I drömmarnas värld
Jag hade en dröm i natt. Brynäs mötte Luleå hemma. Det var en match som var långt ifrån den vanliga serielunken. Laguppställningen såg inte ut som den brukar, det var en nygammal tränare i båset, en mycket känd skådespelare var klackledare och matchen spelades utomhus, mitt på stortorget i Gävle.
Det var århundradets fest i stan och hela Gävle hade slutit upp för att fira att Brynäs fyllde 100 år. Det var annan dag jul, ca två minusgrader och en stjärnklar himmel.
Stora läktare hade byggts upp och fyllts till bristningsgränsen. De som inte fick plats satt på Flanörtaket och drack kaffe i stora Gevalia muggar, spetsade med Mackmyra Special.
Folk var i klädda matchtröjor med ryggtavlor som Bisset, Davydov, Sjödin, Djoos, Larsson och Molin. Gallerian nians tak var utnämnd till hedersläktare. Där satt storheter som ”grundaren” Thure Wickberg i en guldtron. Bredvid honom satt sonen Håkan och Lennart“Tigern” Johansson. Alla var vid liv igen, de var inga väsen eller spöken utan de satt där livs levande. De hade sällskap av Tord Lundström och Wille Löfqvist. Tord satt och mös med en fet Kubacigarr och Wille Löfqvist spexade och drog sina roliga skämt så alla kiknade av skratt. En gigantiskt ståplatsläktare hade byggts upp. Det var ingen tyst liten bollibompaklack som huserade där, utan där stod en jättearmé med enorma basröster som förde ett liv vi aldrig varit med om i ishockeysammanhang tidigare. Klackledaren hette Rolf Lassgård och han gick in för uppdraget som om det vore hans sista föreställning.
Strax innan nedsläpp presenterade speakern Ken Larsson följande laguppställning
Markström/Sundlöv
Tuulola Scherban
Molin Larsson Gozzi
Djoos Davydkin
Davydov Bäckström Huss
Sjödin Melkersson
Brendl J Larsson Bisset
P Ericksson ”Masken” Carlsson Dackell
Det var som om jag själv skulle ha tagit ut laget, då det var fyllt av mina absoluta favoritspelare sedan jag började följa laget i slutet av 80-talet. Den som tagit ut laget var dock inte jag utan Tommy Sandlin. Hockeyproffesorn var tillbaka och var ute efter upprättelse.
Spelarna gjorde entré från en brinnande Gävlebock till DiLevas - Vem ska jag tro på.
Matchen inleddes i ett furiöst tempo, med snabba spelvändningar, milimeterpassningar på bladen och stenhårda tacklingar. Melkersson smällde på i alla lägen och han fick klacken att vråla Oh! Ah! Melkersson, säg Oh Ah Melkersson, så det det hördes ända till Bomhus.
Tommy rullade på fyra hela femmor och alla fick lika mycket istid. Till och med Davydov och Brendl fick spela boxplay. ”Sossehockeyn” var tillbaka i Gävle och det märktes på lagmoralen när Brendl slängde sig och täckte skott med tänderna.
Ca 15 minuter in i första perioden snurrade ”smurfarna” runt i Luleåzonen och Luleåbackarna Bautin och Åkerström passade på att handla korv när de ändå var var på läktarplats. Medan de mumsade korv passade Ove Molin på att göra 1-0 till Brynäs. Precis där vaknade jag upp och insåg att jag haft min bästa dröm någonsin. Tyvärr fick jag aldrig reda på hur matchen slutade. Det står skrivet i de där stjärnorna som lyste upp stortorget denna magiska natt.
