Krönika: AIK och Tystnaden
Det har snart gått en dryg vecka sedan AIK senast spelade match och på måndag är det dags att ta emot Kristianstad hemma på Hovet, en vecka jag hoppas AIK-ledningen tagit tillvara på så gott det nu går. Ja en dryg vecka går fort och tiden är knapp men de har själva satt sig i det här läget, nu finns bara en väg. Att få fart på spelet samt att hitta vad det är som inte fungerar. Det finns inte marginaler att vänta längre, resultaten behöver komma för att vända AIK uppåt i Allsvenskan.
Tabellen är ingen rolig läsning, AIK halkar allt längre efter topp 6 för att inte prata om toppen av den Allsvenska serien. Resultat som naturligtvis gör att laget även närmar sig botten allt mer, en position som den här AIK-truppen inte ens ska behöva vara i närheten av. Eller är det så enkelt att vi återigen är fartblinda och tror för mycket på lagbygget som tränaren Anton Blomqvist skapat tillsammans med sportchefen Christoffer Malm
"Jag ser att vi inte har riktig balans i laget just nu, det vet jag om. Vi har lite grann att göra och går till breaket lite arga, lite sura och väldigt besvikna. Det blir ett viktigt uppehåll för laget."
Dessa rader är delar av ett citat jag läste när landslagsuppehållet började och är taget från en av tabloiderna, mannen bakom orden är Frölundas tränare Roger Rönnberg. Känslan från sidan är att AIK är i liknande läge och det hade lika gärna kunnat vara Anton Blomqvists ord. Men från AIK:s sida är det i vanlig ordning knäpptyst, är de nöjda med vad de fått se så här långt? Något som skrämmer mig samt gör mig irriterad är just tystnaden. AIK behöver öppna upp vara ärliga mot främst sig själva men även oss på läktaren. Erkänna att det finns problem, framför allt sluta gömma de viktiga frågorna bakom tystnad för det hjälper ingen och just det inte heller AIK - möts av Tystnaden.
Det finns så många frågetecken kring AIK just nu och tystnaden klubben svarar med gör att de bara blir större och flera som så många gånger tidigare. Bara jag har så många frågor att en krönika inte räcker till för att sammanfatta allt. Någonstans börjar allt med klubbmärket AIK - solen lyser alltid men på något vis är den på väg att gå i moln, vad är problemet? Bandyn i konkurs är något tragiskt, hur är det möjligt att låta det gå så långt? Många sektioner som inte lyfter ishockey: herrar och damer kämpar i de nedre regionerna av respektive tabell. Fotboll: herrarna med tvekan godkänt med de resurserna, damerna åker år igen efter en turbulens i laget som saknar motstycke.
Tyvärr syns en röd tråd på väg åt fel håll! Det behöver hända något inom hela föreningen, att gå samman skapa en vision. Att se AIK lyfta! Att få in energi som kan skapa en ny framgångsvåg inom klubben. Att vända vinden! Att undvika denna berg-och dalbana! Möjligt att det är en dröm men jag kommer aldrig att sluta hoppas, AIK mot toppen! Jag tror det handlar om att gå samman igen, min vision är den att ishockey och fotboll har mycket att lära av varandra för att ta de fyra lagen mot toppen igen. Eller är det för sent? Är det en förlorarmentalitet som tagit över klubben som inte går att driva ut? Att skapa vinnande lag igen - och framför allt göra det Tillsammans. AIK!
Tillbaka till ishockeylaget, det har blåst snålt och motvind under ett antal säsonger nu. Trots det tycker jag att det vi får se just nu är ett enda stort frågetecken, den här truppen är för bra för att ligga i botten av tabellen efter 14 spelade matcher. AIK ska inte behöva fokusera på att ”jaga bort kvalspöket” redan nu, det oroande är att det känns som det blir sämre och sämre för varje match. Ljusglimtarna blir allt färre och AIK sjunker allt längre ned i tabellen, det gör ont inom AIK-själen. Tankarna inför matcherna börjar bli negativa redan nu, vad blir förlustsiffrorna ikväll? Jag hoppas innerligen att AIK-spelarna har en annan och positivare inställning, trots det är jag rädd att resultaten börjar sätta sig på självförtroendet. Två raka derbyförluster är inte roligt för något lag - möts med Tystnaden.
