Its Breashearnight!
It's Brashearnight in Karlstad!
Dags för match ikväll och det är ett läge för ett infekterat möte då Färjestad och Modo ställs emot varandra. Anledningen till detta är "Slaget om Fjällräven Center" där bland annat ex Modoiten Anton Hedman tacklade Gustav Possler på ett vis som retade gallfeber på Modoledningen. Det var på något vis droppen för en arg Peter Forsberg som ringde sin gamle vän Donald Brashear som hoppade på nästa flyg till Örnsköldsvik, med en väska packad till fullo med adrenaline.
På den efterföljande presskonferensen sitter en förvirrad Per Svartvadet bredvid en biffig Brashear och vet inte riktigt hur han ska ställa sig till värvningen. Presskonferensen i sig själv är ett stycke humor, det ser ut som Svartvadet vill sjunka under jorden och det lyser igenom tydligt att han inte haft något med saken att göra. "Peter ringde och.."
Lite mer humor blir det då Brashear väljer att ta med sig sin Korpen-hockey kompis på en try-out som lämnade, så vitt jag vet, efter en träning. Och många skrattade givetvis. Och lika många tyckte det var roligt och en färgklick för ett annars rätt profilfattigt SHL.
Så kommer matchen mot Luleå Hockey och jag har förmånen att vara där. Under uppvärmningen dyker givetvis Donald Brashear upp, han ser inte direkt smidig ut på skridskorna, det syns att han är ringrostig, och det är nästan så att de egna Modospelarna förvirrat tittar på honom och funderar "Fan, hur ska han kunna spela i vårt spelsystem som bygger på att åka mycket och snabbt". Men han stapplar omkring på isen, utan armskydd och är lika bred som de spelare som har sin utrustning på sig.
Och Brashear är inte där för att spela efter något jädra spelsystem. Han är där för sin närvaro. Han är där för att tillföra energi och respekt. Och allt det gör han. Och det var helt uppenbart i matchen mot Luleå för oss som såg den live.
11:26 in i andra perioden gör han debut. Jag har kikat på klippet efteråt och det man kan konstatera är att mickarna inte tar upp sittplats speciellt bra. Men jag satt där, nästan mitt i smeten då Brashear kommer in på isen, och hela arenan börjar koka. Hälften av alla på sittplats ställer sig upp och applåderar, andra hälften skriker rakt ut. Hallen går bananas. Luleåspelarna på isen följer honom med blicken, ser nästan chockade ut. Modos lilla skämtvärvning ska ut på isen, men det är ingen som skrattar längre. Nu är det på riktigt, och ingen, absolut ingen vet vad som kommer hända.
Jag hade följt Brashear under hela matchen där han (för det mesta) stod upp i båset och trummade på. Han hoppade upp och ned. Om en Luleåspelare tacklat en Modospelare och åkte förbi båset skrek han efter dem. Jag tänkte ett tag att det inte går att släppa ut honom på isen, han kommer ha ihjäl någon. Men i läget då Per Ledin ska ställa upp vid tekning kommer han ut och förlöser energin som arenan byggt upp. William Nylander har efter matchen sagt att de fick en nivå till då han klev ut på isen, de fick mer energi. Och 3 minuter senare hade Modo gjort två mål.
Ikväll är Donald Brashear givetvis med i laguppställningen. Färjestad har som Anders Forsberg så diskret som han kan uttrycka det, en del spelare som ofta går över gränsen, och Brashear vet vilka det är. Men hur mycket han får spela, det beror givetvis helt på matchutvecklingen och i vilken form han befinner sig i. Men om något händer, så kommer det handla om att markera. Jag är ärligt talat lite orolig då jag ser honom. Har han verkligen kontroll över allt adrenalin som verkar pumpa i hans kropp under hela matcherna? Jag är livrädd att han ska få spel.
Han är en stor profil. Så pass stor att Färjestad lägger fokus på just honom inför kvällens match. "Its Brashearnight!" Och varför ska de inte göra det? Han kommer givetvis dra en del extrabiljetter till deras arena. SHL ska nyttja sina profiler, oavsett vilket lag de spelar med.
Och vad som händer i matchen ikväll. Det får vi snart veta.
