I nöden prövas vännen
Efter ett nästan två veckor långt meningslöst landslagsuppehåll var det med stor förväntan jag såg fram emot mitt Leksand, äntligen med full trupp, börja spela igen. Med facit i hand efter veckans två matcher hade gärna det där uppehållet fått pågå mycket längre…
Torsdagens bortamatch mot Linköping började med att hemmalaget dominerade spelet totalt knappt halva första perioden men utan att spräcka Brages målnolla. Efter en LHC-utvisning ca åtta minuter in i perioden började Leksand ta över allt mer och när Ritola efter en riktigt snygg individuell prestation prickade krysset var det fullt logiskt. 0-1 efter första perioden var faktiskt i underkant för Leksands del men ineffektiviteten i power play består tyvärr.
Även den andra perioden dominerades inledningsvis av Leksand och ett 0-2-mål låg verkligen i luften, därför kändes Linköpings kvittering efter drygt fyra minuter ologisk och orättvis. Det verkade även spelarna tycka för efter det målet sjönk Leksand ihop totalt och Linköping tog över, mycket med hjälp av domarna (speciellt den Österrikiske utbytesclownen) som hittade utvisning på utvisning, flera väldigt tveksamma, på leksingar i parti och minut.
Tre power play-mål dödade matchen
Detta var Linköping inte sena att utnyttja och tre power play i rad gav lika många mål. 2-1 var riktigt vackert av Andrew Gordon som utnyttjade en väl het Brage och gjorde en snygg dragning, vid 3-1 hittade Broc Little en lucka som knappt fanns när han sköt parallellt med förlängd mållinje och 4-1 var en riktig kanon från blålinjen av Sam Löfquist. Och så var den här kvällen förstörd.
Linköping kontrollerade slutperioden och även om Leksand spelade hyfsat, och skapade en del chanser, var man aldrig riktigt nära att skapa nerv i matchen. Dessvärre en mycket viktig trepoängare till Östgötarna i bottens rike.
Ordet pinsamt räcker inte
Trots den tunga förlusten två dagar tidigare var det inga problem, inte för egen del i alla fall, att ladda om för drabbningen mot HV71. Lördagsmatch, 7 300 personer på läktarna och med familjedag passade jag på att ta med mina två äldsta döttrar samt svärfar. Men allt det roliga var innan matchen för efter att domaren släppt pucken var det roliga slut för den här dagen.
Jönköpingslaget tog kommandot direkt och efter ett passivt försvarsspel vid en spelvändning kunde Martin Thörnberg prickskjuta 0-1 efter endast två minuter. Därefter hann HV ha en jättechans innan Johannes Kinnvall kunde sätta 0-2 efter fem minuter, helt oattackerad mitt i slottet på en retur. Maken till hönsgård och passivt försvarsspel går knappast att hitta på den här nivån.
Brage fick lämna isen redan här och in med Juvonen. Inte för att något av målen solklart var Brages fel men jag förstår att man resonerade som att något måste göras för att väcka laget, och med facit i hand kan man ifrågasätta coachningen i att Brage fick stå även denna match efter en del tveksamma ingripanden mot Linköping. Men det är som bekant alltid lätt att vara efterklok.
Juvonen fick hålla nollan i drygt sex minuter men när Christoffer Törngren lekte med vår egen ”Kolan” längs sargen och sedan frispelade Joakim Andersson som enkelt satte 0-3 i numerärt underläge var detta ett talande exempel på hur osannolikt dålig den första perioden var från de blåvita. Ordet pinsamt räcker inte för att beskriva insatsen. Det var så viljelöst, energifattigt, håglöst och passivt att jag inte kan förstå hur det kan bli så här illa. Jag tror inte Leksand delade ut en enda tackling i perioden. Skottstatistiken var 3-9 och Melin beskrev det som alla leksingar kände i pausen: ”jag skäms”.
