Hur ser det ut hos utmanarna till Djurgården?
Den Hockeyallsvenska säsongen anno 2024/2025 står i sitt antågande och hos hockeyexpertisen är man enig om att det var längesedan tröskeln till SHL var så låg. Nykomlingen från SHL heter IK Oskarshamn och har på förhand inte mönstrat en lika stark trupp jämförelsevis med de tidigare degraderade lagen Hv71, Brynäs, eller för den delen Djurgården. Platsen till svensk hockeys finrum ligger därför öppen och flertalet lag har rustat upp sina trupper för att knipa åt sig säsongens sista seger.
Djurgården spås återigen att tampas om platsen högst upp i tabellen, men det kommer finnas konkurrens från flera lag. Nedan följer en “silly season-summering” från övriga lag som på förhand utmanar om topp sex-placeringarna, tillsammans med mesta mästarna.
IK Oskarshamn- Be-Ge Hockey Center
Laget från nordöstra Småland förlorade den sjunde och avgörande matchen om fortsatt spel i högstaligan mot landskapsrivalen Hv71. Den erkänt skicklige sportchefen Thomas Fröberg lämnade inför sommaren över stafettpinnen åt den före detta målvakten och senaste SDHL-sportchefen Oscar Alsenfelt. Alsenfelt har under sommaren gjort klart med fjolårsäsongens succéspelaren Eero Savilahti som med sina 19 mål och 23 assister stod för en stark debutsäsong i hockeyallsvenskan med Nybro Vikings. Zion Nybeck har återvänt till Småland efter att ha varit en av de främsta offensiva spelarna i AIK under två år. På backsidan finns Rasmus Bengtsson och Niclas Burström kvar från föregående SHL-säsong. Målvaktsparet Emil Kruse och Tomas Rydén har båda lång erfarenhet av hockeyallsvenskt spel. Truppen har kryddats med ett gäng yngre mindre namnkunniga spelare och flertalet nordtransatlanter. IK Oskarshamn har en historia av att ofta spetsa sin trupp med importer, vilket historiskt sett givit gott resultat flertalet gånger. Trots en mindre namnkunnig trupp jämfört med många andra lag blir smålänningarna att räkna med. De går in i säsongen som en form av underdog att utmana om topp tre. Med lägre förväntningar på sig och därav mindre press på axlarna kan de bli ett obehagligt lag att möta framåt våren.
IF Björklöven- Winpos Arena
Björklöven satsade under förra säsongen på två mer offensivt starka linor och två “rollspelande” linor, i hopp om att nå SHL. En halvskadad Joona Voutilainen och en läckande defensiv resulterade åter i en ny semifinalförlust mot Djurgården. Det skulle visa sig bli Viktor Stråhles fall som tränare för “Löven”. In i hans ställe kommer Björn Hellkvist, närmast från Leksand IF. Klubben från björkarnas stad har haft en stökig sommar sett utifrån ett organisatoriskt och ekonomiskt perspektiv. Det har däremot inte hämmat produktionen från “Kenttäcam”, som spottat ut flertalet högklassiga nyförvärv. I truppen finns sedan tidigare en av hockeyallsvenskans bästa målvakter, Joona Voutilainen, kvar för att vakta nätmaskorna. Han backas upp av en yngre och mer oprövad talang Melker Thelin. På backsidan har man adderat offensiv kraft i form av Mathew Maione från AIK och Tim Theocharidis från Kalmar HC. Theocharidis tog hockeyallsvenskan med storm och producerade i sin fria roll hela 43 poäng, varav 14 mål, under 51 grundseriematcher. Kvar finns flera skickliga tvåvägsbackar i exempelvis Mattias Nörstebö, Jesper Lindgren och Linus Cronholm som skall balansera upp försvaret med hjälp av deras gamla kollega- nu i rollen som backtränare- Daniel Rahimi.
Björn Hellkvist kommer kunna mönstra en stark forwardsida där västerbottningarna har lastat på ordentligt med offensiv spets. Axel Ottosson, Marcus Nilsson och Fredrik Forsberg kommer utgöra ett ständigt hot i de offensiva delarna av isen. Räkna med en hel del poäng från den trion. Liam Dower-Nilsson och Maxime Fortier kommer att formeras in och utgöra en högklassig andrakedja. Tillsammans med rollspelare som exempelvis den gamle djurgårdsbekantingen Gustav Possler, Lenni Killinen och Joel Mustonen blir norrlänningarna ett lag för den absoluta toppen av Hockeyallsvenskan. Björklöven kommer sedvanligt mönstra ett framtungt lag på isen. Med en skadefri Voutilainen och starkare offensiv spets jämfört med fjolåret spås Umeå-gänget en lång vårsäsong- så länge de inte drabbas av pollenallergi... Kenttä har återigen lagt flest ägg i den offensiva korgen. Frågan om det ger önskat resultat den här säsongen kvarstår.
