Krönika: Goliat med det stora hjärtat
Alla älskar en underdog. Alla älskar den där människan, personen, karaktären eller, i detta sammanhang, det lag som slår ur underläge. Alla älskar att se när den ingen tror på går segrande ur en strid. En strid som då inte sällan innefattar en motståndare som målats upp att vara något kärlek inte kan nå fram till. Men varför vara en underdog? Varför vara den som slår ur underläge? Varför vara David när man kan vara Goliat? Goliat med det stora hjärtat.
David och Goliat är en av tidernas mest omtalade berättelser.
Historien om den lilla människan som besegrar den stora jätten har definierat en hel värld, och satt en standard för vad som anses etiskt korrekt i densamma.
Vi har från dag ett fått lära oss hur vi skall tänka, på vilket sätt vi skall agera och vilka vi skall vara.
Misstolka mig rätt, jag är en stark förespråkare av att göra rätt för sig.
I alla lägen, oavsett ämne.
Men, ännu starkare brinner jag för att man skall gå sin egen väg.
Att man skall lyssna till sitt hjärta, och låta det visa den väg man skall välja att vandra genom den uppenbarelse vi kallar livet.
Vad det var som gjorde att Färjestad valde att gå den väg de gjorde, eller var den kommer leda framöver, det låter jag gärna förbli oskrivet.
Men, och det är en sak vars existens ej kan förnekas, det är en väg kantad av en gemensam nämnare. En nämnare alla lag vill uppnå: framgång.
Det är en framgång som bygger en favorit. En favorit som hela tiden vill stå för det den tror på, som är öppen med att den vill vara just det, och därmed inte på något sätt kan misstolkas för en underdog.
Den dag Färjestad nuförtiden benämns i samband med uttrycket underdog existerar inte.
Det är inte mer ett påstående än ett faktum, och det är något den anrika Bollklubben älskar att omfamna.
Vi omfamnar det med öppna armar, och växer oss starkare för var gång det bekräftas.
Detta utsträckta rike vi lever i benämns inte alltför sällan som Landet Lagom, och detta är inte av otillräcklig anledning.
Man skall inte vara för mycket, inte för lite. Inte sticka ut åt ena hållet, inte åt andra hållet.
Man bör förhålla sig till att vara någonstans i mitten.
Bara vara, helt enkelt.
Vi är inte lagom. Vi är inte varken mer eller mindre, eller bara existerar.
Vi är längst fram, för det är den plats vi abonnerar på, och vi går hela tiden åt ett och samma håll.
Vi går Vår väg.
Färjestad skapar känslor. Färjestad rör upp känslor. Färjestad är känslor.
Det finns inget annat lag som berör på det sätt det grönvita laget från solstaden lyckas göra.
Genom framgång föds avundsjuka, och många därute är just det på oss: avundsjuka.
År efter år ligger vi i topp på lista efter lista.
Listan som förkunnar vilket lag man allra helst inte ser som Svenska Mästare när säsongen är över, vilka man allra helst missunnar en framgång, eller, som det så ofta uttrycks, vilket lag man gillar allra minst.
Gilla allra minst är ett väldigt milt uttryck i dessa sammanhang, och sanningen ligger nog snarare närmare avsky. Eller, om vi skall vara riktigt ärliga, hat.
I livet är det ofta allt eller inget, och inget undantag råder i detta fall; man antingen älskar-, eller hatar, oss.
Hat, och kärlek.
Hatkärlek, om du så önskar.
LInjen, och skillnaden, mellan ödmjukhet och arrogans kan vara hårfin, och i ett försök att själv inte trampa på fel sida ska jag ge det ett forsök att hantera det.
Hantera det här med ödmjukhet.
Med framgång kommer en uppgift med krav på att hanteras rätt, om man inte önskar den omvandlas till det motsatta, och det om något är betydligt lättare sagt än gjort.
Att inte låta framgången stiga en åt huvudet, att hela tiden ha fötterna på jorden, och att för varje ny utmaning jobba minst lika hårt som tidigare.
Det är i de orden nyckeln till framgång ligger, och det är just det denna förening är så oerhört väl medveten om.
Konsekvensen i det stenhårda arbetet, dag ut och dag in, är det kanske mest imponerande av allt det som gör Färjestad till det, till den framgångsfaktor, vi idag är.
Vi inger respekt, och jag förstår att andra inte gillar oss. Att andra är avundsjuka på oss.
Deras hat bygger vår kärlek, och jag älskar att det är vi mot dem.
Om jag inte varit en del av det, om jag varit någon annan än den jag är, hade jag nog också varit avundsjuk. Konstigt vore det annars.
Jag menar, det är bara att titta på historien, på alla siffror vars innebörd är byggstenarna i den, och avundas.
Så, nog med ödmjukhet. Fram med känslorna.
Våra nya ledord är något jag benämnt tidigare, och likväl som här på nytt är det något jag kommer återkomma till framöver.
Dessa ledord är numera oss.
Färjestad.
Det är vi mot världen.
Vi är Störst, Bäst och Vackrast.
Goliat mot David.
Goliat med det stora hjärtat.
------------------------------
Mina vänner, tills nästa gång…
”Följ ditt hjärta. Ställ upp för dina medmänniskor. Våga misslyckas.”
Lättare listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/67e6yHRiSn0M6z7V1lryQs
Tyngre listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/3aFa9hvfUYGT2YAo5zLdYJ
------------------------------
RickardReinli@Twitter