Viss uppryckning i tredje perioden
Den andra perioden var inte lika illa och slutade i alla fall mållös även om HV71 kontrollerade. I den tredje perioden tilläts Leksand ha mer av spelet men bortsett från ett friläge för Hrivik skapades inga heta chanser utan HV71 hade full kontroll. När Smålänningarna dessutom fick ett power play i mitten av perioden passade man på att stänga matchen helt genom att göra 0-4.
Känslan var hela tiden att det var farligare när HV71 kom in i anfallszon med pucken. Även om det har blivit många förluster i inledningen på säsongen har Leksand ändå haft ett okej anfallsspel, det är ju mest bakåt det har sviktat, men i den här matchen skapade vi i princip ingenting. Att HV71 vann välförtjänt är ett understatement. Det här var klassblandning.
Ett bottennapp av sällan skådat slag av Leksand och frågan är verkligen var den här skutan är på väg åt för håll, för den här insatsen var under all kritik. Jag skrev på twitter efter matchen att vi har haft så många hedersamma förluster att jag trodde att det var värsta sättet att förlora på, men att bli förnedrade i vår egen hemmaborg är onekligen ännu värre.
Självrannsakan - ingen självömkan
Våra fyra närmaste matcher är mot idel topplag (bortsett från ett formsvagt Djurgården som i dagsläget ligger åtta) Frölunda (b), Luleå (h), Djurgården (b) och Rögle (h). Om inte ledartrion får stopp på blödningen illa bums och lyckas vända den här genomklappningen till något positivt finns risken att avståndet upp till att slippa kvalspel i mars känns väääldigt lång om två veckor. Jag bävar.
Nu gäller det verkligen för spelarna och ledarna att visa vad de är gjorda av. Det är dags för självrannsakan och ingen självömkan. Var och en måste titta sig i spegeln och fundera på vad som kan göras bättre framöver. Ska vi ha minst två lag bakom oss när serien är slut är tåget onekligen på väg att gå nu när alla lagen runt omkring oss har börjat ta poäng. Just nu är det fyra poäng upp till ”säker mark”.
Spelare som Abbott (fullständigt osynlig två senaste), Zackrisson (tyvärr, det händer ingenting) och Fransson (härlig skridskoåkning men så slarvig i passningsspelet att jag blir gråhårig) måste upp flera nivåer i sitt spel. I dagsläget är det (en allt mer frustrerad) Hrivik och en allt bättre Ritola som det händer saker kring. Och sen är frågan hur lagledningen ska lösa målvaktssituationen? Brage storspelade vid segrarna innan uppehållet men har uppenbarligen inte jämnheten som vi skulle behöva i det här läget. Juvonen är stabil men har inte visat några ”matchvinnartendenser” hittills i den blåvita dressen.
Satsa allt på en förstekeeper
Personligen, om jag fick vara ”Tjomme” för en dag, skulle jag satsa järnet av det som finns kvar i budgeten på en riktigt bra förstekeeper, behålla Brage som back up och låta Juvonen leta ny klubb. För en tredjedel in på säsongen ser det tyvärr ut som att ingen av våra målvakter har jämnheten för att prestera på högsta SHL-nivå i match efter match.
Därmed inte sagt att allt detta är deras fel, absolut inte, ingen av dem har heller gjort bort sig men målvaktens betydelse är så oerhört stor i hockey och ska vi komma igång och vinna mer än vi förlorar måste målvaktsspelet upp rejält. Och jag är tveksam till om den kapaciteten finns hos dessa två på längre sikt. Vad en formtoppad Brage kunde prestera såg vi i slutet på förra säsongen men helt ärligt har han aldrig lyckats hålla den höga nivån att han har behållit en förstaspade en hel säsong i SHL. Med Juvonen var det tvärtom förra säsongen. Han var bra i grundserien med Mora men var inte på topp i slutspelet mot oss och blev utbytt inför match tre. Ja ni, det är inte lätt med idrott på elitnivå.
