Krönika: För kärlekens skull
Ett intimt kärleksförhållande. En samhörighet som alltid funnits där. En kärlek som rinner i blodet, och som bosatt sig i själen. En ständigt närvarande känsla av att något är större och viktigare än vad ord kan beskriva. En dragningskraft som aldrig släpper taget. Ett giftermål oss emellan där inga ringar krävs för att symbolisera det som binder oss samman. Det räcker med tre enkla ord för att knyta detta band. För kärlekens skull.
Det unika i ordet; kärlek.
Något så vackert vars definition, eller innebörd, är oerhört individuellt anpassad.
Odefinierbar skulle kunna vara ett passande uttryck, då det handlar om vad dina känslor uttrycker och vad ditt hjärta väljer att känna.
Den må finnas i många olika former, men att krama en okänd människa, enbart av den gemensamma kärleken till laget i ens hjärta, det måste vara en av de allra vackraste av dem.
Betydelsen av vad denna individ av okänd härkomst benämns vid för namn, eller vad den har för historia, fyller ingen funktion, för i det ögonblicket är det kärleken vi delar som är det enda som betyder något.
Kärleken till det som gör att vi möts just på den platsen, och just där och då.
Kärleken till ett lag.
Vårt lag.
Att dela denna kärlek, och den känsla vi känner, är en ynnest som bör vårdas med den respekt av största mått. Många människor söker efter en sådan känsla och samhörighet livet igenom, och i många fall slutar den jakten olyckligtvis utan resultat.
Vi har förmånen att få vara en del av den grupp som finner den, och detta utan att själva behöva göra den ansträngning som annars brukar krävas.
Det är inte vi som valt vårt lag; det är vårt lag som valt oss.
Vi är utvalda.
Vi fick äran att bli valda av den allra vackraste. Den kallade på oss, och vi valde att acceptera dess inbjudan.
Vi valde att bli en del av Familjen. Familjen Färjestad. Färjestad Bollklubb.
Där, just i det ögonblicket, knöts det där bandet, och det liv vi alla försöker uthärda förändrades för evigt.
Från den dagen har vi något vi alltid kan vända oss till, något vi alltid kan hämta styrka från, men framförallt en kärlek som för evigt bosatt sig i våra hjärtan.
Om jag vore en person med den vackra förmågan att fälla tårar hade jag garanterat fällt ett par.
Fällt dem de gånger jag sätter mig ner och känner tacksamheten över hur lyckligt lottad jag är som funnit denna kärlek i mitt liv. Som fått bli en del av denna gemenskap, och som tack vare den funnit en vänskap och samhörighet bortom gränser.
Om jag vore en man som bar känslorna på utsidan hade ingen kunnat undgå att se den stolthet jag känner för det jag håller som högst. Det som tar mig igenom dagarna, och som förgyller min tillvaro.
Men verkligheten är en annan.
Jag är en man utan tårar, och jag bär mina känslor på insidan.
Men ingen kan ta ifrån mig det jag känner. Oavsett om det må synas eller ej.
En relation av oförnekbar karaktär.
En evig sådan.
Vår kärlek går i grönt och vitt.
Den färg som symboliserar livet i helhet, som står för lycka och framgång, och den nyans som blir en metafor för renhet. För oskuldsfullhet.
Vi klär i dessa färger, och vi bär dem med stolthet. Precis som vi försvarar den sköld våra hjältar bär upp.
För oss. För vår förening. För vår familj.
Vi står upp för varandra, och var vi än må vandra kan vi alltid hämta nytt mod och finna trygghet i vår gemenskap och i det vi delar.
Vi lever och andas för samma sak, och våra själar sammanflätas på den resa vi gör.
Vi vandrar vägen tillsammans, i medgång som motgång, och vi hjälper varandra att lysa upp den när det känns som mörkast.
Vi tar natten till dag, och vi skiner upp i likväl gryning som skymning.
Vi finns där för varandra.
Tillsammans.
Det finns en man, eller rättare sagt två män, som satt ord på det jag försöker få fram.
Far och son, som genom ett så vackert uttryck, om än omedvetet, lyckas definiera vad våra färger betyder.
Vad vi är.
Hur nattens stilla droppar i gräset träffas av livets strålar och sakta förevigas i det mest oskuldsfulla.
Hur det som ger oss liv speglar sig i stilla perfektion.
Livet och renheten. Solen och oskuldsfullheten.
Grön och vit.
Jag väljer att låta deras ord få tala för mig.
Låta dem tala för oss.
För vår kärlek.
Solen går upp.
Så oskuldsfullt.
Lyser på oss.
För kärlekens skull.
------------------------------
Så, mina vänner, tills nästa gång…
”Ett beslut som känns rätt i hjärtat kan omöjligt vara fel, oavsett hur mycket hjärnan må säga något annat”.
Lättare listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/67e6yHRiSn0M6z7V1lryQs
Tyngre listan:
http://open.spotify.com/user/railyyyy/playlist/3aFa9hvfUYGT2YAo5zLdYJ
------------------------------
RickardReinli@Twitter
