Krönika: Är vi på väg mot fiasko?
Med handen på hjärtat, hur många trodde i somras att det skulle gå så mycket bättre för Brynäs den här säsongen?
Inför den här säsongen var det ingen som höjde ögonbrynen särskilt mycket mot Brynäs. Det var mest Thomas ”Bulan” Berglund och Anton Rödin som kaxigt stod vid SHLs uppsnack och sade kaxigt ”Vi har en grym offensiv”. I övrigt var Brynäs redan då rankad som ett bottenlag.
Med framgång skapas förväntningar och Brynäs tog sig tidigt ett kliv raka vägen mot tillhörande tabelltoppen. Motståndare efter motståndare blev tagna på sängen av Gävlelagets aggressiva ishockey. Hösten blev mörkare men solen lyste desto klarare när Anton Rödin gick i linje med poängrekord och Greg Scott hakade på tätt efter, Bernhard Starkbaum låg som alltid högt i räddningsprocent och Nick Johnson hakade på Rödin i skytteligan.
Vi nämnde det farliga ordet SM guld när vi pratade om Brynäs. Men hockeysveriges kunskaper var mer konsekventa än Brynäs eufori under hösten. Truppen saknade tillräckligt med bredd för att hålla sig uppe.
Det räckte med att en spelare som Salmela försvann för att det inte skulle stå rätt till. När sedan Rödin skadades på en träning kom det alla väntade på – Brynäs fall.
Den grymma offensiven, kaxiga attityden, självförtroendet såväl i försvarszonen som att våga utmana i forecheckingen blev lite av historia. Brynäs sjönk ihop och kontinuiteten brast i laget. Bredden saknades, stommen brast.
De sista månaderna har Brynäs ändrat formationerna efter näst intill varje match. Den enda som stått stadigt i första linan var Greg Scott. Den bristande kontinuiteten i Brynäs tidigare ledande kedja sänkte toppspelarens egen effektivitet och plötsligt blev frontlinjen för laget utan målskytte.
Den förväntan vi fick under hösten om topp-4 lag lade därför en tyngre börda på ett Brynäs som hade för trasigt skrov för att hålla sig flytande mot de starkaste stormar. Bulan boys klarade inte av att lösa situationen och när skadelistan blev allt längre blev tabellen allt jobbigare att kolla på.
Brynäs hamnade till slut på tionde plats. Samma placering som den gångna säsongen. Skillnaden inför denna play in och fjolårets är att Brynäs hade en bättre ”vinnarkänsla” förra säsongen.
I år är oddsen snarare att Brynäs kommer missa det riktiga slutspelet för första gången sedan säsongen 2007/2008 då Gävleklubben kom sist i dåvarande Elitserien. Fjolårets och denna säsongs serieplacering är dessutom Brynäs sämsta sedan dess.
Med facit i hand misslyckades Bengtzén och Bulan göra Brynäs till ett starkare lag i grundserien den här säsongen.
Vi kan fortsätta att ifrågasätta Brynäs hantering av enskilda spelare under säsongen. Det finns många frågor i luften som inte känts, utåt sett, riktigt professionellt skötta. Ifrågasättande om ledarskap gentemot andra individer har ökat allt mer – dessa frågor tar vi när säsongen är slut.
Nu är det Play in mot Djurgården som gäller. Bäst av tre i matcher och Djurgården har hemmafördel. Brynäs har vunnit en av fyra omgångar mot Stockholms stolthet den här säsongen och allt talar för att Brynäs kommer få tacka för kaffet väldigt snart.
Det fungerar inte att skylla på att vi ära nära match efter match, eller har marginalerna emot oss. Igår hade Brynäs stor hjälp av domarna i flera situationer, fick till och med en 2–1-ledning men klarade ändå inte av det. Finns ingenting att skylla på längre. Ett bra lag vinner sina matcher.
Kanske hade experterna i somras rätt, trots allt. Vi är i nuläget på gränsen till fiaskosäsong. Att besegra Djurgården är den enda vägen till räddningen...