Med lördagen i färskt minne är det svårt att ha några större förhoppningar när Leksand närmast ska möta svenska mästarna Frölunda på bortais på torsdag. Men kanske är det vad som behövs? En match där ingen tror på Leksand och spelarna kan spela ganska avslappnat. Vi får hoppas på det för sett till dagsform, hemmaplansfördel (Frölunda har vunnit sju av nio matcher hemma hittills) och kvalitet i truppen är det svårt att tro på våra blåvita krigare, men de får givetvis gärna överraska mig.
Frölunda ska förvisso spela redan på tisdag kväll där de hemma ska försöka vända på ett tremålsunderläge mot Färjestad i CHL men det är knappast något som kommer att påverka så mycket till torsdagens match.
Dags att bryta negativ hemmasvit
Till helgen är det dags för ny hemmamatch på en lördag och risken finns att publiksiffran blir en skuffelse med tanke på hur det såg ut senast och det är helgen innan löning. Faktum är att Leksand efter att ha haft tio segrar i rad hemma i Tegera innan Frölunda bröt den sviten tidigare under säsongen har Leksand nu sex hemmaförluster i rad. Låt oss hoppas att den sviten bryts mot Luleå. Det känns som att hela bygden i allmänhet, och givetvis alla kring laget i synnerhet, verkligen behöver det.
Luleå blir dock en väldigt svår nöt att knäcka. De har tagit två segrar i rad efter uppehållet, mot Djurgården och Oskarshamn, och möter Brynäs hemma samtidigt som våra krigare är i Scandinavium. Luleå släpper in väldigt lite mål, endast 34 insläppta på 18 matcher att jämföras med Leksands 61.
Vi kan räkna med ett bortalag som inte kommer att bjuda på någonting utan det gäller att Leksand är effektiva när chansen ges. I bortamatchen mot Luleå tidigare i höstas spelade dock Leksand jämnt med Norrbottningarna som avgjorde sent den gången och den var en av alla dessa hedersamma förluster vi hunnit dra på oss hittills denna säsong. Kan vi hoppas på lite medstuds och skön revansch på lördag?!
Några avslutande kuriosa:
I nöden prövas vännen.
Ingen kan väl säga annat än att vi leksingar är både härdade och trogna efter alla turer de senaste åren. Jag misstänker att det är fler än jag som fått kommentaren av någon som inte är lika intresserad av LIF i stil med ”hur kan du gå och se på dem, de förlorar ju bara” eller ”hur orkar du vara så engagerad i några som är så dåliga”.
Jag försöker förklara att det är liksom inget val jag gör. Bryr man sig om laget, alltså bryr sig på riktigt och inte bara tycker om att prata hockey när det går bra utan verkligen mår dåligt när det går mindre bra, då stöttar man laget oavsett. Man mår precis som senaste resultatet och tabellplaceringen visar, på gott och ont, men samtidigt vet man att det handlar om något större. En identifikation. En tillhörighet. Helt enkelt en väsentlig del av den jag är. Det är inget man kan sätta på och stänga av, som en lampknapp. Att ge upp, sluta hoppas eller låta bli att bry sig och bli påverkad av något som är en del av sitt hjärta är helt enkelt inget alternativ.
I dessa tider när de sportsliga resultaten tryter testas denna tillhörighet. Efter första perioden i lördags var jag så less på detta att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag ville bara kasta in handduken. Skita i alltihop. Gå hem. Vråla ”aldrig mer”. Att det kom en del burop vid 0-3 och efter första perioden är fullt förståeligt. Jag ville själv bara vråla åt spelarna vilka odugliga sopor jag ansåg att de var just där och då även fast jag givetvis inser att det skulle inte leda till något positivt över huvud taget. Och efter 18 minuters paus satt jag ändå där inför andra perioden och hoppades på ett mirakel.
