Krönika: En blandning av sött och salt
Brynäs blir av med sin lagkapten för andra året i rad. Först Andersén från förra årets upplaga av Brynäs och nu även Rödin och båda prövar lyckan i NHL. Söt känsla för spelarna, men det måste kännas surt för föreningen att återigen "tappa" sin kapten.
Inför säsongen 2014/15 kom Andersén hem från sitt Rysslandsäventyr och blev den naturlig ledaren vi saknat åren innan då Sundqvist haft kaptensrollen. Jörgen är säkert en mycket stark ledare i omklädningsrummet och en Brynäsikon på många sätt, men det funkade inte klockrent för honom att både vara lagkapten och spela ”sitt” spel, det kan vi konstatera. Så att Andersén kom hem var oerhört välkommet. Äntligen får vi en stark kapten med lite pondus. Efter säsongen var det aldrig något snack om något annat än att han skulle Niclas skulle köra vidare på sitt kontrakt med 2 år kvar. På årsmötet var han upp och talade om framtidsvisionerna, både klubbens och sina egna. Dagen efter var han klar för Pittsburghs organisation och Brynäs tappade lagkaptenen…
Inför årets säsong utnämnde laget Anton Rödin som ny lagkapten och jag ska erkänna att jag inte var helt övertygad om att Anton var en ny Andersén vad gällde ledarskapet. Men där fick jag fel, och ingen är gladare än jag för det. Anton har varit en riktig ledare i årets upplaga av Brynäs och blev helt riktigt utnämnd av de andra SHL-spelarna till Säsongen MVP. Till skillnad från fallet Andersén så har varken Bengtzén eller Vancouver hymlat något om att Anton kan vara förlorad för Brynäs till nästa säsong. Jag har hoppats på att det funnits spelare nog i Nordamerika så Anton fått vara kvar. Men nu har vi fått svart på vitt att Anton testar lyckan i Vancouver nästa säsong. Ett 1-årskontrakt väntar och det är klart att vi får utse ännu en ny lagkapten i Brynäs.
Vore jag en Brynässpelare med hyffsade ledaregenskaper skulle jag gärna bli lagkapten då det på slutet verkar vara en enkel biljett in i ett NHL-lag… Det är en bitterljuv känsla jag har inför detta. Klart som f-n att det är kul för Andersén och Rödin att få testa på NHL. Det är alla hockeyspelares dröm med den hockeykultur som råder i framför allt Kanada plus ett rejält lönelyft såklart. Men jag lider med klubben Brynäs som fostrar unga talanger till bra hockeyspelare på löpande band och får fram så pass bra seniorspelare som är NHL-aktuella efter en SHL-säsong med Brynäs. Och vad är tacken föreningen får?! Ett fjuttigt utbildningsbidrag för de unga spelarna och ett ”Tack för förtroendet” från de äldre spelarna som drar till NHL.
Frölundas Joel Lundqvist har varit deras kapten de senaste sju åren. Magnus Johansson i Linköping var kapten i nio raka säsonger förutom ett hopp på två säsonger i NHL & KHL innan han var tillbaka i Cluben. Jimmie Ericsson i Skellefteå har haft C:et på bröstet i hans 4 senaste säsongerna i Västerbottenlaget. Vår egen Sjödda var vår kapten i 5 raka säsonger och assisterande i de 4 säsongerna för de. Man vet stommen liksom, i lagen som har stabila och trogna kaptener.
Jag låter mer bitter än ljuv nu, jag vet, men jag vill verkligen framhålla att jag förstår mycket väl att man hoppar på en sådan chans när den uppstår och faktiskt mer om man är 24-25-26 år än om man är 18-19 (då vissa väljer att öka över, det tycker jag är på tok för tidigt). Men, återigen, så tycker jag det är synd för klubben Brynäs att inte få behålla de bästa spelarna och juniorerna år för år.
Vi får hoppas att Andersén kommer hem i år och åter axlar kaptensrollen och att vi kan få behålla honom något år ändå.