BIK Karlskoga- Nobelhallen
Likt Djurgården började hockeysäsongen 2023/2024 mardrömslikt för de vit-blåa värmlänningarna. Laget huserade initialt i botten på tabellen, för att därefter göra en rejäl uppryckning från december månad. När säsongen till slut summerades hade pôjkarna från Nobelhallen spelat till sig en sjundeplats. Golfklubborna åkte fram efter en semifinalserieförlust mot SHL-mässiga Brynäs IF. Sportchef Torsten Yngvesson har haft en hel del att stå i under sommaren. In har den rutinerade och tilltänkta förstaslipsen Lars Volden kommit och backas upp av den 20-årige talangen, tingad av Edmonton Oilers, Samuel Jonsson. På backsidan har tränare Dennis Hall kvar sin viktige kugge Henrik Larsson. Den tilltänkta “pappan” i försvaret är den 34 år gamle Johan Motin som kommer tillbaka till svensk ishockey efter flera år i den finländska högstaligan. BIK:arna ser ut att mönstra en försvarsuppställning där spelarna- av vikt och längd att döma- har serverats sann husmanskost i yngre åldrar.
På forwardsidan satsar värmlänningarna på dubbelt norskt där bland annat förra säsongens succé-gutte Eskild Bakke Olsen lånas tillbaka från Linköping HC. Stelio Mattheos har flyttat västerut från Södertälje och hoppas få en fortsatt utveckling i de värmländska skogarna. Tillsammans med fortsatt utveckling på Hampus Plato finns det offensiv spets hos BIK:arna. Yngvesson har blandat ungdomlig offensiv kraft med mer rutinerade rollspelare. Laget kommer bli tunga att möta där många spelares verbala spetsegenskaper blandat med en stor portion enögd publik kryddar förutsättningarna för intressanta bataljer under kommande säsong. Defensiven ser på förhand stabil ut. Finns tillräckligt med offensiv spets för att gå långt i ett slutspel?
Södertälje SK- Scaniarinken
Efter en imponerande grundserie där laget slutade på en andraplats blev det total soppatorsk i tanken under slutspelet. Ett BIK Karlskoga, stärkta av sin stigande form från grundserien, gjorde processen kort och behövde endast fyra matcher i kvartsfinalen för att hälla tillräckligt med grus i SSKs maskineri. Likt Björklöven har även Södertälje haft en stökig sommar sett med ekonomiskt slipade glasögon. Trots det har sportchef Emil Georgsson bytt ut fjolårets målvaktsuppsättning och hämtat in SHL-rutin i form av Frans Tuohimma. Finnen förväntas ta hand om förstaspaden, men kommer högst troligt utmanas på allvar av Oliver Håkansson som hade en stark fjolårssäsong i Almtuna IS. Förutom att Henrik Malmström flyttat till Västerås har “täljes” backuppsättning haft låg omsättning på sin personal under sommaren. Spelare som Viktor Grahn, Olli Vainio, Albin Carlson och Amil Krupic utgör grundpelaren till en stabil defensiv. Djurgårdsbekantingen Ludvig Hedström har stannat kvar söder om huvudstaden och hoppas spela till sig ökat förtroende under kommande säsong. Den enda backen som i skrivande stund skall stå för poängproduktionen är Daniel Norbe. En skada på honom och lagets offensiva potential från bakplan hämmas avsevärt. Det är därför inte omöjligt att sportchef Georgsson tittar på offensiv uppsida att trä in i något av de nuvarande backparen, om nu pengar finns.
