JVM-krönika: Med nya förhoppningar om guld
På annandagen sparkar det igång, den stora jultraditionen numera – JVM. I vanlig ordning de senaste åren finns det hopp om svenskt guld.
De flesta minns JVM i Malmö för ett år sedan. På hemmaplan tog sig Sverige, för tredje året i rad, till final – men det blev en tråkig utgång. I finalen var det ju som bekant Rasmus Ristolainen som avgjorde för Finland och Sverige fick återigen nöja sig med ett silver.
Men Sverige har på allvar etablerat sig som en maktfaktor inom juniorhockeyn. Sedan 2007 har man alltid tagit sig till minst bronsmatch, och vid fem tillfällen har man spelat final. Det har däremot bara blivit ett guld, 2012 – men de svenska juniorerna är att räkna med efter några mörka år i början av 2000-talet.
Visst kommer Filip Forsbergs och Elias Lindholms spetskompetens att saknas. Även Alexander Wennberg och Andreas Johnson är kännbara förluster jämfört med förra turneringen. Att Washington vägrar att släppa André Burakovsky är bistert, men det är på inga sätt ett beslut som fäller Sveriges chanser.
Rikard Grönborg har satt samman ett lag som definitivt kan fortsätta på den stolta traditionen som en av förhandsfavoriterna. Försvaret är en kombination av rutin och trygghet med enorm offensiv potential. Kanske är spetsen bland forwards inte lika stor som tidigare, men med William Nylander, Adrian Kempe, Victor Olofsson, Jacob de la Rose, Axel Holmström och Lucas Wallmark är man välutrustade.
Sverige kommer knappast att ha några större problem att komma till chanser. Passningsspelet och pucktransporterna från försvarsbesättningen håller hög nivå och den individuella skickligheten bland forwards är i allra högsta grad tillfredsställande.
Det finns däremot frågetecken kring målvaktspositionen. Medan de flesta konkurrenterna stoltserar med en – på pappret – högkvalitativ målvakt är just målvaktspositionen den stora akilleshälen i Sverige.
Får Sverige bara ett konkurrenskraftigt målvaktsspel har man däremot ett lag som ska utmana om guld.
---
I vanlig ordning de senaste åren är turneringen vidöppen på förhand. Dagarna då man i princip kunde skriva in Kanada som mästare redan innan turneringen började är borta. Efter sin fem raka guld för några år sedan har man misslyckats med att över huvud taget ta sig till final de senaste tre åren.
Det är inte bara ett rejält underbetyg för kanadensarna – det är i det närmaste pinsamt.
Nu är däremot turneringen tillbaka i Kanada efter två raka mästerskap i Europa, och i vanlig ordning kommer hemmapressen att vara enorm på Kanadas juniorer. Man har flera intressanta pusselbitar, bland annat i form av NHL-spelarna Anthony Duclair och Curtis Lazar. Men det stora namnet är Connor McDavid – underbarnet som beskrivs som en ”generational talent” i Kanada på samma sätt som Mario Lemieux, Eric Lindros och Sidney Crosby tidigare har gjort.
---
USA har tagit flera kliv framåt på juniorsidan de senaste åren, och blev mästare såväl 2010 som 2013. Det råder lite osäkerhet kring var laget står i dagsläget, men med talanger som Jack Eichel och Noah Hanifin – som båda två förväntas gå tidigt i sommarens draft – blir jänkarna intressanta att följa.
Ryssarna dominerade juniorhockeyn kring sekelskiftet, men man har inte alltid lyckats motsvara förväntningarna den senaste tiden. Det senaste guldet kom 2011 och därefter har det blivit ett silver och två brons. Med tanke på de ryska kraven får man ändå se det som en form av misslyckande. Återigen finns det några frågetecken kring det ryska laget – vem ska till exempel leda laget?
---
De regerande mästarna Finland kommer sakna Teuvo Teräväinen, fältherren i Malmö – men mönstrar trots det ett högintressant lagbygge. Mellan stolparna var Juuse Saros ett stort utropstecken för ett år sedan, och han kan ännu en gång göra våra grannar i öst till en utmanare. I försvaret lär Julius Honka vara redo att leda trupperna. Framåt kommer man bland annat med den 17-årige supertalangen Sebastian Aho och Kasperi Kapanen, som behöver plocka upp Teräväinens mantel. Spelare som Juuso Ikonen och Artturi Lehkonen gjorde avtryck redan för ett år sedan och lär inte vara sämre den här gången.
Det ska bli otroligt spännande att se vad finnarna kan hitta på den här gången.
---
Utöver de stora nationerna finns det nog inget lag som kan hota. Visst har Tjeckien, Slovakien, Schweiz, Tyskland och Danmark några intressanta spelare här och där – men att de i det långa loppet skulle rå på Sverige, Kanada, Ryssland, Finland och USA känns osannolikt.
Spelare som Mirco Müller och David Pastrnak i Schweiz respektive Tjeckien har redan fått smaka på NHL-spel, och Kevin Fiala, Jakub Vrana, Pavel Zacha och Timo Meier är finfina talanger. I Danmark rekommenderas man starkt att slänga ett extra öga på Nikolaj Ehlers, som gick i förstarundan i sommarens draft.
För att få extra bra koll på stjärnorna i JVM täcker Daniel Johanssons rankning det mesta värt att veta.
---
JVM har blivit lika synonymt med julen som lutfisk och julklappar – och på annandagen smäller det. Underhållningen lär vara lika charmig som vanligt och i hockeytokiga Kanada kommer stämningen bli skön rakt igenom.
När vi dessutom har nya svenska förhoppningar om guld blir turneringen än mer spännande.
