Ju Ju Juvonen
Johan Fransson har varit i händelsernas centrum efter matchen mot Linköping där Johan och hans familj blivit utsatta på ett fullständigt oacceptabelt sätt.

Ju Ju Juvonen

Vi leksandsfans får verkligen pendla mellan hopp och förtvivlan denna säsong men en starkt bidragande orsak till att vi verkligen kan känna hopp inför avslutningen av säsongen heter Janne Juvonen. Vår finske målis har steppat upp enormt på slutet och väldigt mycket av förra veckans två segrar kan tillskrivas honom. Och ja, självklart, även vår nye målspruta Jonas Ahnelöv.

Min senaste text var faktiskt även den efter en seger mot Rögle men det var så långt bak som 4 december. Sedan dess har Leksand hunnit spela tio matcher där vi plockat elva poäng och jag ska summera åtta av dem väldigt kort:

* 4-1 och tre oerhört viktiga poäng mot Oskarshamn hemma där Leksand avgjorde i slutet på andra perioden med två snygga mål. Martin Karlssons 2-1 efter Gunnarssons delikata passning var matchens behållning men Linus Perssons 3-1 kort senare var inte mycket sämre.

* Förlust 3-2 borta mot Skellefteå i en jämn och tät match där Leksand verkligen hade sina chanser att kunna vinna men där hemmalaget avgjorde i sitt femte power play.

* Ny sur förlust efter ett litet uppehåll med 4-2 borta mot Örebro. Leksand kom tillbaka från underläge 2-0 till 2-2 och låg på för ett segermål i slutperioden när Närkingarna satte 3-2 från ingenstans.

* Makalöst sur förlust med 3-4 hemma mot Färjestad där vi inte bara hade en stark motståndare utan även domare och alla marginaler emot oss. En domare fäller ”Kolan” och hjälper Färjestad att göra 0-1. Färjestads 1-3 görs via ett skott i ryggen. I slutperioden bombarderar Leksand Färjestads mål och radar upp målchanser. Skotten vinns med 19-3 och Zackrisson petar in en rättvis kvittering men domaren (som råkar bo i Karlstad, just saying) blåser av snabbare än Lucky Luke drar sin revolver och dömer bort ”målet”.

* Förlust med 3-2 efter straffar borta mot HV71 där Leksands 1-2 mål var mest minnesvärt. Det gjordes av HV i egen tom bur där Leksand hade en avvaktande utvisning. Med tanke på det var en poäng egentligen helt okej men jag var ändå rejält irriterad efter matchen då vi fick en straff i box play vid ställningen 1-2 där Hrivik kunde ha stängt matchen, och sedan var våra tre straffar i straffläggningen urusla. Men där har vi bättrat oss sedan dess och i den här matchen började Janne Juvonen sitt storspel.

* Säsongens skönaste seger med 4-2 hemma mot Brynäs i mellandagarna inför ett fullsatt Tegera och en fantastisk urladdning både på isen och läktarna. Jag stod i klacken tillsammans med min 70-årige svärfar som normalt är den lugnaste personen jag känner men till och med han var hes efter matchen. Vilket drag!

* Förlust 2-0 borta mot Luleå efter en tam insats där det kändes som att det var hemmalaget mot Juvonen i stort sett hela matchen. Speciellt i den första perioden var det spel mot ett mål, tror inte de hade behövt spola isen i Luleås zon i första vilan. Luleå vann skotten med 17-3 exempelvis. Snacka om otacksamt att vara så fantombra i målet som Juvonen var i den här matchen och ändå inte få någonting med sig hem men i ärlighetens namn förtjänade vi ingen poäng heller för vi skapade knappt någon målchans värd namnet.

* Ny målnolla och förlust hemma med 0-3 mot Skellefteå i en match som trots fullsatt Tegera kändes märkligt avslagen både på isen och på läktarna. Leksand, och framför allt Sebastian Wännström, hade sina chanser men efter Franssons slarv som ledde till 0-2 i början av tredje perioden var det energilöst i Leksand.

