Inför SHL
Blir det måljubel oftare denna säsong?

Inför SHL

Om nästan precis en vecka är det dags igen. Då är det premiär för elitserien i ishockey. Eller SHL som den heter från och med denna säsong. Ett revanschsuget och delvis nytt AIK inleder säsongen hemma mot HV71 den 14 september.

Revansch är ordet som går runt bland spelare och ledare vilket visar att ambitionerna är höga att göra en bättre säsong än i fjol. Men frågan är om det blir så mycket roligare. Försäsongen har nämligen lämnat mycket att önska spelmässigt och vinsterna som tagits har endast kommit mot allsvenska lag. Dessutom har truppen brandskattats på en hel del kvalitet. 

Om vi börjar med att titta på nyförvärven så har sportchefen Daniel Rudslätt gjort ett kanonjobb i det tysta. Det började med att Karlskogas poängkung Marcus Nilsson skrev på. Han följdes sedan av Leksands Mark Hurtubise som efter flera säsonger i toppen av allsvenskans poängliga nu får en välförtjänt chans i högsta serien. Sedan hände egentligen ingenting under en rätt lång och påfrestande tid sett med supporterns ögon. Rudslätt sa att man letar backar. Då kom beskedet att Fredrik Svensson återvänder efter en säsong i Luleå. Där vet AIK vad man får. Får Svensson bara vara hel så borde han kunna bli en ledare på backsidan och bidra med rutin både på och utanför isen. Sent i juli skrev kanadensiske backen Derek Joslin på ett kontrakt och sista veckan i augusti briserade bomben att finske landslagscentern Teemu Ramstedt är klar för AIK. Denne debuterade med att göra två mål i onsdagens träningsmatch mot SSK. Samtliga nyförvärv känns riktigt spännande även om Nilsson och Hurtubise kanske inte presterat så som man förväntat sig. Men som sagt, det är försäsong. All cred till sportchefen som lyckats få in dessa spelare till truppen.
 
Ser vi till förlustsidan så har AIK tappat förra säsongens poängkung Broc Little, och det är klart att den är tung. Men det är egentligen den enda riktiga förlusten på forwardssidan och värvningarna av Nilsson och Ramstedt kan täcka upp för den. Däremot har backsidan blivit hårt ansatt. Inte mindre än fyra tongivande nyckelnamn har lämnat klubben. Landslagsbackarna Stefan Johansson och Tobias Viklund valde att lämna för mer pengar i HV71 respektive KHL. Viklund kan man inte klandra för det men Johansson borde stannat och antagit den utmaning som han skulle fått i att vara AIK:s ledande back. Därutöver är Dick Tärnström och Josh MacNevin borta. Även om de lämnade laget redan förra säsongen så saknas de från den uppställning som startade förra säsongen. Det knasiga är att dessa båda inte ersatts med kvalitativa namn. Nu ska deras platser fyllas av två juniorer (Jonathan Andersson och Jacob Spångberg). Dessutom har även Andreas Frisk lämnat. Backsidan känns svagare än någonsin om inte Rudslätt hittar den toppback han säger att han letar efter.
 
Även i båset är det nytt. AIK leds nu av en trio, Rikard Franzén, Mats Bäcklin och Mats Lindgren. Samtliga tre är rätt oprövade på denna nivå. Men det känns som ett spännande steg som AIK nu har tagit, att satsa på lite yngre, mer hungriga tränare, än gamla trötta typ Harald Lückner. Framförallt Franzén känns så rätt för AIK med sitt hjärta och engagemang för klubben.
 
Sammanfattar vi läget så har AIK en ok målvaktssida (Daniel Larsson och Alexander Hamberg), en intressant och relativt stark forwardssida, men en backsida där det saknas kvalité. Jag hade personligen sett att ännu fler spelare hade lämnat där. Nu ska ju en back till in, men det känns som det behövs minst två till.
Truppens målsättning är slutspel och det är klart att det ska vara så. Men faktum är att om AIK klarar sig från spel i kvalserien så är det en framgång eftersom plats nio och tio från och med nu innebär slutspelskval. Men det är svårt att se hur AIK ska hamna topp åtta med nuvarande trupp, trots Teemu Ramstedts ankomst. För att detta ska ske så måste många spelare, främst forwards höja sig ett par snäpp jämfört med förra året och producera mer poäng.
 
Årets viktigaste nyhet är att serieformatet ändrats. Nu får alla 12 lagen fortsätta spela efter grundserien. För lag elva och tolv är det fortfarande spel i den mindre smickrande kvalserien. Men sen kommer en spännande förändring. De sex främst placerade lagen är klara för kvartsfinal. Lag sju till tio spelar slutspelskval i bäst av tre matcher där sjuan möter tian och åttan möter nian. De två vinnarna är sedan klara för kvartsfinal. Serien har också två nya lag. Leksand och Örebro ersätter Rögle och Timrå. Detta gör att kvalitén på ligan höjs. Leksands återkomst gör ju dessutom att publikintresset kommer få ett uppsving i hela landet.
 
Tittar man på serien tabellmässigt så känns det som att serien även detta år kan delas upp i två halvor. De sex första lagen känns tämligen säkra, Skellefteå, Färjestad, Luleå, HV, Linköping och Frölunda (i nämnd ordning) lär lägga beslag på dessa platser. Därefter följer Brynäs och Modo. Två lag som är väldigt svårtippade och som till och med kan hamna längre ner i tabellen. De fyra sista platserna viker jag för AIK, Leksand, Växjö och Örebro (utan inbördes ordning). Den inbördes ordningen mellan dessa fyra kommer säkert variera under säsongen, men AIK och Leksand kommer nog vara många såkallade experters favoriter till att hamna i kvalserien.
Beträffande SM-guldet tror jag att Skellefteå försvarar detta och alltså vinner igen.
 

Fredrik Klang2013-09-06 16:57:00
Author

Fler artiklar om AIK

Möte med Stefan "Myran" Gustafssson - AIK:s väg framåt