Jag blev ändå glad i lördags att Superstars fortsatte att heja och stötta de på isen och inte föll in i buandet som skulle vara fullt förståeligt, men som inte kommer att leda oss framåt. Spelarna behöver vårt stöd. Vi har utsatts för prövningar förr. Vi kommer att ta oss igenom detta också. I nöden prövas vännen heter det och just nu prövas vi leksingar men det finns ingen som helst tvekan om att vi kommer att stå kvar. Vi som är de mest inbitna. Medgångssupportrarna får väl haka på när det har vänt på riktigt och glädjas med oss då men vi som vill kalla oss ”riktiga” supportrar vet att det är resan, och att få ha varit med på hela resan, som gör det mödan värt.
Spelförstörande moment.
Jag ser inte alls mycket NHL-matcher men följer ändå vad som händer och har ett favoritlag jag har bra koll på. Det som slår mig när jag ser matcher från NHL och jämför med SHL är att i NHL har de verkligen kommit mycket längre i att få bort spelförstörande moment. Det här j-kla otyget i att åka runt och hålla i motspelarens klubba, små hakningar på icke puckförande spelare och liknande som bara är spelförstörande moment beivras mycket hårdare i NHL och spelarna har allt mer lagt ner detta eftersom då åker du ut på två minuter.
Jag kom på mig själv flera gånger i matchen mot HV71 att bli förbannad på att HV-spelare hela tiden åkte runt och hakade, höll i och bara var destruktiva. Det var absolut inte därför vi förlorade men vill SHL premiera lirare att ge dessa chansen att kunna briljera och på så vis bli de stjärnor som ligan behöver är jag övertygad om att dessa spelförstörande moment måste börja beivras mycket mer.
Domarna måste våga ta utvisningar även för saker som sker där pucken inte är om det är uppenbart spelförstörande moment. Hade alla fasthållningar som HV-spelarna pysslade med utanför spelet med pucken i lördags hade Leksand haft betydligt fler power play. I dagsläget är det dessvärre helt riskfritt att åka och hålla i motståndare eller dess klubba utanför spelet.
Tjomme är rätt man.
När de sportsliga resultaten uteblir drar drevet både på byn och på sociala medier igång, och allt och alla kring laget bör antingen avgå, avstå lön eller stenas vid skampålen. Det är i dessa tider som det känns tryggt att personen med det yttersta ansvaret för det sportsliga, vår general manager Thomas ”Tjomme” Johansson, står lugnt och tryggt.
I långa intervjuer i både Dalarnas Tidningar och Hockeysverige (läs dem gärna) redogör ”Tjomme” för hur han ser på saker och ting och manar till lugn. Han sätter fingret på vad som framför allt inte fungerat hittills, så kallade ”special teams”, och förklarar vilken process laget är inne i och vad vi kan förvänta oss framöver. Han skönmålar inget, vi har tagit färre poäng än önskat, försvarsspelet har sviktat och insatsen senast fick även honom att skämmas, men han menar på att allt är inte nattsvart och vi måste ha tålamod.
Det enda jag inte håller med honom riktigt i är målvaktssituationen, som jag skrivit om tidigare i den här texten, men även om han skulle leta ny målvakt är det ju inget han kan kommunicera innan något är klart i alla fall. Han uttalar klart förtroende för Melin, bra, och att anfallsspelet måste upp på samma nivå som i början på säsongen. Jag betvivlar inte en sekund på att ”Tjomme” är rätt man att på sikt få Leksand att etablera sig i SHL och jag hoppas verkligen (vilket jag inte heller tror) att han inte bryr sig om de starka vindar som börjar blåsa när det går dåligt utan behåller kylan och låter gruppen få så mycket arbetsro som möjligt.
Tack för att du läste ända hit!
Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!
”Här finns det passion. Här finns det passiooooon, och vi står kvar här – oavsett division. För Leksand! För Leksand! För Leksand!”