Två straffsegrar i rad men med olika eftersmak

Nu börjar vi närma oss realtid och förra veckans två straffsegrar. Torsdagens hemmamatch mot Linköping målades upp som säsongens viktigaste med tanke på tabelläget och det var två oerhört viktiga poäng som bärgades.

Leksand inledde matchen klart bäst och tog ledningen halvvägs in i första perioden genom ett rappt skott av Ritola, vackert framspelad av Spencer Abbott. Jag var dock helt säker på att målet skulle dömas bort eftersom Zackrisson var i målgården och störde burväktare Gustavsson men tydligen bedömdes han ha knuffats dit för mål blev det. Men om man jämför de ”mål” som inte godkändes i matchen mot Brynäs 28 december, exempelvis Brynäs mål i början på matchen som dömdes bort, kan i alla fall inte jag förstå vad som innebär mål och vad som gör att det blir bortdömt…

Hur som helst, 1-0 till Leksand och det stod sig i en jämn och inte alltför välspelad match, men med mycket kamp, ända till början på tredje perioden då Linköping kvitterade i power play. Matchen stod och vägde då Johan ”Frallan” Fransson tyvärr spelade med för små marginaler som sista gubbe på offensiv blålinje. Broc Little kunde stjäla pucken och snyggt spela fram till Joe Whitney i ett två mot ett-läge. En dundertavla av ”Frallan” men som har fått fullständigt galna proportioner som jag kommenterar längre ner i den här texten.

Uppgiven stämning i Tegera men tack och lov har vi spelare som tänkte annat. Firma Knuts och framför allt kapten Karlsson tar in pucken i offensiv zon några minuter senare och Karlsson hittar Ahnelöv som dundrar in kvitteringen. De drygt 4 500 personerna i publiken lät som betydligt fler när de måljublade.

Matchen till förlängning där det kändes som att Linköping hade pucken i princip hela tiden och bortalaget skapade flera heta chanser, men Leksand har en av ligans hetaste målvakter just nu i ”Ju Ju Juvonen” som tog det hela till straffar. Där missade båda lagen sina tre första straffar men när Abbott fick sin andra chans gick pucken in mellan benen på Gustavsson. Stort jubel och som det verkar en rejäl dos ökat självförtroende för vår kanadensare.

Makalöst sköna poäng i Ängelholm

Två dagar senare hade Leksands krigare tagit sig till Ängelholm för en svår bortamatch. Första 15 minuterna var det inte mycket som talade för blåvita poäng för Rögle var klart bättre och tog tidigt ledningen via en styrning i power play. Rögle hade bud på fler mål men vår pånyttfödde finske burväktare höll tätt. Och i slutet på perioden hände något. Leksand började spela mer fysiskt, tacklade så fort man fick chansen och åt på så sätt sig in i matchen.

Andra perioden var ett ställningskrig men när kvitteringen kom i slutet på den samma låg det i luften efter att Leksand tagit över allt mer och Linus Persson missat i princip öppet mål kort innan. Ahnelöv smög sig upp på bortre stolpen och tryckte in både puck och målbur efter en delikat passning från Olsson Trkulja efter ett riktigt bra byte även av Hrivik.

I början av den tredje perioden spelade Leksand väldigt bra och att säga att det låg ett Leksandsmål i luften är verkligen ingen överdrift. Exempelvis svarade Rifalk för en osannolik räddning (blev utsedd till veckans räddning på shl.se) när firma Abbott och Zackrisson spelade fram Ritola till öppet mål men likt en fotbollsmålvakt kastade sig Rifalk och lyckades rädda. Rögle tog time out i det här läget och när de inte ens en minut senare trycker in 2-1 kändes det fruktansvärt tungt och orättvist.

Men tack och lov har Leksand anno 2019/2020 visat sig vara en grupp som inte ger upp. Med två och en halv minut kvar jobbar man fram ett power play men istället för målchanser drar Jon Knuts på sig en mycket billig utvisning och jag var knappast ensam om att kasta in handduken i det läget. Men det gjorde inte Jonas Ahnelöv. Leksand hade tagit ut målvakten för att få spela fem mot fem och lyckades etablera spel i anfallszon. Göransson (vilken utveckling under säsongen!) slår en passning tvärs över zonen till Ahnelöv som via en distinkt handledare rätt upp i krysset kvitterar med blott 13 sekunder kvar. Detta var Ahnelövs fjärde mål på fem matcher och andra matchen i rad där han kvitterar i slutet på matchen. Ahnelöv + Juvonen = Hjältar!

