Krönika: Dröm eller mardröm – inget mellanting
SHL-säsongen är några dagar bort. Färjestad BK förbereder sig som bäst. För alla inblandade finns det bara en, verkligen endast en, sak i sikte. Att ta det där tionde SM-guldet.
Semestern är över sedan länge. Temperaturen utomhus sjunker efterhand. Löven på träden skiftar färg. De varma sommardagarna byts sakta men säkert mot kyligare höstdagar. Mitt under årstidsskiftet händer dock något som samtliga med ishockeyintresse uppskattar. SHL, tidigare elitserien, drar igång, och på torsdag, 11 september, är det dags för Färjestad BK att beträda isen. Ett klassikermöte med Leksand i Tegera Arena väntar.
Förväntningarna är, precis som alltid, skyhöga i Karlstad, och en målsättning gällande något annat än ett SM-guld accepteras inte. Visst, andra mål kan kommuniceras ut offentligt, men vi som följer klubben vet vilka krav som finns i kulissen – hos spelarna, ledningen, sponsorerna och likväl supportrarna. Att vara framgångsrik är absolut inget som är givet, utan att konstant lyckas uppnå en sådan status kräver ett oerhört hårt, ödmjukt och lyhört arbete. Det har varit relativt enkelt, även fast de kolossala förväntningarna förstås ställer till det rejält stundtals, att följa Färjestad under åtminstone 2000-talet. Så långt sträcker sig mina erfarenheter. Men fjolårssäsongen inleddes på ett hemskt sätt, och kunde ha burit laget raka vägen ned i fördärvet. Den enorma höstsvackan satte tålamodet på prov, samtidigt som man försökte, trots att tabelläsningen var bland den tyngsta någonsin, se framåt och drömma om en bättre vår.
Just det där med att drömma och försöka forma den framtida tillvaron i sitt eget huvud, är något som människor sysslar med regelbundet. Undertecknad kunde däremot inte ens i sina vildaste drömmar tro att Färjestad skulle nå SM-final, då allt såg som mörkast ut i slutet av oktober. De värmländska skogarna tydde sig snårigare än någonsin, medan solen i Karlstad (”Solstaden” är ju ett känt smeknamn på staden) hade gömt sig bakom tunga, svårflyttade och överraskande stora moln. Att det sitter i väggarna i Löfbergs Arena, att det går att känna pulsen genom att äntra lokalerna och att budorden ”Stort Hjärta och Hårt Arbete” följs till punkt och pricka, tvivlade i alla fall jag enormt mycket på under merparten av 2013-2014 års SHL-upplaga.
Färjestad fixade att lämna kvalserieträsket ganska snabbt, men hade svårt att hitta den så viktiga jämnheten i spelet och pendlade i prestationsnivå. Då, när allt skulle avgöras i grundserien, visade sig att det som många, förståeligt nog, ifrågasatte i högsta grad i långa perioder alltjämt existerade. Den grönvita maskinen vaknade till liv, tuggade ned motståndarna och stred om varje centimeter på isen. Obekväma, jobbiga, lagom griniga och skarpa Färjestad var tillbaka. Det slutgiltiga beviset för FBK:s återkomst kom den 11 april. I en utsåld hemmahall ligger laget under med 1-2 mot Växjö Lakers i den sjätte matchen i semifinalserien. Runt 50 sekunder återstår. Vid händelse av förlust, blir det en sjunde och direkt avgörande drabbning i Småland två dagar senare. Om så blivit fallet är det möjligt att säsongen tagit slut. När det känns som mest hopplöst kliver Milan Gulas, det tjeckiska succéförvärvet, in i handlingen. Han dribblar bort ett par Växjö-spelare och vräker sedan upp 2-2 i nättaket. Rickard Wallin avgör sedan i förlängningen, och den bitvis hårt kritiserade centerns mål skickar Färjestad till föreningens 20:e SM-final.
Att det sedan inte räckte för att kunna hota överlägsna Skellefteå är en annan sak. Färjestad hade rest sig på ett imponerade sätt, en härlig känsla som klubben förhoppningsvis kan bygga vidare på. Tränings- och Champions Hockey League-matcherna på försäsongen har lämnat en del i övrigt att önska resultatmässigt, fast det känns ändå som att en stark enhet är på väg att skapas av verktygen som finns i truppen, vilka är helt olika och varje spelares egenskaper varierar på ett spännande viss. Potentialen går inte att ta miste på, men att vinden vänder lika snabbt som puckstuds kan förändra en matchbild fullständigt är värt att tänka på. Det kommer att svänga hejvilt även den här säsongen, och denna berg-och-dalbana av känslor, passion och funderingar är lika vacker som fasansfull. Poäng kommer att vinnas, förloras, ledningar att tappas och skriverierna i media att bli stora – i både negativ- och positiv bemärkelse. Nya namn kommer att skapas, drömprestationer kommer att göras och det kan mycket väl bli fler dundertavlor och misstag än önskat.
Först framme i vår har vi fått våra svar på de många frågorna vi har. Om Färjestad BK infriar förväntningarna och tar sitt tionde SM-guld genom historien står skrivet i stjärnorna. Ingen vet om säsongen kommer att bli en fin, mysig och lyckosam dröm eller en omskakande, svettig och vidrig mardröm. Det är också just den som är tjusningen med sporten ishockey. Oförutsägbarheten och den aldrig avstannande spänningen.
