Julkrönika: "Transformers - The three golden keys"

Vad svamlar den där Hasse om nu då tänker ni? Rubriken kunde lika gärna vara en filmtitel eller ett tv-spel. Men det är inga större konstigheter egentligen. Rubriken symboliserar Brynäs förvandling som lag under hösten. De tre gyllene nycklarna symboliserar de olika element som Czarnecki & co har öppnat med tre nycklar för att så småningom få det nya spelsättet att gå i lås.

Golden key nr one: Målvaktsspelet: Björn Bjurling rosade inte marknaden det vet vi alla vid det här laget. Niklas Svedberg spelade och spelar bra, men ingen målvakt kan förväntas mirakelrädda puck efter puck. Friläge efter friläge och retur på retur på retur. I och med att grova fatala individuella misstag och bjudningar blandats med ett för dåligt kollektivt försvarsspel, så formligen rasade målen in i fel kasse så att säga. Varken Greiss, Bjurling eller Svedberg kan eller ska lastas för det här. Samtliga utespelare och i viss mån tränarstaben är de som bär anvaret för alla insläppta baklängesmål.

Karjala-Cup uppehållet blev den stora vändningspunkten anser jag. Greiss som kom in under svåraste möjliga omständigheter utan en match i kroppen på flera månader. Dessutom till ett nytt land, nytt språk, ny kultur, nytt ishockeylag, nytt spelsätt, annan isyta och framförallt till ett stormande Brynäslag som öste in mål framåt men släppte in minst lika mycket bakåt. Greiss blev kastad direkt in i elden. Utan matchvana i kroppen, förväntades han bli den stora frälsaren eller en ny Markström. Tänker man djupare på detta så är det inte ett minsta dugg förvånande att det gick som det gick i början för Greiss. Det är ju egentligen helt fantastiskt att karln fortfarande står upp och inte bröt ihop fullständigt till ett rent nervvrak.

Men under landslagsuppehållet fick Greiss och hela laget den tid de behövde för att kunna reflektera, samtala, träna. öva och sakta men säkert rätta till de detaljer i spelet som inte stämde. Målvaktstränaren Pecka Alcén fick mer tid till att lära känna människan och målvakten Greiss. Tid att öva och upprepa övningar och situationer. Tid att bygga. Tid att lära känna varndra, laget och folket närmast omkring Brynäs. Som vi alla vet vid det här laget så har nu Greiss steppat upp minst två snäpp i sitt spel. Greiss agerar numer med ett annat lugn, säkerhet, trygghet och självkänsla än i de första 5-10 matcherna. Mycket har blivit avsevärt bättre. Men jag tror att det finns ytterliggare en växel till eller till och med 2 växlar till inom Greiss. Det tror jag kommer att växa fram ännu mer efter juluppehållet.

Golden key nr two: Försvarsspelet: Här har Czarnecki & co tillsammans med laget gjort enorma saker. Med stenhårt jobb och ett gediget arbete och slit så har man lyckats till 100% med att ändra spelsätt. Gnuggat bort de stora individuella misstagen. Fått alla att sammarbeta och ligga närmre varandra över hela isen. Man spelar hela tiden med avlast och ger varandra understöd. Spelar med inidan av huvudena. Smart, klokt, eftertänksamt, metodiskt och strängt diciplinerat. Hela laget känner en större trygghet och det smittar av sig på allt och alla och känns ända upp på läktarplats och framför tv-apparaterna.

Back to basic. Det kan låta en aning tjatigt och klichéaktigt men faktum är att Brynäs har gått tillbaka till grunderna. Det kan låta enkelt att säga så, men att sen kunna genomföra teorin till praktik är nog inte alla gånger så oerhört lätt. Och det gör att min faschination för lagets förvandling och metamorfos i praktiken är enormt stor och beundrande. Tränartrion Czarnecki/Jonsson/Larsson samt laget självt ska ha alla hurrarop, eloge, applåder och hyllningar som finns. Det är ett riktigt imponerande stenhårt arbete som har utförts av samtliga inblandade. Det förtjänar högsta respekt. Och jag bugar vördnadsfullt för den fantastiska resa och förvandling Brynäs gjort och genomgått på ganska kort tid dessutom. Wow är ordet.

