Hägglunds hockeyhörna: Elitserien försvagas
En normal Silly Season brukar känslan vara att de allra flesta lag förstärker, och att vinnaren värvningkarusellen blir den klubb som lyckats värva mest och bäst till rätt positioner i laget. I år är läget annorlunda.
I år, känns det som, blir vinnaren den klubb som tappat minst antal spelare av sämsta möjliga klass från de positioner där man redan har det någorlunda välbeställt.
Elitserien har försvagats, kort och gott. Åtskilligt fler stjärnor går än det kommer, och för första gången på länge skulle ett mittenlag med exakt samma trupp som i fjol klassas som en vinnare av Silly-säsongen.
Mårtensson, Weinhandl, Åkerman, Brendl, Prestberg, Pirnes, Renberg, Ledin, Jämtin, Hörnqvist… listan på profiler som lämnar är kilometerlång och på pluskontot står Hlinka och Andreas Karlsson ganska ensamma i profilhörnan.
Förklaringen till urvattningen stavas förstås KHL, i kombination med att NHL plockar åt sig allt fler mellanskiktsspelare av Jämtinklass – och det som oroar mest är förstås att allt talar för en fortsatt utveckling åt samma håll under de kommande säsongerna.
Snart får Elitseriefansen lära sig att jubla över varje spelare som stannar snarare än att hoppas på fina nytillskott - onekligen verkar det vara dit vi är på väg.
***
Ta Sveriges elakaste lag – tillika Sveriges bästa – och subtrahera Lance Ward, Per Ledin samt Anderas Jämtin. Vad får du?
Det återstår förstås att se, men spontant känns det som om de svenska mästarna har gått från ett slagkraftigt och ganska grisigt lag till ett kraftigt slaget och ganska risigt lag
För HV-fansens skull får vi hoppas att nya, snälla HV kan visa sig vara ett lika starkt framgångsrecept. Antingen det, eller att elakheten sitter kvar i väggarna och inte överlever de här tre tappen.
Tveksamt.
En tredje lösning skulle förstås kunna vara att man helt enkelt ersätter Ledin och Jämtin med likvärdiga retstickor, men i Sverige toppade de den ligan och trean Marco Tuokko har Modo redan norpat.
Dessutom har ledningen nu ersatt en av fulisarna med den jämförelsevis kramgoe Kim Staal.
Gick man bara efter hur efternamnet lät, månntro?
***
En flygande puck viskade i mitt öra att Hockeyligan äntligen gjort sig av med den vetorätt som blott alltför länge förvandlat ligans möten till parodier på en polsk riksdag.
Äntligen, äntligen, äntligen! Nu öppnas dörren för ljusare tider där majoritetens vilja faktiskt får gälla.
Samtidigt kan man ju fråga sig hur man får igenom ett beslut om skippande av vetoprincipen utan att någon av bromsklossklubbarna läger in sitt veto mot det…