Trots allt är 7-0 i baken borta mot serieledande Modo det sämsta resultatet under säsongen, är det så svårt att stoppa raset i en sådan match? Eller är skillnaden så stor mellan lagen? Känslan är att AIK gömmer sig efter den matchen, borde vara tydliga utåt erkänna hur illa det var. Vad var det som gick snett? Om inte annat på hemsidan - möts med Tystnaden.
Ett annat dilemma för förtroendet. Redan innan säsongen pratades om ytterligare en försvarare, nu 14 omgångar senare väntar vi fortfarande trots att spelet inte fungerar. Eller är det så enkelt att spelare väljer bort AIK i botten av tabellen? Kom igen nu! Det behöver hända något som får oss på läktaren och främst laget att tro på det här in i framtiden. Eller är det så enkelt? Som vi alltid får höra att det handlar om ekonomi - möts med Tystnaden.
Så till en för mig allvarlig fråga. Varför lämnar unga lovande spelare AIK i stället för att få A-kontrakt i klubben?
Bara tre exempel. Inför säsongen 2021/22 lämnade Oliver Tärnström för Rögle, nu utlånad till en av AIK:s seriekollegor i Allsvenskan. Till den här säsongen lämnade backen Tom Willander för samma lag? Varför spelar han inte i AIK:s Allsvenska lag i stället för Rögles J20? Nu mitt under brinnande säsong lämnar en av klubbens mest lovande spelare Valdemar Johansson för Almtuna. Är det så omöjligt att ge dessa spelare istid, för att de ska vilja stanna i AIK? Kanske ser jag spöken men vem blir näste att lämna? Fortsätter spelarflykten? Vad är problemet? Tar vi inte vara på de unga spelarna ordentligt? De som ska vara AIK:s framtid sprids ut i landet och är inte kvar för att ta AIK framåt igen - möts med Tystnaden.
Tystnaden - skapar bara nya frågetecken. Medveten om att alla jobbar stehårt för att lösa problemen, hoppas svaren finns där bakom tystnaden och att det räcker för att vända AIK uppåt i tabellen.
AIK släpper in för många mål, grunden i att vinna matcher är bland annat ett bra försvar som börjar med starka målvakter. Jag tillhör den skara som trodde på Niklas Lundström och Claes Endre innan säsongen började, äntligen två bra målvakter. Men tyvärr så här långt har ingen av de två visat något i närheten av vad jag hoppades på innan snarare långt ifrån. Vad jag saknar Pavel Khomchenko, en målvakt som kunde göra de matchavgörande räddningarna. AIK behöver en riktig första målvakt om klubben ska vända den nedåtgående trenden, hur det ska gå till har jag inte svaret på tyvärr. En back förändrar inte allt, trots det kvarstår frågan varför det tar så lång tid att hitta en spelare? För tyvärr är sanningen det kan inte bli mycket sämre!
Nu har jag skrivit mycket i svart och kritik, sanningen är den att jag aldrig kommer att sluta tro på AIK. Jag är medveten om att det är som att slitas mellan hopp och förtvivlan att heja på AIK, jag tillhör skaran som försöker hitta ljusglimtar i alla motgångar. Erkänner att det är svårt när resultaten går emot, det värsta och svåraste som finns är en derbyförlust. Tvivel väcks. Trots det kommer hoppet tillbaka och vi behöver alla se oss i spegeln, det är nu AIK behöver oss. Det finns spelare som tagit klivet framåt under de matcher som spelats, Daniel Muzito Bagenda och Oscar Nord har verkligen överraskat på mig. Jag trodde på Oskar Magnusson innan säsongen, ett rätt. Han har verkligen visat att han är redo att ta steget. Målet i derbyt, vilken effektivitet och framför allt kyla.
Övriga laget behöver följa dessa tre, det handlar om att våga för att vinna. Nu gäller det att visa vilka som vill vara med och ta AIK genom det här samt att ta klubben uppåt i tabellen, det handlar för alla inblandade med Anton Blomqvist och spelarna i centrum att lösa spelet i egen zon. Kanske rentav byta lite taktik, vad vet jag? Något måste hända annars är risken stor att raset fortsätter och det vill ingen av oss se, börja med att vinna matchen mot Kristianstad!
Vi vill se AIK!!!
