Inför säsongen
Det var svårt att lägga förra säsongens misslyckande bakom sig. AIK hade alla förutsättningar att lyckas ta klivet upp och det känns fortfarande som ett stort skämt att man missade det läget. Jag tänker lite som min svenskafans-kollega Mattias, men med en ändring av ord. "Det skulle ha varit vi, det BORDE ha varit vi".
Nu väntar helt andra förutsättningar för AIK, och det behöver inte bli sämre. Kunde Oskarshamn och Leksand ta steget upp med sina trupper i våras, och Karlskrona med sin för några säsonger sedan så ska AIK kunna göra detsamma med sin trupp.
Dock är endast sex spelare kvar från fjolårets trupp och AIK har 17 nya spelare i truppen. Det kan i alla fall inte jag komma ihåg när AIK senast hade.
Jag måste ge sportchefen Anders Gozzi en eloge för det jobb han gjort med truppbygget. Med avsevärt mindre budget än tidigare har han fått ihop en trupp som på förhand ser spännande ut. Framförallt har han fått in karaktärs och rollspelare, hårt jobbande hockeyspelare som vill kämpa för lönen, och flera spelare med AIK-hjärta som började sina karriärer i AIK och nu efter många år återvänt. Jag tänker där på Henrik Rommel och Ricard Blidstrand.
Det är många spännande värvningar, och även om det inte är spelare i det yttersta toppskiktet så är det faktiskt mycket spets som värvats in. På backsidan har Oscar Drugge och Robin Jacobsson kommit in. Framåt har Gozzi gjort ett bra jobb som lyckats få in Johan Porsberger och Kim Tallberg, dessutom ännu mer rutin i Oscar Milton som antagligen inte kommer göra en massa poäng, men som i stället är en typisk rollspelare som jobbar hårt och är otroligt jobbig att möta.
I veckan gjorde AIK klart med amerikanske forwarden John Henrion som är en potentiell vinnare av HockeyAllsvenskans målliga. Kombinerat med detta så består truppen av många unga, hungriga spelare, som de flesta har flyttats upp från J20, men ett par stycken har kommit utifrån, där den mest spännade är lånet från Leksand, Marcus Karlberg. AIK har om inte den yngsta så i alla fall en av seriens yngsta trupper, med många spelare runt 20års-strecket.
Lagdel för lagdel så tycker jag att backsidan ser starkare ut än förra säsongen. Backsidan har fått en annan approach, med mer defensivt inriktade spelare. "Toppfyran" med Larsson, Drugge, Jacobsson och Blidstrand är starkare än förra säsongens dito, förutsatt att spelarna håller sig friska. Tyvärr dock stor skadebenägenhet på Larsson och Jacobsson. De kompletteras med ungt och hungrigt i form av Jonatan Asplund, Isac Heens och Samuel Sjölund, dessutom är Joakim Lilliehöök kvar sedan förra säsongen.
När det gäller anfallet så gör värvningen av John Henrion att det blir väldigt stor konkurrens i truppen, vilket kan vara en fördel. Här finns massa spelare som är stabila på den här nivån: Porsberger, Tallberg, Henrion, Rommel och Milton är nämnda, men här finns även Marklund, Dahlström och Nord som är kvar från förra säsongen. Emil Aronsson är trots sin unga ålder en rutinerad center med två SHL-säsonger med Mora på meritlistan.
Bakom dem finns ungdomlig entusiasm i Karlberg, Sebastian Frantz, Jacob Svensson och Carl Wassenius (Wassenius börjar dock säsongen i Väsby). AIK ska kunna ställa upp med tre starka kedjor, och frågan blir vem som ska spela i fjärdekedjan med Frantz och Milton?
Den lagdel där det finns mest frågetecken är målvaktssidan. Johannes Jönsson verkar inte ha hämtat sig från förra säsongen och har fortfarande problem med skador. Han har bara stått i en träningsmatch på försäsongen. Jönsson känns inte som den målvakt han var i Tingsryd för ett par år sedan - som kan vinna matcher på egen hand - vilket behövs för att kunna nå SHL.
Som backup till Jönsson finns August Hedlund som visserligen gjort det bra i träningsmatcherna, men han gör sin första säsong på seniornivå, och man kan inte ha förväntningar direkt att han ska gå in och bli en vägg i målet. AIK står och faller lite med Jönsson.
En annan lagdel som är tveksam är centersidan. Här saknar jag en förstecenter, som kan leda spelet. Det är lite upp till Emil Aronsson att visa att det är han som är den centern.
Nytt är det som bekant även i båset. Jussi Salo har tagit över huvudansvaret och han har en bra meritlista från både USA och Finland, men har endast tränat lag på lägre nivåer eller juniornivå. Det här blir hans första säsong som ansvarig för ett "större" lag. Men av vad man sett och hört av Jussi i intervjuer så låter det väldigt bra, och han verkar väldigt noggrann, och verkar framförallt inte nöjd i samma utsträckning som Tomas Mitell hela tiden verkade vara förra säsongen.
AIK tippas inte tillhöra den absoluta tabelltoppen denna säsong. Det kan nog vara bra för AIK slippa favorittrycket lite. Det är i så fall de själva som lägger favorittrycket på sig. Men jag kan se minst fyra lag som ser bättre ut. Min topp fyra blir Timrå, Modo, Västerås och Björklöven, sen behöver inte inbördes ordningen bli exakt så.
AIK:s uttalade mål är topp sex, och det ska laget kunna klara av. Men det kan ta tid att nå den positionen. Bli inte förvånade om AIK ligger lite lägre i tabellen till en början och sen får upp farten, som tex Leksand. AIK verkar och måste ge Jussi Salo tålamod, det tar tid att spela ihop ett helt nytt lag. Men hur kommer det bli om AIK skulle ligga, säg elva, tolva vid nyår? Finns det fortfarande tålamod då? Det bör inte vara någon fara för negativt kval, men det trodde jag inte säsongen 2014/2015 heller då det ändå fanns bra med rutin och meriter i truppen.
Försäsongen har dock inte varit bra resultatmässigt, och AIK har bara tagit två vinster. I vissa matcher har det varit samma tendenser som tidigare år, AIK skapar chanser, chanser, och chanser, men pucken vill inte in, och motståndarna gör ett enkelt mål på sin första chans typ.
Jag tänker att försäsong ändå är matcher och att man bör ta lite vinster där för att det ska kännas bra inför riktiga serien. Så stor skillnad är det trots allt inte på försäsong och säsong.
Men vi får hoppas att puckarna sitter i nät när det blir allvar. På onsdag drar det igång!!!
