubblat sin lönebudget. Så kommer vi till Stockholmslaget AIK, vårt kära lag som var bara några timmar ifrån konkurs efter degraderingen till Allsvenskan.
Alla som tidigare har uttalat sig om laget är rörande överens; Thomas Fröberg som senast kommer från Färjestads juniorverksamhet och AIK-ikonen Peter Gradin, har en tuff säsong framför sig. Tränarkonstellationen är intressant, sida vid sida ska de två männen leda ett på pappret mycket osäkert lag. Jag har personligen alltid förespråkat att grunden av ett lag ska byggas med egna juniorer och spelare som har hjärta för klubben, men när grunden är lagd måste man inse att spetskompetens och rutin också väger tungt. Det är där det brister i årets trupp.
Allra längst bak har vi målvakterna Robin Rahm och Alexander Hamberg. Ett målvaktspar som många har sagt kommer vara ett av de bästa i serien. Jag tillåter mig själv att vara skeptisk. Robin Rahm är namnet man direkt kopplar ihop med doping och avstängning och det är ett förflutet han inte tycks komma ifrån. Efter skandalen har det varit tungt för målvakten som inte riktigt fått kläm på spelet, någonting jag hoppas Stefan Persson kan reda ut. Vi har trots allt en av Sveriges bästa målvaktstränare och Rahm var hans förstaval. Alexander Hamberg är en utav spelarna i årets trupp som jag är mest skeptisk till. Jag skulle vilja påstå att han ännu är en rätt oprövad målvakt som har mycket att jobba på. Under försäsongen har han visat upp ett ojämnt spel, där han ena matchen låter fyra puckar passera på lika många minuter och där han andra matchen är en matchvinnande spelare. Hamberg har förutsättningarna för att bli en bra målvakt, men behöver tid att utveckla sig. Tid som är svårt att finna i hockey.
Så har vi kommit till backsidan, det som Daniel Rudslätt tycks ha lyckats bäst med. Trots det finns mycket kvar att önska, men jämför man AIKs backsida med de övriga lagen så är det inte så stor skillnad. Det stora utropstecknet är Jordan Hendry, en meriterad back som har alla förutsättningar för att bli en av seriens absolut bästa backar. En spelare som kommer ha en stor ledarroll sett till de yngre spelarna och som förväntas dra ett tungt lass när det stormar som mest. För att bygga på meriten lite har Robin Olsson värvats från Örebro, en duktig tvåvägsback som har ett öga för spelet. Någonting som kommer att vara avgörande nu när ytterzonerna blir större. Det krävs dock att han inte får någon känning av den tidigare opererade höftskadan. Utöver det har vi även juniorerna Jacob Spångberg och Theodor Lennström som förhoppningsvis kan utvecklas ännu mer denna säsong.
Vad gäller forwardssidan så är det den som ”experterna” har ratat mest, med all rätt. I spelare som lagkaptenen Patric Blomdahl, Fredrik Hynning och Michael Nylander finns tryggheten. Det är tre spelare som tillför mycket rutin och som på något sätt på förhand visste vad de gav sig in på när de skrev på för Gnaget. Många av er skulle säkert också vara beredda att sätta Christian Sandberg under samma kategori, jag är inte beredd att hålla med. Han har varit trogen klubben sedan säsongen 04/05 och tituleras som en spelare som alltid ger allt. Att han har varit en viktig spelare för AIK kan man inte ta ifrån honom, men de skakiga förhandlingarna inför säsongen ger mig mer än bara dåliga vibbar. En annan spelare som har valt att vara en del av årets trupp är David Lillieström Karlsson som återvänder efter en stark säsong i division 1-laget Huddinge, där han stod för 48 poäng (14+34). Nu är han tillbaka i AIK där hans intensiva spel och arbetsvilja kan vara viktigt för laget. Sen har vi Marcus ” Messy” Jonsson som närmast spelat i Västerås. En spelare som inte kommer att skriva in sig i målprotokollet eller som kommer att stå för några fina dragningar, men som kommer att vara en tillgång i boxplay. Den hårt arbetande och orädda spelaren ses lite som ”en ny Blomdahl” och kommer troligtvis att bli en ny publikfavorit på Hovet. Dock kvarstår den kanske viktigaste frågan; Vem ska sätta pucken i mål för Gnaget? Det känns som att Rudslätt har fokuserat på att ta in hårt jobbande forwards men glömt bort att plocka in både snipers och målskyttar. Jag vet inte vad Rudslätts plan är. Kanske planerar han för att det ska dyka in några transatlanter efter jul och nyår? Frågan är hur mycket mark AIK har råd att tappa i tabellen till dess…
Årets upplaga av AIK är ett svagt lag på pappret, som egentligen bara kan förlita sig på tre enkla saker; hjärta, vilja och uppoffrande spel. Alla spelare måste vara beredda att slänga sig för att rädda slagskott trots smärtan som uppstår. De måste vara beredda att slita sig blodiga i varje byte och de måste vara beredda att ha viljan trots nederlag. Vi kommer inte att vinna några matcher genom att försöka vara ett spelskickligt lag och heller inte på att spruta in mål. Vi kommer att vinna matcher genom att vara ett tungt, irriterande och jobbigt lag att möta. Genom skridskostyrka och hunger ska vi göra allt i vår makt för att ta oss till play-off. Där kan vad som helst hända.