Förlängningen var jämn där båda lagen hade sina chanser, speciellt Leksand via Ritola och Zackrisson i slutet, men inga mål. Rögle satte sin första straff men efter det höll Juvonen tätt och när först Abbott (mycket snyggt) och sedan Hrivik (snyggt men lite turligt stople in) och Rögles avslutande straffskytt klockrent prickade stolpen (det är små marginaler, denna gång var de lyckligtvis på vår sida) kunde vi leksingar jubla åt en fantastiskt skön seger och två mycket viktiga poäng.

Efter Brynäs sena vändning till suddenseger i Linköping samma dag har Leksand nu tagit sig ikapp Linköping poängmässigt i tabellen och med endast en poängs skillnad mellan Leksand, Oskarshamn och Linköping i botten är det upplagt för en rysare hela vägen för att undvika de förhatliga två nedersta platserna.

Två högintressanta matcher denna vecka

Leksands fortsatta poängjakt går vidare med två matcher denna vecka där vi på torsdag tar emot vårt ”bogeyteam” Örebro (sju förluster i rad i SHL mot Närkelaget varav två den här säsongen). Örebro kommer dessutom med fyra segrar i rad, varav den senaste mot topplaget Frölunda, så det blir utan tvekan en riktigt tuff match.

Jag tycker dock att det finns en hel del positiva saker kring Leksands spel den senaste tiden som gör att vi har klar chans på poäng. Spelmässigt är bottennappen färre än när vi radade upp förluster i oktober och november och även om spelet inte alltid stämmer till 100 procent jobbar och sliter spelarna helhjärtat, och med Juvonen i högform har försvarsspelet stabiliserats.

En hel del spelare börjar dessutom komma igång ordentligt. Juvonen och Ahnelöv är redan nämnda och har varit Leksands bästa på slutet, Ahnelöv är en riktig klippa där bak utöver alla viktiga mål. Men spelare som ska leverera framåt som Abbott (vilket lyft två senaste!), Olsson Trkulja och Zackrisson börjar också komma igång. Hrivik (klart bäste poängplockare trots att det känns som att det finns en växel till när det lossnar helt), Lang (för mig helt obegripligt varför man särade på honom och Hrivik) och Ritola (tung start men oj vad bra han är nu!) har varit våra generellt bästa spelare under säsongen, anser jag.

På lördag är det dags för en ny ”måstematch” då vår bottenkollega Oskarshamn väntar nere i Småland. Jag tycker att nu när Leksand höjt sin lägstanivå bör vi kunna vinna den matchen men om vi anser att Leksand har haft höga berg och djupa dalar är det ingenting mot vad Oskarshamn har haft under säsongen. Det kan bli storförlust ena gången för att nästa tvåla dit Luleå med 4-2 efter att fullkomligt ha kört över serieledarna i den andra perioden. Oskarshamn blandar och ger och precis som våra spelare krigar de järnet för varje poäng. Jag tror på en jämn och spännande kvällsmatch på lördag där Leksand visar till slut att vi är ett bättre hockeylag.

Några avslutande kuriosa:
Johan Fransson-gate
Ingen kan väl ha undgått att vår nr 10 Johan ”Frallan” Fransson har blivit utsatt för saker som inte kan accepteras?! Att spelare får kritik när de gör avgörande misstag är vardagsmat för dessa spelare, och det har hänt mer än en gång för ”Frallan” den här säsongen det är inget att försöka skyla över. Han har inte varit den backklippa som vi hoppades och hans spel med små marginaler har utöver gråa hår kostat oss dyrbara baklängesmål. Bland annat när Linköping gjorde 1-2 i senaste hemmamatchen. Alla ser det och inte minst ”Frallan” själv vet det. Att han får kritik för en sådan sak är inte problemet.

