Hockeybloggen: Förbundet måste ta sitt ansvar för hela hockeysverige
Vi har på de 78 år som ishockeyn funnits på riktigt i Sverige byggt upp ett relativt fungerande seriesystem. Det finns såklart brister och vi ska alltid sträva efter förbättringar. Men jag ser en typ av förändring i svensk hockey som skapar mer oro än framtidstro.
Det som är på väg att hända är kanske är ett nödvändigt ont. Vad vet jag? Men i nuläget blir jag oroad över mindre föreningars framtida chanser till avancemang uppåt i våra svenska ligor.
Det börjar bli en orolig tid där supporterklubbar ständigt kämpar med att påminna kostymnissarna i svensk elithockey om värdet kring 51 % -regeln. Vi ser ett SHL som ser ut att sträva efter en stängd liga samtidigt som Hockeyallsvenskans status långsamt krymper i takt med att SHL roffar åt sig allt det goda som erbjuds.
Idag är det SHL som håller i trådarna. Ibland kan det upplevas som att själva hockeyförbundet tappar greppet när de kommersiella krafterna tar över.
Vi alla vet, eller har hört om det nya avtalet som SHL fått med C-More som skall träda kraft säsongen 2018/19. Det blir miljonregn över SHL-klubbarna medan Hockeyallsvenskan tvingas samla smulorna som faller under SHL-bordet.
Resten av hockeysverige kan bara försöka anpassa sig.
Nu har även förslag tillkommit att öka kapitalkraven i svensk hockey. Enligt Västerbottens-Kuriren ser förslagen ut som följande:
- Kapitalkravet i SHL kommer höjas från fyra miljoner till tio miljoner kronor per klubb.
- Hockeyallsvenskan öka från en miljon till fyra miljoner kronor i kapitalkrav.
- Hockeyettans klubbar går samtidigt från ett plus/minus-noll-krav till ett krav på 500 000 kronor i eget kapital.
De flesta SHL-klubbarna skulle med det kommande TV-avtalet klara 10 miljoner kronor i eget kapital. I teorin blir det inga problem. Sedan vet vi att verkligheten kan bli annorlunda. Värre blir det med Hockeyallsvenskan, och för att inte nämna Hockeyettan samt övriga divisioner som inte har mycket att säga till om.
Hockeyallsvenska klubbar sliter idag med hull och hår för att få ekonomin att klara miljonkravet i eget kapital. Det finns nog ingen allsvensk klubb i dagsläget som inte sitter och räknar ören inför varje räkenskapsår för att få behålla sin elitlicens. Hur ska dessa plötsligt nå upp till fyra miljoner i eget kapital? Visst, även Hockeyallsvenskan får sin lilla del av det nya avtalet. Men kommer det att räcka?
Klubbarna kommer att spara istället för att våga investera. Det problemet har vi redan med dagens ekonomiska licenskrav. Hur blir inte det med ännu skarpare krav?
Klubbarna i Hockeyettan, som har tillräckligt tufft med att ens hitta spelare att fylla lagen med tvingas med begränsade resurser att utöka vinstlotten. Många av Hockeyettans lag har ingen arena, de flesta spelar i traditionella ishallar. Det är begränsade möjligheter till utökning av resurser.
Samtidigt måste vi värna det svenska systemet med öppna ligor. Det är inte bara glappet mellan Hockeyallsvenskan till SHL som hotas bli större. Hur ska klubbar från lägre divisioner kunna etablera sig i Hockeyettan med det nya kapitalkravet? Hur stort kommer det glappet att bli mellan hockeytvåan och hockeyettan?
Och hur ska föreningar vars enda tillgång idag är en uterink då kommunen säger nej till ishall ha en chans att avancera sig?
Vi har redan situationer idag där lag med sportsliga framgångar tvingas tacka nej till avancemang uppåt i systemet pga bristande ekonomisk kapital.
Alla beslut som tas från toppen genomsyrar hela hockeysverige. Från SHL till Division-4. Det är här som Hockeyförbundet måste kliva in och ta sitt ansvar och värna om den svenska modellen där visionerna och drömmarna hos lokala föreningar ska kunna leva.
En förening som Skärblacka IF är lika mycket förbundsmedlem som Färjestad BK. Det som skiljer föreningarna åt är olika kapitala förutsättningar.
Men klubbar som Skärblacka ska även i framtiden ha möjligheter att kunna avancera sig uppåt. Ett sådant system ska vi vara rädda om.
