I backspegeln: Mathias Månsson
I förra veckans porträtt intervjuade jag Antti Aarnio och idag kommer en lagkamrat till han som spelat i 13 klubbar och i samtliga Nordiska länder, förutom Island och både JVM och VM. En spelare som alltid skapat rubriker.
Man kan utan att blinka kalla veckans intervjuobjekt för en hockeyvagabond. Han har tillhört inte mindre än 13 klubbar inklusive moderklubben Njurunda SK. Föddes 1981 och nu 35 år gammal är han fortfarande aktiv och spelar för närvarande i Franska Dijon där han är klubbens poängstarkaste spelare och assisterande kapten. Han har representerat klubbar i samtliga nordiska länder (ja, inte Island då) och lägg därtill VM både som junior och senior så kan vi konstatera att Mathias är en spelare som många spelat med och mot genom en 20 år lång hockeykarriär, som fortfarande pågår.
Mathias har alltid producerat poäng och varit en färgstark profil vart han än spelat och det har stormat runtomkring honom genom åren, både positivt och negativt. Han kom till Brynäs från allsvenska Bofors (nuvarande BIK Karlskoga) till 2005/06 och hans första år i SHL kan man inte säga annat än att det blev succé och han fick även debutera i Tre Kronor det året. Året efter blev en ännu poängstarkare historia som kröntes med VM-uttagning och poängskörden hans tredje och sista år i Brynäs blev exakt lika som hans andra säsong, 29 poäng.
Jag har många frågor till Månsson och jag hoppas jag får svar på de allra flesta…
Hej Mathias och tack för att du tar dig tid trots att du är mitt inne i säsongen i Frankrike!
- Hej, och tack själv.
Hur lever hockeylivet i Frankrike? Hur är lagen/spelarna/ligan? Du som varit runt en del har ju en del att jämföra med…
- Det rullar på, jag ville prova bo och leva i en annan kultur för att få lite nya erfarenheter vid sidan om hockeyn också så det kändes rätt att testa ett nytt land och se hur man lever här. Ligan är väl samma som Norge och Danmark kan man säga, förutom att det är många nordamerikaner här. Varje lag får ha 11 utlänningar så oftast matchas man mot dom så det är en tuffare liga än vad folk tror.
Har du läst förra veckans intervju med Antti Aarnio? Ni verkade hänga en del då ni båda spelade i Brynäs. Hur såg du på övergången från Bofors till Brynäs och vad fick du och Antti för connection?
- Antti var en bra vän i Brynäs och en stor karaktär. Övergången till Brynäs var en dröm eftersom hela min familj är Brynäsare och jag själva har varit det också från ung ålder.
Du har alltid gjort mycket poäng och din första SHL-säsong var verkligen ingent undantag, det är ju inte alla som gör 24p sin debutsäsong. Vad var största anledningen till din poängproduktion det året tror du?
- Största anledningen är ju självklart att jag fick chansen av Boork och att jag fick spela med Micke Lind och Dackell, otroligt bra spelare och vinnarskallar. Jag fick en bra roll och tränade hårt på försäsongen så jag kom in med en bra känsla direkt.
Har du några speciella minnen från åren i Brynäs där? Positiva som negativa?
- Bara positiva. Jag trivdes otroligt bra under alla tre åren. Vi hade väldigt bra lagsammanhållning och gjorde mycket saker på sidan om också. Fick bra vänner där.
Vilken var den bästa formationen du spelade i i Brynäs?
- Svårt, men den med Bäckis och Hempa (Nicklas Bäckström & Daniel Hermansson reds anm.) och Dacke och Lind (Andreas Dackell & Mikael Lind). Samtidigt fick jag spela med Ove (Molin) också och han var ju en av mina idoler när jag växte upp så det var också stort.
Några speciella spelare som jag vill ha lite mer ”back-stage surr” om är; Bäckis, som du spelade i samma femma med och skarprättaren från Tjeckien som kom till laget din sista säsong i Brynäs, Pavel Brendl, riktiga profiler båda två! Några roliga anekdoter om dessa två?
- Haha, du vet man säger; det stannar inom fyra väggar… Men Pavel är ju en profil som jag sen spelade med i KalPa. Det jag kan säga om han är att han var en jättesnäll människa som fick, enligt mig, ta för mycket skit på grund av att han såg lite loj ut ibland. Bäckis visste man hade ”allt” plus att han var driven och ödmjuk, en otrolig vinnarskalle och en snäll människa.
Efter 3 lyckade säsonger i Brynäs blev det Skellefteå, hur gick tankarna runt den övergången?
- Samtidigt som det var tufft att lämna Brynäs så fick man vara med i början av Skellefteås storhetstid så det kändes både och, man vet hur branschen funkar så det är bara att köra på, men det var tufft från början helt klart.
Du lämnade Skellefteå redan i oktober säsong 2 efter bara 8 matcher, vad hände där i Västerbotten då?
