Elitseriekrönikan: Pesten lever vidare
Ett stort frågetecken i HV 71 inför säsongen har varit vilka spelare som ska bli de nya retstickorna, efter att Ward, Ledin och Jämtin försvunnit. HV 71 väntade inte med att ge svar på tal, och det redan i elitseriepremiären. Två nya karaktärer presenterade sig nämligen – och pesten i Jönköping lever därmed vidare.
Visst hade åldermannen Per Gustafsson, 38, varit förtjänt av uppmärksamhet efter sin smått fantastiska insats och tremålskväll i elitseriepremiären mellan HV 71 och Frölunda, men jag vill istället fokusera på en av sommarens stora frågor angående de svenska mästarna från Jönköping. Och frågan har inte varit om Gustafssons ska hålla en säsong till eller inte, även om också det varit ett frågetecken, och kanske fortfarande är, tre mål till trots.
Nej, den stora frågan har istället varit vilka spelare hos HV 71 som ska ersätta pesterna, irritationsmomenten och retstickorna Per Ledin och Andreas Jämtin, som båda valt att testa lyckan i Nordamerika den här säsongen.
Kanske är det tidigt att utse deras ersättare, men matchen mot Frölunda visade ganska tydligt vilka två spelare som kan ta över deras roller.
Finska förvärvet Teemu Laine, 26, såg inte alls bortkommen ut, snarare tvärtom, och han är inte heller helt olik Per Ledin. Faktum är att det sprudlade kring Helsingforssonen som smällde på, åkte skridskor, bökade framför mål – och förutom sin energi, visade han också prov på sin teknik. Som när han i en snabb spelvändning drog ner ”Honken” innan han placerade pucken i stolpen – en prestation som egentligen var värd ett mål.
Ledin svarade ifjol för 16 mål, 33 poäng och 137 utvisningsminuter – siffror som, med Frölundamatchen i åtanke, Laine säkerligen kan kopiera. Om han har en lika stor käft som sin föregångare, återstår dock att se.
Andreas Jämtin har inte samma offensiva kompetens som varken Ledin eller Laine, men är en bökare, retsticka ”in-your-face”-typ som aldrig backar undan – och på precis samma sätt spelade Jönköpingssonen David Fredriksson, 22, igår. Den under flera sä
songer skadedrabbade ytterforwarden delade ut ett par tjuvsmällar, ”råkade” köra över ”Honken” och delade också ut ett par knytnävar. Därtill satte han distinkt 2-1-målet.
Kanske är det på allvar dags för den St Louis Blues-listade talangen att slå igenom nu – och premiären lovade gott. Om han kan upprepa Jämtins 17 mål, 30 poäng och 167 utvisningsminuter är dock tveksamt, men kring 15 till 20 poäng borde han absolut kunna leverera – speciellt om han får fortsatt förtroende i Yared Hagos formation.
Att dra slutsatser efter en enda match – och premiären till råge på allt – är givetvis varken rättvist eller distinkt, men matchen gav ändå indikationer och trådar värda att spinna vidare på. Ledin och Jämtins ersättare som pest, kan mycket väl vara just Laine och Fredriksson.
Åtminstone såg det ut så i Kinnarps Arena, där duon i allra högsta grad var delaktiga i överkörningen av storsatsande Frölunda.
---
När han spelar som bäst, är Andreas Holmqvist en av mina favoritspelare. När han inte spelar som bäst – är han dessvärre inte bra alls, vilket känns ytterst trist. Som i elitseriepremiären – av Frölunda tafatta backar, var Holmqvist den mest tafatta. Ingen energi, ingen beslutsamhet – och det gick alldeles för långsamt.
I min bok har talangen Holmqvist vara gjort en bra säsong, och det var den andra i Linköping efter Nordamerikaäventyret. Att han kom med i VM 2006 är för mig en gåta, efter en tafatt säsong, men året efter – säsongen 2006/07 – var han strålande. Ifjol i Frölunda föll han tillbaka i gamla synder med lojt och svagt försvarsspel, och det ser – tyvärr – ut att ha förföljt honom in i den här säsongen.
Uppryckning krävs, för i sina bästa stunder är han fantastiskt bra med sin skridskoåkning, räckvidd och sitt spelsinne. Då är inte bara landslagsmässig, utan också NHL-material.
---
Förvånansvärt svagt centerspel i elitseriepremiären, tycker jag faktiskt. Tre assist från Johan Davidssons klubba, men han gnistrade knappast, och det gjorde inte Jan Hrdina eller Yared Hagos heller även om de stod för stabila insatser. Istället var det Jukka Voutilainen, Teemu Laine, Björn Melin och David Fredriksson som stod för fart och energi.
Centerspelet i Frölunda behöver knappt benämnas, då Riku Hahl och Andreas Karlsson såg bortkomna ut – och där Jonas Nordquist slit var den enda ljuspunkten, men även hans offensiv har mer att önska. Men de var inte ensamma, Magnus Kahnberg gjorde bara ett bra byte, och Niklas Andersson, Tomi Kallio och Lars Eller orkade bara blixtra till vid ett fåtal tillfällen.
---
Talanger snackas det ofta om, och att Frölundabacken Erik Karlsson, 18, matchades hårt av Ulf Dahlén och Co i premiären var härligt att skåda. Ottawa-löftet svarade också för en delikat passning vid Lars Ellers 1-0 – men även om skott och spelsinne finns där, upptäcktes uppenbara brister i fysiken. Men, som Kenny Jönsson sade, fysik kan man alltid bygga upp om talangen redan finns där.
Vi fick se lite för lite av kvicksilvret Mattias Tedenby för min smak, men Kenta Johansson vill inte stressa in 18-åringen i HV 71 och Elitserien, och det förståeligt. Med sin fart och kreativitet var han en av få ljusglimtar i den avslagna tredje perioden – men kan ännu mer, vilket han inte minst visade ifjol.
---
På torsdag sker den riktiga elitseriepremiären, med full omgång.
Med tanke på den fantastiska underhållning som HV 71 och Frölunda bjöd på i tjuvstarten – i alla fall i två perioder – ökade abstinensen, snarare än mättades. Vilken match som ska bevittnas då har jag inte bestämt, men uppfattningen är att det blir underhållning vilken man än väljer.
Trots profilflykt från Sverige, håller produkten Elitserien hög klass.
Det skvallrade inte minst tillställningen i Kinnarps Arena om.
