Krönika: Backslarv, bedrövlig domarnivå & fem mål i baken

Krönika: Backslarv, bedrövlig domarnivå & fem mål i baken

Tjugofyra utvisningsminuter, åtta mål och både kokande ilska och bedrövlig tomhet. Regelvidriga tacklingar som friades och svanhopp som gav utvisningar. Matchen mellan AIK och Modo på Hovet bjöd på en hel del tveksamma beslut. Både från spelarhåll och domartrio.

När jag skriver matchrapporter brukar jag ha som riktmärke att dela in matchens olika perioder i separata stycken. Det viktigaste ska finnas med och det mindre viktiga sållas bort. Vi på SvenskaFans har däremot privilegiet att skriva egna åsikter, men de ska inte ta alltför stor plats och samlas helst i ett eget stycke allra sist i matchrapporten. Men trots att vi är duktiga skribenter så finns det alltid en större privatperson bakom. En privatperson som på den här sidan skriver för och om AIK för att man älskar klubben och ishockeylaget. En supporter som trots sin professionella sida faller igenom då och då. Det var precis det jag gjorde igår. På tåget hem från matchen så lät jag supportern med all ilska och ledsamhet få ta plats och då insåg jag ganska snabbt att bataljen jag precis hade bevittnat inte kunde bli en vanlig matchrapport. Det är därför jag skriver den här krönikan. 

Om man skulle rubriksätta matchens första period så skulle jag välja att kalla den för ”Lugnet före stormen”. För trots att man från läktarhåll redan då såg små fragment av vad som var på väg att hända så flöt perioden på utan större förvirring. AIK dominerade den första perioden fullständigt och gästerna kunde i långa sekvenser mer eller mindre bara stå och titta på medan hemmalaget snurrade runt i offensiv zon. Men som ni vet är det inte snyggt spel som räknas i ishockey utan gjorda mål. Och överraskande så var det Modo som öppnade målskyttet för matchen. Austin Farley assisterades av Byron Ritchie när han satte fart och åkte sig fri mot Robin Rahm som fick kapitulera. Modo hade dryga tre minuters spel i den offensiva zonen jämfört med AIKs sju men gick till periodpaus i ledning.  

Det var i den andra perioden vansinnet började, men först fick AIK en drömstart när man efter två minuter och sjutton sekunder kvitterade matchen genom Jacob Spångberg. Efter målet fortsatte AIK att ösa på men istället för att från läktarplats glädjas åt framgångarna rasade ilskan över Modos spelsätt och huvuddomaren Christoffer Karlssons sätt att döma. Jag har under mina år som supporter sett en del matcher där lag enbart gått in för att skada, och jag har sett ännu fler matcher där domaren tappar matchen fullständigt. De två sakerna brukar däremot inte ske vid samma tillfälle och aldrig tidigare har jag varit med om en match där upprepande pååkningar och efterslängar på en målvakt ignorerats totalt från domarhåll. Efter halva den andra perioden fick AIKs målvakt för dagen, Robin Rahm, två minuter för holding. Jag såg situationen från läktarhåll, studerade den två gånger på jumbotronen och har tittat på reprisen på tv:n tre gånger idag. Och ja, Rahm har plockhandsken på motståndarens skridsko, men det är rätt oundvikligt när spelaren själv sparkar sig in där. Och det känns så tråkigt att AIKs andra och tredje mål som kom i den andra perioden följdes upp av ramsan ”Vad ska domaren göra nu?”. 

Inför den tredje och avslutande perioden stod det alltså 3-1 till AIK och sett till det fortsatt dominanta spelet så kände jag, och många med mig att ”Fan, det här tar vi utan problem”. Nu blev det inte så och matchen hann rinna iväg till hela 3-5 innan slutsignalen ljöd. Själva kvitteringen till 3-3 kom då Andreas Hjelm satt utvisad två minuter för tripping och det är klart att man som AIKare rasar när domarinsatsen under hela matchen varit bedrövlig. Med det säger jag inte att det är Christoffer Karlssons fel att AIK förlorade matchen. För det är trots allt inte domarens fel att AIK tidigare under matchen inte lyckades sätta tre stolpträffar och ett ribbskott. Inte heller är det hans fel att Modo vid tre mål lämnades ensamma med Robin Rahm. En Rahm som den här säsongen har tystat en hel del tvivlare, inklusive mig, när han seglat upp och varit matchvinnare. Det är inte heller domarens fel att vi från mitten av matchen knappt vinner en enda tekning eller att vi i år inte har ett försvarsspel att räkna med. Och det var inte bara emot AIK domarinsatsen var ifrågasatt. När vi i slutminuterna plockade ut Robin Rahm i hopp om att kvittera matchen spelade AIK med hela sju utespelare istället för sex i över 30 sekunder utan att någon av de tre domarmännen reagerade.

Efter den här matchen är jag ännu mer övertygad om att det måste göras någonting åt domarnivån i den här serien. I alldeles för många matcher genomsyras spelet av felaktiga utvisningar, tveksamma beslut och individuella regeltolkningar. Jag har en förståelse för att det inte är lätt att vara domare, men det betyder inte att det är okej att matcher förstörs på det här viset. Och det rättfärdigar inte heller de tiotalet olika tolkningar som regelboken uppmanar till i varje situation på grund av luddigt skrivna regler. 

Imorgon väntar en ny drabbning borta mot BIK Karlskoga och trots att den är tätt inpå hoppas jag att vi kan visa upp ett tryggare försvarsspel och dessutom ta hem vår första bortaseger för säsongen. Att vi är sylvassa i anfallet är ingenting vi kan förlita oss på om backuppsättningen ska fortsätta att underprestera. Och sätter sig bortaförlusterna för mycket mentalt kan det vara avgörande för vart i tabellen vi är med och slåss i år. Nu är vi fortfarande bara i början av säsongen men det kan rinna iväg snabbt…

Moa Larssonmlarssons2016-09-30 18:39:46
Author

Fler artiklar om AIK