Forwardsidan har i Marcus Eriksson och Linus Videll tappat något man inom NHL-hockeyn kallar för “the two headed monster”. Monstret med de två huvudena har istället föryngrats och förkroppsligar sig nu som Sebastian Dyk och Nicolai Meyer. Den sistnämnda kunde kontrakteras först efter en insamling av skänkta pengar från supportrar, något den mustige Mauri var initiativtagare till. Tränartrion med Magnus Bogren i spetsen hoppas få fortsatt poängproduktion på vårsäsongens nyförvärv Miika Pitkänen, som nu kommer utgöra en finländsk duo tillsammans med sin landsman Juho Liuksiala- ny från en lyckad sejour i Nybro Vikings. Henrik Eriksson har bytt från dalahästar till scaniatransporter och ser av allt att döma ut att bli södermanlänningarnas lagkapten. Södertälje har på förhand en välbalanserad trupp där en stark och hårt arbetande kärna utgör navet i laget och kompletteras med ett par spetsvärvningar. Med en bra målvaktssida och en fortsättning på den inslagna vägen från fjolårets grundserie kommer “tälje” bli svårslagna. Frågan är dock hur tappet av Marcus Eriksson och Linus Videll påverkar det offensiva spelet? Klarar backsidan av att producera tillräckligt i offensiv väg?
Västerås IK- ABB Arena Nord
Med offensiva spelare som Konstantin Komarek, Nick Hutchison och Trevor Mingoia var många inom den hockeyallsvenska expertisen eniga om att VIK skulle tampas i den övre delen av tabellen under fjolårssäsongen. Laget från gurkornas stad hade istället ett tufft år där man blev säljare under deadline-day, när slutspelet var långt från räckhåll. En elfteplats innebar respass direkt efter den 52:a grundseriematchen, men samtidigt säkrat kontrakt till den stundande säsongen. I hopp om att minimera målproduktionen från motståndarlagen har sportchef Niklas Johansson plockat in en helt ny målvaktsduo i finnen Rasmus Korhonen och norske Jörgen Hanneborg. Faktum var att de gulsvarta släppte in hela 177 mål under grundserien förra säsongen, något endast Västervik med sina 192 insläppta mål var sämre i inom kategorin.
Till backuppsättningen har de gul-svarta identifierat och värvat in defensiv tyngd i form av Niklas Folin och Henrik Malmström. Tvåvägsbacken Albert Lyckåsen har lämnat Värmland och BIK för att få ökat förtroende i Västmanland. Tillsammans med Erik Flood och Jimmie Jansson Lorek finns nu bredare offensiv uppsida bland försvarsparen. De två yngre backarna Olle Norberg och Nikodemus Wernquist finns med i truppen. Kan de att axla ansvaret? Klarar laget och backuppsättningen en skada på någon av de mer offensivt inriktade försvararna?
Sporchef Johansson har hämtat in offensiv kvalité där Kim Rosdahl är den som sticker ut mest bland forwardsen. Skåningen är tänkt att ta en roll jämte den skicklige Komarek där duon kommer kunna sätta upp ett giftigt powerplay. Anton Gradin hoppas kunna få en större roll, likt den han hade i Tingsryd, jämfört med i huvudstaden och Djurgården. VIK kommer kunna mönstra en vass förstakedja. I övrigt ser forwardsuppställningen på förhand relativt namnokunnig ut där många yngre spelare förväntas axla stort ansvar. I skrivande stund har Niklas Johanssons truppbygge en snittålder på 23,74 år. Klarar de äldre spelarna guida de yngre under en lång säsong och eventuellt slutspel, eller gör truppens brist på rutin att gurkorna skördas tidigt?
Mora IK- Smidjegrav Arena
Laget vid nordvästra Siljan rodde under förra säsongen i land 91 poäng vilket innebar en femteplacering, två poäng färre än Djurgården. Dalmasarna mötte just Djurgården i en tight semifinalserie som stockholmarna, efter många jämna och hårda bataljer, lyckades gå vinnande ur. Sportchef Andreas Hägglund har ställts inför en näst intill omöjlig uppgift under sommaren- att med små medel mönstra ett lika starkt lag som föregående säsong. Fjolårets toppkedjor i form av Chad Yetman, Daniel Ljunggren, Måns Carlsson och “norsktrion” Noah Steen, Petter Vesterheim och Michael Brandsegg-Nygård har lämnat Dalarna för nya klubbadresser. Ingen lätt uppgift för en sportchef att ersätta en så bred offensiv spets. Lägg därtill att en av hockeyallsvenskans bästa målvakter, Waltteri Ignatjew, flyttat över Atlanten för spel i Nordamerika, vilket försvårat situationen ytterligare för Hägglund. Ersättarna till Ignatjew stavas Topias Leinonen och Carl Lidö. Den unga duon födda 2004 respektive 2003 har tillsammans inte hunnit bekanta sig särskilt mycket med seniorhockeyn, vilket på förhand får anses vara ett frågetecken innan pucken släpps i september. Lidö testade hockeyallsvenskt spel förra året genom att representera Djurgården vid fyra tillfällen. Med fina 94,3 räddningsprocent finns det bevisligen en höjd och hockeyallsvensk kvalité hos burväktaren, men… säsongen är lång.
