Krönika: Brynäs, det är mycket som behöver repareras....
Den svallvåg av känslor som kom efter Patrik Berglunds passning fram till Oula Palve som avgjorde allting är svår att beskriva. Kanske var jag för ung för att förstå helheten 2008, för det här var en känsla av lättnad jag inte har upplevt någonsin tidigare i idrottssammanhang. Samtidigt som lättnaden existerar finns där också en förståelse för vad som väntar Gävleklubben uppe på Sätraåsen...
Att dra ut på en matchserie på det här viset, med flera dagars mellanrum mellan matcherna har varit en känslomässig börda jag aldrig vill uppleva igen. Hela staden, regionen och alla fans över vårt avlånga land har hållit andan, känt stressen och ångesten för länge – och igår kunde vi alla äntligen få andas igen.
Brynäs klarade av uppgiften.
Laget som aldrig åker ut får fortsätta sin anrika och unika hockeyhistoria. Vi får möjligheten till att vända blad och starta ett nytt kapitel i SHL.
Samtidigt som den känslan uppstår finns där också en allvarlig tanke som skapar en smältdegel av känslor efter det här kvalet.
Brynäs…
Vi har mycket att göra...
Vi har gått igenom en säsong ingen har haft kontroll över. Det har varit uppskjutna matcher, övermäktigt tajta spelscheman och brist på kontinuitet på flera plan. Det ursäktar dock inte till det faktum vad alla brynäsare har tvingats utstå den här säsongen:
Rubrikerna om kaoset som ständigt dykt upp i våra flöden upp. Var det inte externa faktorer så var det något som hände internt. Vi utifrån vet egentligen väldigt lite om vad som egentligen försiggår i vardagen inne på kansliet.
Det är omöjligt för media att skapa en uppriktig bild av alla processer, diskussioner och konflikter som funnits i Brynäs IF. Då krävs det en fördjupad och systematisk granskning som har tillgång till all det data och information från samtliga individer i varje enskild process – det kommer vi aldrig att få.
Men det går att göra tolkningar av de uppgifter som läckt ut från klubben. Den bild som målats upp, som heller aldrig har förklarats, dementerats eller på något sätt svarats upp av Brynäs, vilket signalerar på att det finns stora brister i organisationen och de uppgifter som kommit fram inte helt är tagna i luften.
Jag blir oroad över hur vissa processer får gå till inom föreningen, och jag förstår att idag sitter varje röstberättigad medlem i Brynäs IF med tankar om att utnyttja rösträtten till årsmötet för att få undan så mycket av det gamla förslitningar som ändå finns kvar.
Det är inte svårt att begripa varför det är så…
Brynäs IF är ett sargat slagskepp som är behov av renovering. Nytt skrov, nya master, ett nytt roder som kan kryssa sig fram fastän det blåser motigt.
På vilket sätt renoveringen ska gå till, vilka som ska göra det och hur framtida konstellationer ska se ut är inte min sak att säga. Det enda jag är säker på är att när ombyggnationen är klar behöver vi ett lugn...
Jag vill inte höra om medaljer, storhetstider eller ens finalspel. Jag tror inte på att man kan bygga från att vara som bäst en 10e placering till att bli ett topplag på en eller två säsonger – det krävs en längre målsättning än så.
Givetvis ska målsättningar finnas, men det är skillnad på att ha målsättningar som känns seriösa än något som kan kännas mer som en utopi.
Titta på resan som Rögle gör just nu, eller Örebro, Leksand… det är inga genvägar. Eller det som Frölunda har byggt de senaste tio säsongerna (undantag den här säsongen) efter att man var tre dagar från konkurshot för en massa år sedan. Det är inga stora ord om att bli bäst. Det är successivt och hårt arbete varje dag där man tvingats att jobba med roten från organisationen på kansliet till spelarna i SHL-laget.
Allt för att skapa en hållbar och stark kultur.
Det måste finnas en styrelse som har uppriktiga och klara direktiv – som kan ge ledningen en ärlig chans att arbeta operativt med långsiktighet och identitetsskapande oavsett om där står gamla röster från förr som vill tala om hur Brynäs ”alltid har gjort”.
Brynäs IF har inte varit ett etablerat topplag sedan 1980. Hur man ”alltid har gjort” de senaste 40 åren fungerar uppenbart inte.
Att Brynäs ska kunna återskapa något från det här kaoset som varit tvivlar jag inte på. Den här föreningen har all potential i världen till att bygga något nytt som också håller för framtiden.
Men vi kanske ska stå ödmjuka inför uppgiften och inse att en felaktig självbild är endast en björntjänst som slår tillbaka på oss själva.