Krönika: Finns modet kvar hos Brynäs?
Jag tänker på talet som legendaren och hockeyprofessorn Tommy Sandlin gav till Brynäs under SM-finalserien 1993. Talet om en samuraj som förberedde sig för sin sista strid…
Då spelarna fick höra talet om mod, och vad samurajens filosofi handlade om, och jag citerar:
”Det första en samuraj fick lära sig var att den som inte vågar att förlora aldrig kan vinna. När man gick ut för att slåss fick det bara finnas en tanke i huvudet; och det var att komma hem med heder. För alternativet var att inte komma hem alls.
Ni ska gå ut och våga, våga göra misstag, våga vinna, våga tänka som en samuraj. Gå ut och tänk att ni ska komma hem i triumf…”
”Ni ska gå ut och våga, våga göra misstag, våga vinna…”
Det var ofta som Tommy Sandlin skrev små lappar överallt där spelarna kunde läsa budskap som:
”Du måste våga.”
”Det går inte att spela hockey utan att göra misstag.”
---
Det är mänskligt att man blickar tillbaka på gamla storhetstider och legendarer i tider av kris. Lite som när Sverige började avbilda den stereotypiska bilden av vikingen efter den nationella krisen 1809 då Finland var förlorad, blickar jag mot alla SM-guld som Brynäs har vunnit och sjunker ner i historieböckerna.
Och jag inser att den här anrika föreningen bär på ett fantastiskt arv.
Samtidigt inser jag att historien betyder ingenting här och nu. För det är inte någon C-kedja som driver på och snurrar runt motståndarna jämt och ständigt, det är ingen ilsken Lennart Johansson som driver på med hot om att annars får man spela hos Godtemplarna. Det är ingen hockeyprofessor som vetenskapligt förklarar hur spelet ska gå till…
Istället är det uppgivenhet.
Den här säsongen är enligt många Brynäs sämsta i mannaminne. Många hävdar att årets Brynäs är sämre än tidigare gånger då gävleklubben har tvingats till att kvala.
Brynäs har möjlighet att äga sin situation. Allt som behövdes var poäng ikväll, annars krav på poäng imorgon mot Färjestad för att sedan ett måste att besegra Oskarshamn. Det handlar om ödesavgörande poäng för att slippa ett negativt kvalspel mot HV71.
Även om Brynäs har underpresterat många gånger tidigare den här säsongen var nog det minsta många av oss begärde ikväll var att se något signalement på desperation.
För klubbens överlevnad hade jag velat se de individer på isen som bär våra ok på sina axlar ta det där extraskäret, spelare som kastar sig framför mål och täcker skotten även om det gör ont. Jag hade önskat att se signaler på ett engagemang som visar att man var redo att göra det där lilla extra oavsett hur ont eller jobbigt det än skulle bli. För prestigen, för föreningen, för vinnarskallen hos spelarna själva.
Istället mäktade Brynäs med att endast skjuta ett skott mot mål den första perioden och ett underläge med 4–0 efter två spelade perioder. Peter Andersson såg uppgiven ut i båset och spelarna hängde inte med när Växjö lekte sig fram till en serieseger säsongen 2020/21.
Jag hamnar därför åter i historieböckerna och sjönk ner i texterna sökande efter något. Kanske en flykt från nuet, eller bara jakt efter någon form av inspiration att greppa tag i?
Jag ställer frågan:
Finns det ens något uns av Tommy Sandlins arv kvar i den här sargade föreningen?
Finns där en inställning som bidrar till modet att våga göra det där lilla extra för att skapa något, eller är oken på axlarna just nu så pass betungade att det varken finns kraft eller förmåga till att vilja bryta ramarna?
I samma stund som jag sitter med dessa tankar gör Växjö 5–1 i öppen kasse.
Matchen är avgjord sedan länge.
Brynäs kan i värsta fall bara vara en match ifrån kvalspel och det avgörs redan imorgon.
”Målen är kostsamma, det tar energi, vi får svårt efter det…” säger en matt Peter Andersson efter matchen.
---
Jag skulle vilja gå ner i katakomberna i Monitor ERP Arena och sätta upp lappar överallt. Printa in budskapet från hockeyprofessorn vart än spelarna går.
Lappar med orden:
”Ni ska gå ut och våga, våga göra misstag, våga vinna”
Det finns nämligen en likhet mellan samurajen som Tommy Sandlin talade om och dagens Brynäs:
Båda förbereder sig för sin sista strid...