Golden key nr three: Powerplay: Boxplay och powerplay är två utav de absolut viktigaste och ofta avgörande faktorerna i dagens moderna och täta ishockey. Brynäs pp var inte speciellt effektivt i början av serien. Spelet i sig med en man mer var väl inte uruselt, men helt enkelt inte tillräckligt bra eller effektivt. Nu har man två speciella powreplayenheter där var och en vet vad de har för roll och uppgift. Tydligheten har blivit bättre och var och en kan numer sätta en större tillit och tilltro till varandra.

Jag vet inte vad pp procenten låg på i början av serien, men det var ingen vidare läsning iallafall. Numer har effektiviteten och procenten höjts avsevärt, och Brynäs tillhör nu faktiskt det absoluta toppskiktet i elitserien i spel i numerärt överläge. Alla de här tre "Golden keys" eller faktorerna är otroligt otroligt viktiga saker i dagens ishockey. Och Brynäs har verkligen fått rätsida på alltihop. Rubbet. Det är strålande gjort. Det finns mycket karaktär och lyster kring det här laget. Det kan bära långt framåt vårkanten. Hur lång vet nog bara stjärnorna och de högre makterna ovan oss.

Clarke/Nordquist: Två spelare som hade en riktigt tung säsongsstart. Clarke hade väldigt svårt att anpassa sig och hitta sin rätta plats och roll i laget. Kanadensaren slog bort puckar till höger och vänster och stod för hårresande bjudningar många gånger. Han såg ut att vara väldigt osäker på var han skulle placera sig i olika situationer och hamnade ofta på mellanhand och satte lagkamrater i stora knipor. Men även här har en klar förbättring skett och Clarke gör det han ska utan att krångla till det för sig ute på isen. Kanadensaren är ett-två snäpp bättre nu. Bra jobbat

Ja Jonas Nordquist ja: "Nordan" såg väldigt trög ut i skridskoåkningen. Trampade mest vatten. Som en följd av detta så kom Nordquist ofta tvåa på pucken, sent in i situationer, och fick därigenom aldrig den där extra sekunden att göra något konstruktivt i spelet med puck. Men. Nordquist gjorde som många andra i laget under landslagsuppehållet. Gick in i telefonkiosken, tog av sig den grå kostymen, svidade om till en blå dräkt med röd kappa samt ett S på bröstet och kom ut som Superman. Jo jag vet att det är överdrivet, men i en lightversion så är faktiskt fallet så tycker jag angående Nordquist. "Nordan" har gått från medioker till landslagsaktuell igen.

Nordquist har tagit enorma steg i sin utveckling efter Karjala-uppehållet. Jonas har fått upp farten avsevärt under rören nu. Han slår massor av fina passningar, han gör mål på flera olika sätt, och hela hans spel har höjt sig till en annan dimension. I takt med stort förtroende från Czarnecki, mycket istid och mycket spel i pp så har Nordquist släppt handbromsen, hittat gaspedalen och växlat upp till ett spel som om det fortgår kommer att ta honom tillbaka till den spelare han var när han var som allra bäst i Luleå och var bofast i Tre kronor. Nordquist är på god väg tillbak dit nu. Och det är snart inte mycket som fattas för att förbundskapten Pär Mårts kommer att lyfta luren och be om Nordqists tjänster igen. Helt fantastiskt Jonas. Jag är häpnadsförd och enormt imponerad av den nygamle Nordquist. Magnifikt.

Jag avslutar min krönika med att ta ut två all-star lag i Brynäs. Ett gammalt från 90-talet när jag växte upp och ett från denna höst 2010. Mycket nöje.

All-star team 90-talet:

Målvakt: # 1 Johan "Honken" Holmqvist
Back: # 4 Pär Djoos
Back: # 7 Tommy Sjödin
Forward: # 12 Andreas Dackell
Center: # 38 Janne Larsson
Forward: # 24 Ove Molin

All-star team hösten 2010:

Målvakt: # 25 Thomas Greiss
Back: # 22 Jörgen Sundqvist
Back: # 14 Mattias Ekholm
Forward: # 33 Jakob Silfverberg
Center: # 39 Jonas Nordquist
Forward: # 16 Sebastian Lauritzen

-`Tack för ordet och er tid - God Jul & ett gott nytt Brynäs-år`