Leksand - Mora
Inför SHL-direktkval: Leksands tre vinnarpoänger
Om graden av nervositet mätts på en Richterskala hade Dalarna nått höga jordbävningsnivåer. Och det långt före pucken ens släppts. Här är Leksands tre vinnarpoänger som ska byta ut skakande ångest till blåvit eufori.
Vi har varit här så många gånger nu. Hela tio gånger de senaste tolv säsongerna. Men det här tar priset som det mest kittlande någonsin. Med Mora på andra sidan kommer det alldeles säkert bli ett sanslöst drama – och en matchserie att minnas eller förtränga i årtionden framöver. Och att gissa hur ett stukat Leksand står sig mot ett självförtroendestint Mora känns onekligen ovisst. Men jag tycker Leksand har tre vinnarpoänger som kan få vågskålen att tippa över åt rätt håll.
1. Erfarenhet. Leksand har förvisso inget erfaret lag, egentligen. Men stora delar av var med om fjolårets mirakel och de positiva minnesbilderna kan komma till stor nytta. På andra sidan rödlinjen väntar ett Mora med en snittålder på knappa 24 år. Och i det laget upplevde många den fasansfulla 0–6-fölusten just när SHL-drömmarna började att tändas i fjol. Ett kvalspel mot BIK Karlskoga är en sak. En matchserie mot SHL-motstånd något helt annat. I Leksands trupp finns även spelare av hög pain-in-the-ass-kaliber. Under serielunken är Lukas Eriksson och Tobias Forsberg på sin höjd utfyllnadsspelare. När det nu våras för matcher med mentalt spel och trashtalk blir de så mycket viktigare. Kan Mora verkligen matcha deras hetsiga närvaro?
2. Spets. Pratar vi allsvensk nivå (som vi ju faktiskt bör göra nu) är spelare som János Hári, Johan Porsberger, Johan Olofsson och Éric Castonguay produktiva spelare som levererar. Lägg därtill en Mattias Ritola som spelade VM så sent som i maj 2016. Den skicklighet Ritola besitter är förstås ingen av Moras spelare i närheten av. Det gäller att #10 visar det på isen också. Då kan han vara vad Ilari Filppula var för Modo ifjol; det vill säga spelaren som gör skillnad.
3. Framtidstron. Vi har torskat samtliga negativa kvalspel förut..Det är hård och brutal fakta. Men då har sannerligen känslan varit en annan. Spelare har sparkats. Tränarkarusellen har varit en följetong. Kruse har varit, tja, Kruse. Nu? Lugn och ro. Det kan diskuteras om det var rätt att väg att gå, absolut. Men låt oss se vad resultatet blir först. Det andra alternativet har vi ju provat så många gånger förut. Med samma bedrövliga resultat.
Släpp pucken!