Men! Och det är ett stort MEN! Att gå från just det, att kritisera en spelare för ett (eller möjligen flera) misstag på isen till att attackera vederbörande på ett sådant sätt som nu skedde både utanför rinken som på sociala medier är inget annat än oacceptabelt och ett fullständigt ovärdigt beteende från alla oss som kallar oss fans till Leksands IF. Man måste helt enkelt kunna skilja på vad som händer på isen utan att det övergår till personliga påhopp och kränkningar. Ingen kan väl på fullt allvar tro att Johan gör dessa misstag med flit? Och hur man som enskild individ kan komma på tanken att skicka meddelande till Johans fru med gissningsvis riktigt otrevliga ord är för mig helt obegripligt. Det är liksom utanför min värld hur man kan bete sig så idiotiskt. Jag hoppas verkligen att den, möjligen de, skäms och det rejält! Det går liksom inte att gömma sig bakom att man är engagerad och har betalt dyra pengar för att se sitt favoritlag. Du har ingen rätt att bete dig som en idiot ändå.

Inget ont utan att det för något gott med sig heter det ju och de goda krafterna brukar ta över till slut, så även denna gång. Det märks på olika forum som kretsar kring Leksand att många har fått sig en tankeställare kring vad man vräker ur sig både på läktaren och sociala medier. Speciellt glad blev jag av att se att det startades en swish-kampanj för att kunna skicka blommor hem till familjen Fransson och att den tillresta klacken i Ängelholm sjöng till ”Frallan” efter matchen. Något jag verkligen hoppas att vi får upprepa efter matchen på torsdag. Vi vinner som ett lag, vi förlorar som ett lag och personliga påhopp hör inte till vårt vackra lag. Punkt.

Janne Juvonen
Jag har redan skrivit en massa lovord om vår finske målvakt och är fullt medveten om att jag var en av de som skrev att jag tyckte att det var just Juvonen som borde sidsteppas när Enroth verkade vara klar. Men som hängivna leksandssupportern Jonas Nordkvist skrev på twitter: ”Värvningen av Enroth är det bästa vi inte gjort!”

För efter att Enroth rapporterades som ”klar” har Janne Juvonen gjort toppmatch på toppmatch. Det är givetvis inte så enkelt att Juvonen helt plötsligt bestämt sig för att steppa upp men någonting har hänt och mycket sitter säkert mentalt, men så länge Juvonen spelar som han gör nu har vi den målvakt vi behöver för att åtminstone ha chansen att vinna varje match. Jag gör avbön och konstaterar att ska ”Tjomme” agera på spelarmarknaden just nu ser det inte ut att vara en målvakt vi behöver utan en riktig sniper. Sen skulle jag inte tacka nej till Enroth ändå om det går att lösa för på sikt vore det en grym värvning men, som sagt, i dagsläget är inte målvaktsposten vårt största problem.

Spencer Abbott
Kanadensaren som bland annat skulle frälsa vårt power play fick ingen glimrande start i den blåvita tröjan och sågningarna har varit många och hårda. ”Han kämpar ju inte ens”. ”Behöver knappast duscha”. ”Inget hjärta, bara pengar” är bara några av kommentarerna jag har läst och visst har han mycket kvar att bevisa.

På slutet har det dock börjat lossna och jag tror att straffavgörandet mot Linköping betydde mycket för självförtroendet för matchen mot Rögle senast var Spencers klart bästa i Leksandströjan. Helt plötsligt satt passningarna på bladet och det hände saker så fort han kom in i anfallszon med pucken under kontroll. Det blev ytterligare ett självförtroendehöjande straffmål mot Rögle och han låg bakom flera farligheter under matchen som tyvärr inte resulterade, och börjar visa vilka kvaliteter han besitter. Det kommer mera!   

Tack för att du läste ända hit!

Följ mig gärna på twitter: @HkanDanielssonW heter jag där.
Följer du mig följer jag dig så får du gärna skicka dm med dina synpunkter om mina texter. Ris, ros, funderingar eller rättelser. Jag lyssnar!

”Ju ju Juvonen – Ju Ju Juvonen”

Håkan Danielsson Wahl2020-01-14 15:06:00
Author

Fler artiklar om Leksand