På backsidan finns fortsatt Kristoffer Gunnarsson, Roope Laavainen och William Pethrus kvar. Oskar Asplund har hämtats in från Almtuna där man tillsammans med Ludvig Markman hoppas få en positiv utveckling hos “ynglingarna”. Eero Teräväinen har flugits in från finska högstaligan och förväntas ta en ledande roll bland backparen. På forwardsidan återfinns pappan i laget, Johan Persson 34 år. Den högerskjutande power-play-specialisten hade en relativt sett svag säsong förra året där han nästan halverade sin poängskörd från tidigare år. Nu hoppas han och MIK på en ny poängsuccé, något som kommer krävas om laget ska ta sig till slutspel. Mora satsar återigen på norsk talang där man håvat in Mathias Dehli och Martin Johnsen. Tränaren Daniel Hermansson har erbjudits en hel del yngre talang att pussla med när han ska formera sina fyra kedjor. Det återstår att se om dalmasarna lyckas utveckla de yngre spelarna, något man varit bra på sett till de senaste säsongerna, och på så sätt få avkastning på investeringarna. I någon av de nya amerikanerna Todd Burgess och Ture Lindgren hoppas Hägglund ha hittat sin ersättare till succéspelaren Chad Yetman. Kvar bland forwards finns fortsatt Fabian Ilestedt, Markus Modigs och nyss nämnda Persson. Med sin rutin blir de äldre spelarna viktiga ledsagare åt ungtupparna.
Det är ännu inte officiellt om mannen med kobjällran och sitt stora vrål mot domare och motståndare har förnyat sitt säsongskort jämte TV-kameran i “Smidjegraven”. Framtiden får utvisa…
AIK- Johanneshovs Isstadio (Hovet)
Solnagänget stod för en stark fjolårssäsong där man med 95 inspelade pinnar hamnade på en tredjeplacering, lika många poäng som Södertälje SK men med sämre målskillnad. En stor faktor till det framgångsrika hockeyåret var målvaktsspelet signerat Tobias Normann och Antoine Bibeau. Burväktarna delade jämnt på ansvaret att vakta nätmaskorna under hela grundserien, vilket gav ett succéartat resultat. Väl i slutspelet säckade kolsäckarna ihop direkt i kvartsfinalserien mot ett formstarkt Mora IK, trots en ledning med 2-0 i matcher. Tränaren Anton Blomqvist- mr ”play dirty”- byggde under sin tid i “gnaget” upp en stark tro bland sina spelare och fick varje enskild individ att utföra sina respektive uppgifter till hundra procent. Nu tar han med sig forwarden William Nilsson Ignberg och flyttar till Jönköping där Hv71 blir ny arbetsgivare. Sportchef Niklas ”Pajen” Persson har därför tvingats doppa håret i Dax-Wax-burken och kammat till frisyren under sommaren för att hämta in nya tränare och spelare.
Blomqvists ersättare på tränarposten har rekryterats från den schweiziska ligan och stavas Markus Åkerblom. Målvaktsparet som kritat på för Solnalaget har stora skor att fylla. Victor Brattström är troligtvis den tilltänkta förstaslipsen och kommer backas upp av Jonathan Stålberg. ”Pajen” har serverat Åkerblom två nya tillskott till backuppsättningen. Macoy Erkamps och Simon Åkerström, där den förstnämnde kommer hjälpa laget med stabilt defensivt spel och den sistnämnde kommer kunna användas i alla spelformer över hela banan. Kvar sedan tidigare finns skickliga defensiva backar i form av Tom Hedberg, Hampus Falk och Filip Windlert.
