AIK - Timrå
Inför kvartsfinal tre och fyra. Det handlar om mer än att stoppa en spelare.
Visst börjar det bli lite tradigt att varna för Dahlén, Lööke och Lundin. Att prata om att ligga tätt på Jonathan Dahlén som är regissör i seriens bästa enhet, att varna för att undvika onödiga utvisningar eftersom Timrås power play är erkänt fruktat. Tjatigt, jag vet. Nödvändigt? Kanske. Jag tror ändå att det finns andra saker att peka på ifall AIK ska kunna vinna minst en av de två kommande matcherna.
Löser laget det når man i sämsta fall en femte avgörande match. I bästa fall en seger med tre ett i matcher. Det sistnämnda är en extremt optimistisk tanke då sanningen är den att bakom nämnda förstakedja har Timrå ett gediget lag med allsvenska toppspelare över hela linjen. Att stoppa dem handlar därför om så mycket mer än att bara neutralisera en förstakedja eller i bästa fall en fantastisk spelare.
Vi såg det i match nummer två. Det krävs – utöver det självklara i en formtoppad målvakt – en krigarinställning som går utanpå det mesta. Glöm det där med skönspel och att försöka vinna genom att spela en snabb och glänsande hockey. Försöker AIK sig på det är det likställt med att duka upp en praktmiddag åt Timrå som man dessutom betalar för. Ifall resten av matchserien går till det lag som bjuder på bäst anfallshockey med högst passningstempo är segern redan medelpadingarnas.
Vill man uttrycka sig lite krasst men ändå ganska tydligt skulle man kunna säga att ju mindre hockey det spelas i de kommande matcherna – desto bättre för AIK. Den legendariske fotbollspelaren Bobby Charlton hade en fotbollsspelande bror – Jackie. Jackie hade en mer än godkänd karriär med över 600 ligamatcher för Leeds (som var ett storlag på 70-talet) och 35 landskamper för England. Trots det stod han ständigt i skuggan av sin brorsa – spelgeniet Bobby.
Jackie uttryckte det hela ungefär såhär. ”Jag har haft en helt ok karriär med tanke på mina förutsättningar. Sanningen är den att jag aldrig varit särskilt bra på att spela fotboll, jag har däremot varit jävligt bra på att hindra andra från att spela fotboll”. Det är lite av det tänket AIK måste ha. Timrå är väldigt bra på att spela ishockey – se till att de inte får spela särskilt mycket ishockey.
Det handlar därför om att gneta, förstöra och fulspela (men absolut hålla sig innanför ram- och regelverk, annars blir det jobbigt), inte bjuda på en enda kvadratmeter isyta. Bort med tveksamma passningar i egen zon vilka syftar till att snyggt spela sig ur eventuell press. Hårda och längre pass tack, när sådana alternativ inte finns duger det gott att lägga sarg ut så att inte Timrå får tillbaka pucken i AIK's zon.
Ställ upp disciplinerat. Sätt precis lagom press på Timrås backar i uppspelsfasen. Tillräcklig press för att det ska bli aningen svårare att få till ett öppnande uppspel men inte så hård press att man riskerar att gå bom och bjuda på snabba omställningar. När den här välanpassade pressen sätts in – se då till att styrkorna längre bak står upp och är redo att försvara egen blå linje. Det ska kosta, vara jobbigt och göra ont att jobba sig in i AIK's zon.
Ännu mer ont ska det göra att befinna sig framför AIK's kasse. Senast arbetade uteförsvaret föredömligt med att skapa fri sikt för Claes Endre – så måste det fortsätta. Endre tycks vara den där underbara typen av vinnarskalle som höjer sig i de där vinna-eller-försvinna-matcherna. Att ge en målvakt med de egenskaperna rätta förutsättningar i form av öppen sikt och undanrensning av eventuella returer är helt ovärderligt. Med den hjälpen kan han växa ut till en jätte som motståndarforwards drömmer mardrömmar om.
Även framför andra kassen ska det göra ont – och då menar jag ont att försöka screena bort de AIK-spelare som tar sig in där, och dit ska det ta sig. När AIK är i anfall är det nog klokt att tänka bort de-många-passningarnas strategi. Gnaget har en tendens att vilja spela-spela-spela tills den som ska avsluta har i stort sett öppet mål. Problemet är att det ofta leder till att man inte kommer till avslut alls eller i slutändan ändå tvingas ta skott från dåliga lägen.
Nej, eftersom vi nu är överens om att när vi anfaller är det in med spelare som trafikerar, tar och ger smällar framför kassen så är det bättre att se till att ta skott ofta. Skapas det trängsel framför Jacob Johansson så kommer det att ge lägen både för styrningar, snedstudsar och returer som kan ställa Timrås målvakt. Då kan det bli bra.
Sist men inte minst. Det är Timrå som är suveräna seriesegrare, det är Timrå som hela säsongen har levt i en det-blir-vi-som-går upp-verklighet. Därför ligger all press på Timrå. Bästa sättet att störa dem kan vara att ta en hyfsat tidig ledning imorgon kväll – gärna med två mål. Då kan det mycket väl bli så att man börjar tänka för mycket i Timrå, att man tar fel beslut och kanske även börjar fokusera på fel saker. Sett till hur favoritskapet ser ut är det Timrå som har allt att förlora och det är inte helt fel.
Timrå är mycket mer än Jonathan Dahlén, mycket mer än en vass förstaline och ett väloljat power play. Det får INGEN i AIK glömma imorgon och på söndag. Det är fortfarande så att det logiskt sett bör sluta i kvartsfinalen för AIK's del. Spelsajterna ger dåligt betalt om man spelar på medelpadingarna. MEN – det står 1-1 i matcher och inget är avgjort. Att slå ut Timrå blir mycket svårt men det är inte helt omöjligt. Nu är det slutspekulerat. Det är dags att spela om semifinalplatserna. Jag tänker inte ge upp innan det är över. Kom igen nu Gnaget - Tänk Jackie Charlton!
