Krönika: I frågan om vår framtid ser alla till sitt eget
Hockeyallsvenskan och Hockeyettan mot SHL, SHL mot Hockeyallsvenskan och Hockeyettan. Hockeysverige upplevs som splittrat och mitt i soppan står ett till synes handlingsförlamat svenskt ishockeyförbund.
Efter "SHL-upproret" eller vad man nu ska kalla det har debatten blossat upp rejält. Både i media men också mellan oss fans på sociala medier. Några hoppas på det bästa, andra fruktar det värsta. Verkligheten ligger kanske någonstans där emellan. Något tydligt är hur pass långt ifrån båda ligorna egentligen står varandra, och hur delade enskilda specifika klubbar faktiskt är. Hockeyrörelsen känns mer splittrad än tidigare.
”Om Modo, AIK, Björklöven och Leksand hade spelat i SHL idag hade man inte hört ett dyft ifrån dem”, är kanske det vanligaste argument jag hört från SHL-följarna.
Ja, men det är väl ganska självklart ändå? En SHL-klubb idag kan inte vara något annat än nöjd med det här nya Tv-avtalet. Tror även att en klubb som Pantern IK (som visat stöd för de som sagt emot) skulle knipa näbb om dem höll till i SHL idag.
Det är bara Mora IKs klubbdirektör Peter Hermodsson som i SHL-kostymen visar empati med Hockeyallsvenskan. Hermodsson har klagat på systemet förut, hans Mora har en lång erfarenhet av att samla på smulorna och den historiken har inte Mora IK glömt bort.
Hela den här grytan kan ses från flera perspektiv, såklart, och precis som Johan Svensson bloggar i Expressen nämner alla parter ”svensk hockeys bästa”, när man i själva verket sätter jaget och det som är mitt före vi och vårt.
Det är i symbios med den tid vi lever i.
Mitt före ditt, egot före gemensamt ansvar.
Sanny Lindström, anställd av C-more, skriver i Expressen att Hockeyallsvenskan har ett eget ansvar att marknadsföra sin produkt, att Hockeyallsvenskan måste bli bättre. Lindström har förstås rätt i den saken – men samtidigt måste man ha förståelse för Hockeyallsvenskans förutsättningar; hur bra marknadsföring den än har, blir den aldrig bättre än SHL.
Vidare sitter Hockeyallsvenskan i en rävsax då C-more som erbjöd mera än rivalerna Viasat tagit över sändningarna men samtidigt utnyttjar Hockeyallsvenskan nästan som ett onödigt måste.
Dumt av Hockeyallsvenskan att gå med på avtalet med C-more tycker många. Samtidigt är Hockeyallsvenskan så fruktansvärt beroende av alla intäkter dem kan få när hälften av klubbarna står på knäna och blöder.
Hockeyettan ställer sig bakom Hockeyallsvenskan
Upproret som Södertälje, Timrå, AIK, Leksand, Modo och Björklöven startade har nu fått nästan alla klubbar i Hockeyallsvenskan bakom sig. Men något som också är intressant är att samtliga klubbar i Hockeyettan har visat stöd för klubbarnas markering mot SHL.
Hockeyrörelsen är inget enat folk längre. Och Hockeyförbundet som ska organisera denna rörelse kan bara se på när två av svensk hockeys största kommersiella makter stångas mot varandra.
Detta är en produkt av den förhandling som började 1999 och kom till beslut 2000 då det svenska ishockeyförbundet sade ifrån sig förhandlingsrätten gällande TV-avtal och SHL och Hockeyallsvenskan fick i den fråga stå på egna ben.
Vi står i det faktum att SHL kommande säsong får krama om nya miljoner, Hockeyallsvenskan samlar smulorna som blir över medan Hockeyettan inte får ett jota. Så kommer det kommersialiserade hockeylandskapet se ut i Sverige år 2018 och framåt.
SHL stänger inte ligan, det motargumentet håller inte. Men SHL-klubbarna kommer att bli markant starkare ekonomiskt och därmed få bättre förutsättningar för att bygga lag långt starkare än rivalerna i Hockeyallsvenskan i ett kvalspel.
Hockeyallsvenskan får förlita sig ännu mera på den gamla hederliga kampviljan och lagmoralen i kvalspelets framtida bataljer. Det är kanske därför Hockeyallsvenskan ses som dem ”goda” i de flesta sammanhang när vi pratar om våra två bästa ligor.
Hockeyallsvenskan står för den gamla ishockeyn många vill minnas. Inte den kommersialiserade köpeligan som tar allt större kliv från det folklighet vi fans gillar när vi pratar om vår ishockey. En underdog, en som aldrig kommer bli bäst men vill ändå vara med och utmana.
Jörgen Lindgren och Stephan Guiance påstår att det finns en god dialog ligorna emellan.
Tillåt mig att bli en aningen konspiratorisk, även om jag går emot mig själv när jag tänker på det sättet:
Om enskilda hockeyföreningar tvingas gå till kamp, hot och uppror för sin framtids sak kan det knappast vara en ”god dialog” ligorna emellan.
Det är också tydligt att Hockeyallsvenskan som organisation måste bli något skarpare och tydligare då den i dagsläget känns något otydligt och inte särskilt samverkade.
Den här aktuella debatten är viktig, men den har också skapat ett starkare vi mot dem-känsla.
Vi har ett delat Hockeysverige.
Nu måste ishockeyns makthavare ta sitt gemensamma ansvar för svensk hockey bästa
På riktigt.