På forwardsidan har de offensivt skickliga pjäserna William Nilsson Ignberg, Zion Nybeck, Branden Troock, Kristoff Kontos och Richard Gynge, som för tillfället ser ut att lägga skridskorna på hyllan, lämnat klubben. Tidigare prövad hockeyallsvensk offensiv spets har tagits in i form av Scott Pooley från Björklöven och Lukas Zetterqvist närmast från en säsong i den tjeckiska högstaligan. Den senaste spelaren in i truppen är kanadicken Jordy Bellerive, som med erfarenhet av AHL hoppas bli ett lyckat tillskott i någon av toppkedjorna. Tillsammans med Gerry Firtzgerald och Daniel Muzito-Bagenda kommer AIK kunna mönstra två vassa toppkedjor. Det återstår att se om tränare Åkerblom för vidare attityden som Blomqvist tidigare planterat, eller om han ror laget i en annan riktning. Har AIK tillräckligt med offensivt djup för att ta sig förbi en eventuell kvartsfinal? Hur stort blir tappet av förra årets succémålvakter?
Ett högst amatörmässigt tips utifrån trupperna i skrivande stund.
1. IF Björklöven- Större offensiv spets jämfört med fjolåret och många spelare i “bra” ålder. Kommer kunna mönstra två vassa power-play-uppställningar. Klarar man av att förbättra defensiven från förra året kan säsongen bli lång.
2. Djurgårdens IF- Bred forwardsuppsättning med stor rutin och spets. Råder en osäkerhet gällande kvalitén hos back- och målvaktuppsättningen. Starten på säsongen blir avgörande om man hamnar inom topp tre.
3. Södertälje SK- Skicklig förstemålvakt ihop med starka defensiva pjäser på backplats. Bra blandning av spets- och rollspelare bland forwards. Hur hanterar man tappet av firma Videll-Eriksson?
4. BIK Karlskoga- Fått behålla stora delar av stommen från förra årets trupp, däribland Bakke Olsen. Fortsatt utveckling på några av de yngre spelarna blandat med stor hockeyallsvensk rutin gör att BIK spelar in sig bland topp fyra.
5. IK Oskarshamn- Starkt målvaktspar mixat med en stark topplina. Tveksamt om det finns tillräckligt med offensiv bredd för att utmana på riktigt. Finns pengar kvar från SHL-fallskärmen till nyförvärv under säsongen?
6. AIK- Tappat sina två succémålvakter från förra säsongen, vilka blir svåra att ersätta. Fortsatt defensivt stabila med offensiv kvalité bland toppkedjorna, som bör räcka för en topp sex-placering. Richard Gynges- vara eller icke vara- kan avgöra om man når topp sex.
7. Mora IK- Tappet av Ignatjew och i stort sett all offensiv kraft bland forwards kommer bli svårersättlig. Får man ny fullträff på de nya yngre spelarna?
8. Västerås IK- Stärkt defensiv gör att man klättrar i tabellen jämfört med fjolårets elfte-placering. Klarar den föryngrade forwardsuppställningen axla det tunga ansvaret, eller blir det ytterligare ett mellanår?
9. Östersunds IK- Summan i ekvationen nytt kontrakt i Hockeyallsvenskan får man genom att addera ihop Linus Videll och Emil Molin. Duon kommer blanda poängproduktion på hockeyrinken med skidåkning i backen.
10. Nybro Vikings IF- Importerna Juho Liuksiala, Eero Savilahti, Aleksi Ainali och Rihards Marenis blir svåra att ersätta för de småländska vikingarna. Kan tränare Tommy Samuelsson fortsatt coacha sitt lag till framgång under deras andra år i Hockeyallsvenskan?
11. Kalmar HC- Georgs Golovkovs och Carl-Johan Lerby är två välbehövliga nyförvärv in i truppen. Det erkänt tuffa “andra-året” blir en nöt att knäcka för smålänningarna.
12. Tingsryd AIF- Tappet av bland annat Emil Forslund, Felix Olsson och Simon Åkerström gör att smålänningarna åter får kämpa för sin överlevnad i Hockeyallsvenskan- i alla fall på ett sportsligt plan.
13. Almtuna IS- Var det Robert Kimby och Tony Mårtensson som producerade syrgasen till tanken, eller kan Niklas Danielsson leva upp till epitetet “mannen som med små medel uträttar stora saker”? Den kommande säsongen handlar om överlevnad.
14. Vimmerby HC- Nykomlingar brukar ha en tendens att överraska initialt. Man satsar på en hel del hemvävt kryddat med Jesper Kokkonen. Till stor del består truppen av spelare från Hockeyettan, vilket lär ta ut sin rätt över en hel säsong.
Hur tror ni grundserien slutar? Vad talar för och emot att Djurgården, eller något annat lag, ska gå långt?
