Gson Grubblar: Blicken för spelet
Så har även HockeyAllsvenskan trillat igång – och det var minsann mycket som hände i premiäromgången. Vad som mest tilldrog sig mitt intresse, var en backveteran och en backyngling som visade upp den där härliga, underbara och fantastiska blicken för spelet.
HockeyAllsvenskan har de senaste åren hamnat i fokus för sina stjärnbackar, och med den av NHL ständigt uppvaktade Kenny Jönsson och megaveteranen Marcus Ragnarsson som stora profiler är det inte speciellt anmärkningsvärt. Till den här säsongen har de två stora affischnamnen lämnat för Elitserien – men HockeyAllsvenskan går inte lottlösa för det, då Dick Tärnström som bekant återvänt från staterna för att spela i AIK.
Men det var inte AIK-legenden som stod i fokus i premiäromgången, där jag istället – efter att ha sett två matcher – vill lyfta fram två andra försvarsspelare.
En veteran och en yngling vars gemensamma nämnare är den fantastiska blicken för spelet, egenskapen att läsa av vad som ska hända – kännetecken som karakteriserar stora spelare, och som gör ishockey till en fröjd att skåda.
Dominant på Hovet i Stockholm var nämligen Växjös kanadensare Josh MacNevin, 31. Den i Tyskland hämtade veteranen blixtrade knappast i skridskoåkningen, utan vaggade fram på isen a la Fredrik Olausson – och likheterna mellan dem slutar inte där. MacNevin hade ögon i nacken, klev fram i rätt tillfällen och utnyttjade sin räckvidd – 189 cm lönnlöv – på ett utomordentligt sätt - ungefär som Olausson gjorde.
Hans misstag var lätträknade även om AIK tryckte på stundtals – men det var tack vare MacNevin som Växjös försvarsspel – lagets styrka – fungerade så bra som det gjorde.
Om MacNevin lever på sin rutin – kan man knappast säga detsamma om unge Leksandsbacken Oliver Ekman-Larsson, 17. Karlskronasonen, värvad från småländska Tingsryd, trivdes väl mot sina forna rivaler Troja-Ljungby i premiären, där Leksand vann med hela 10-2. Supertalangen fick spela massor – både i numerärt över- och underläge – och imponerade, inte minst offensivt.
Han följde med upp i anfall, stötte från sin backplats, levererade bra passningar och vågade framförallt ta för sig. Unga spelare – Ekman-Larsson väger bara 75 kg föresten – brukar beskyllas för valpighet, men av det syntes intet, utan det var smart, moget och enkelt spel i egen zon. Bara 17 år gammal alltså – men redan en blick för spelet som man kan fascineras över.
Både MacNevin och Ekman-Larsson spelade centrala roller för sina respektive lag i premiären, och gjorde det tack vare sitt lugn och sin blick för spelet – två backar som vi säkerligen kommer att se mer av i vinter, liksom både Leksand och Växjö, som spelmässigt gjorde det bra i premiären.
---
Hypade Dick Tärnström, 33, var knappast dominant i premiären – snarare blek, om man inte ska bekläda orden med falska komplimanger. Den genomskärande passningen som frispelade Henrik Eriksson var egentligen det enda konstruktiva den förre VM-backen levererade, i övrigt kändes det mest som att han drog ner tempot med sina piruetter i egen zon – och han var inte själv nöjd med sin insats.
Men han kommer att växa – så bra spelare är han. Liksom AIK inte visade sitt rätta jag mot Växjö, spelare som Kristian Gahn, Patrik Bergström och Daniel Bång, bland annat, kan betydligt bättre.
Det AIK kanske ska vara mest besvärade över är att Per-Savilahti-Nagander såg oerhört trög ut på skridskorna – något som också hämmade honom i Elitserien – och som blev påtagligt när Växjöcentern Robert Rosén vände bort honom innan han satte matchvinnande 2-1.
---
10-2 i baken är knappast smickrande siffror för HockeyAllsvenska nykomlingen Troja-Ljungby, och det som framförallt inte fungerade för smålänningarna var försvarsspelet – där var man alldeles för givmilda mot ett offensivt Leksand som var distinkta i de avgörande lägena.
Oroande var att veteranen, ledargestalten och Ljungbysonen Henric Jonasson, 33, såg ordentligt trög ut – i alla fall från andra perioden och framåt. Det skapade osäkerhet i försvaret och ledde till att Skövdeförvärvet Jonathan Bremer började dra på sig onödiga utvisningar och att Marcus Götz började dribbla framför mål (vilket Jens Bergenström hänsynslöst tackade för).
Enklare försvarsspel efterlyses, för det här är inte division ett. Nyvärvade Ryan Glenn, 28, kanske kan reda upp saker och ting.
---
Hejdå, Roman Vopat.
Välkommen, Marcus Jonasén.
Modovärvade Jonasén, 24, 193 cm, 98 kg, värvades till Leksand för att få in tyngd och aggressivitet – och han var härlig att skåda mot Troja. Han gick rakt på mål, tacklade, sköt – och gjorde mål. Känns helt klart som en uppgradering jämfört med Danmarksflyktande Roman Vopat.
---
I övrigt från premiäromgången måste jag säga att Oskarshamn var den stora negativa överraskningen. Att man skulle förlora mot Malmö i Malmö var ingen större överraskning, men att man med ordinarie manskap på backsidan och med talangen Christian Engstrand i mål, skulle rasa ihop totalt och förlora med 8-0, är inte acceptabelt.
Må vara att siffrorna inte helt och hållet speglade matchen – 8-0 är ändå ett faktum. Oskarshamns på pappret fina offensiv, var totalt uddlös – medan en under försäsongen slumrande Jonas Höglund, 36, steg fram när det behövdes och sköt två mål för Malmö.
Oskarshamn var obesegrade i alla matcher utom en match på försäsongen - men det betyder inget.
Jonas Höglund såg matt ut under försäsongen - men det betyder ingenting.
Skillnad mellan försäsong och säsong blev återigen påtaglig.
---
På tal om slummer.
Moras nye amerikan Eric Healey, 33, har fått kritik under försäsongen för sin lojhet, tröghet – och den förväntade målskytten levererade bara ett mål. Men gamla rävar producerar när det behövs, och det visade Healey i premiären med tre mål och sex poäng då Huddinge besegrades med 7-4. Bra start, minst sagt, även om Mora som lag behövde en startsträcka på nästan två perioder innan man vaknade.
I fortsättningen måste man vara med från start.
---
Noterbart är att förväntade storskyttar som Pelle Prestberg, Leksand (tack och lov bara en lårkaka efter smällen han fick av Mattias Åkesson), Jonas Höglund, Malmö, och Pär Arlbrandt, Västerås, levererar redan från start – två mål vardera från deras klubbor.
Min favorit till poängligatiteln är dock – sorry, Eric Healey – Carl Söderberg. Malmöcentern producerade fyra poäng i premiären mot Oskarshamn, och det är bara början på något stort för den Bostonkontrakterade Tre Kronor-spelaren som nu får spela i sin naturliga position som center.
Han känns som en av seriens mest spännande spelare offensivt - och Jens Bergenströms arvtagare som poängkung.
