AIK - Almtuna
Inför AIK-Almtuna - Nu gäller det!
Efter segern mot Pantern – som i ärlighetens namn kändes relativt slumpartad – har vi skaffat vad man skulle kunna kalla riktigt häng på Leksand i kampen om en plats i den allsvenska finalen. Även Timrå känns plötsligt inom räckhåll. Det är en styrka att vinna och ta poäng även när man inte spelar bra. Frågan är vad som ska hända när AIK verkligen börjar spela bra på riktigt, och då menar jag spela bra i mer än en period per match.
På lördag kommer Almtuna på besök till Hovet. Även Uppsalalaget tillhör den klunga som med lite god vilja kan se sig själva som en aspirant på en plats i den absoluta toppen. Laget har vunnit de två senaste matcherna och får absolut inte underskattas. Elva omgångar återstår och vi går nu in i den fasen av seriespelet då alla onödiga poängtapp kan straffa sig hårt.
Almtuna känns som ett ganska homogent lag som inte lever på en eller ett par stjärnspelare utan mer som ett lag där alla drar sitt strå till stacken. Det är väl möjligen coach Ragnarssons son Jakob som nyss tagits ut i U-landslaget som kan vara på väg mot något som liknar stjärnstatus. På så vis påminner Almtuna lite om AIK. Inte heller AIK har någon direkt fixstjärna – kanske hade vi hoppats att Eric Castonguay skulle bli årets storspelare i AIK. Eric har gjort det bra men inte har han varit den ledande spelare många trodde att han skulle bli utan mer en arbetande spelare i AIK-kollektivet.
Ett kollektiv som tycks växa sig starkare och starkare. Senast fick vi även bevis för att laget kan resa sig som en man när det bär emot. Den vetskapen är oerhört viktig att ta med sig in i seriens slutspurt. Nästa hinder i den slutspurten är således Almtuna. Säsongens tre tidigare möten har slutat i två vinster för AIK och en för Almtuna. Noterbart är att det varit idel bortasegrar, något som i så fall skulle kunna tala emot AIK på lördag.
Då ska vi komma ihåg att det tog rätt lång tid för AIK att uppnå stabilitet i hemmaspelet. Hemmaförlusten mot Almtuna kom under en period då hemmastatistiken såg allt annat än snygg ut. En trend som AIK vänt på med besked. Nu har laget inte förlorat hemma under ordinarie matchtid sedan den tjugofjärde november så något snack om hemmaspöke känns inte längre aktuellt.
Det finns mer som talar för seger på lördag. Efter sju svåra år är vi äntligen på väg ut ur den förut så mörka skadetunneln. Norin, Lundberg och Sandberg spelar igen. Vi har hittat fina förstärkningar och den senaste i raden, Marcus Fornell som nu återvänt och stannar säsongen ut gjorde en fin insats mot Pantern och fick även sätta sista målet i öppen kasse. Själv gillar jag Michael Haga skarpt och ser gärna även honom säsongen ut i Gnaget.
Nå, det går som vanligt att hitta massvis med argument som talar både för och emot seger på lördag. Dylik argumentering känns ändå rätt meningslös i en serie där alla slår alla och inga resultat verkar bli som förhandstippats. Det enda vi kan göra är att konstatera en sak. Ifall AIK vill spela allsvensk final i vår är hemmamatch mot Almtuna ett typexempel på en sådan match som bara ska vinnas.
Nu vet ni Gnaget! Ut och plocka tre friska poäng bara. Nu gäller det!