- Är det något jag ångrar så är det att jag lämnade Skellefteå i det läget. Jag trivdes bra i klubben och det är den överlägset bästa klubben jag spelat i som tog hand om spelaren och människan. Men Rögle tog en kontakt och ville skriva ett längre kontrakt. Sjödda var tränare där och det kändes rätt då. Tyvärr åkte vi ur också det året.
Vilken säsong är du mest nöjd med i din karriär, hittills? Och varför?
- Självklart det året jag spelade VM för Sverige. Vi åkte ut mot HV71 i sjunde avgörande med Brynäs, vi hade ett bra lag och kunde gått hela vägen det året.
Följer du SHL och Brynäs nåt? Vad tycker du om dagens upplaga av Brynäs?
- Jag har bra koll och är glad att Sjödda är tillbaka i klubben. Det är Brynäs och Skellefteå som jag följer i SHL nu.
Brynäs ligger ju i framkant för något nytt bland SHL-lagen, de är engagerade i samhället via ”En bra start” t.ex… Tror du det är något som kommer sprida sig till andra föreningar? Är det nödvändigt att engagera spelarna i större utsträckning att vara ute i samhället mera, i skolorna t.ex.? Varför?
- Absolut! Tycker det Brynäs gör är riktigt bra och som lokal kändis som man blir genom hockeyn tycker jag att man ska göra mer. Vara ute i skolorna, prata med ungdomar både när det är positivt men även med de som hamnat lite snett. Utnyttjar samhället, klubben och spelarna varandra så växer sig samhället starkare. För ungdomar är det viktigt med förebilder, det minns man själv sen man växte upp och det känns som att klubbarna förstår det mer och mer för tid för det finns!
Du har ju allt som oftast spelat på gränsen och även över gränsen, hårt och tufft spel och skapat en del rubriker. Hur ser du på dom rubrikerna? Kände du dig mera ”jagad” av medierna eller?
- Lite jagad var man men jag är en känslomänniska och skulle jag inte spelat på det skulle jag aldrig varit på den nivån jag varit på. Men självklart, när man var yngre tog man åt sig mer om någon skrev att man var dålig. Fast sociala medier är ju större nu så det blir tuffare för vissa, helt klart.
Jag jämför dig med spelare som Magnus Wernblom, Andreas Jämtin och Per Ledin i och med din spelstil och trash-talk gissar jag är en del du behärskar rätt bra! Vem i SHL har varit tacksammast att reta på isen, hur?
- Ärligt så är det inget jag är stolt över att jag åkt och trash-talkat, men någon jag vill hylla istället så vill jag säga Jonas Frögren som spelade i Färjestad då. Han var tuff och hård och sen tackade man efter matchen bara.
Vem är den bäste du spelat MED under dina säsonger i SHL (inte bara i Brynäs)? Varför?
- Bäckis helt klart. Spelade med han i två säsonger så vi fick bra kemi och Tommy Sjödin är bästa kaptenen sen får vi inte glömma Widde (Daniel Widing) heller.
Vem var det roligast att möta i SHL? Varför?
- Peter Forsberg, bara för att fått spela mot honom. Sveriges bästa genom tiderna, i mitt tycke.
Spelare som lirat på gränsen är jag rätt övertygad skulle bli bra som domare när de lagt klubban på hyllan, nåt du funderat på?
- Har faktiskt funderat på det men ärligt så längtar jag efter en jobbkarriär mer. Men man ska aldrig säga aldrig…
Hur känns kroppen? Hur länge tänker du spela? Nåt du funderar över?
- Man närmar sig slutet, helt klart. Men jag älskar hockeyn, kommer alltid göra det men säljbranschen tilltalar mig också väldigt mycket. Jag har tagit lite kurser så vi får se vad som händer men jag blir inte överraskad om jag hamnar i ett sälj-jobb inom en snar framtid.
Någon i dagens Brynäs du har någon kontakt med och vill säga något till/om?
- Jag hälsar till alla så man inte glömmer nån.
Stort tack för att du tog dig tid Mathias och jag glömmer aldrig ditt krigande och uppoffrande spel i Brynäströjan. Och då är jag rätt säker på att jag pratar för samtliga Brynäs-fans! Vidare vill jag önska dig fortsatt hög poängproduktion i Dijon.
Slutligen, är det någon speciell spelare, eller ledare också för den delen, du vill hälsa till så kan jag förmedla den via artikeln.
- Tack själv. Jag har haft många bra tränare men fick ju trots allt chansen av Boork och sånt glömmer man inte. Sen Särkijärvi i Skellefteå gillade jag också mycket. Leffe Strömberg när han var i Bofors. Jag kan räkna upp många, men min bästa tränare är min far, Christer ”Ludde” Lundstedt, som jag hade i ung ålder och en förebild för mig i livet.
