Krönika: Hovrättens dom kan ställa till det för sporten
Liljafallet fortsätter. Idag berättade sportbladet att Hovrätten följer Tingsrättens bedömning att döma Jakob Lilja då han den 5 mars 2015 som dåvarande Röglespelare slog Jens Olsson i skånederbyt i Malmö Arena.
”Jakob Lilja uppsa°tligen och med stor kraft, med ba°da ha¨nderna pa° klubban, utdelade ett slag med klubban mot Jens Olssons oskyddade nackparti samt att Jakob Lilja ma°ste ha fo¨rsta°tt att slaget skulle tillfoga Jens Olsson i vart fall sma¨rta.”
Vidare skriver Hovrätten:
”Sammantaget finner hovra¨tten, liksom tingsra¨tten, att Jakob Liljas agerande inte a¨r fo¨renligt med ishockeyspelets ide´ och att ansvarsfrihet pa° grund av social adekvans alltsa° inte kan komma i fra°ga. Jakob Lilja kan fo¨ljaktligen inte undga° ansvar fo¨r brott. Hovra¨tten ansluter sig till tingsra¨ttens bedo¨mning i rubriceringsfra°gan.”
Idrotten står inte över lagen… men
Nu är en överklagan till högsta domstolen att vänta. Det är bra, inte bara för Liljas skull utan också för hela vår sport. Det här är en rättsprocess som vi skulle kunnat slippa. Men så blev det inte nu.
Idrottsrörelsen står inte över lagen, det kan den aldrig göra. Men lagen måste också ha respekt för idrottens kontext och sammanhang.
Svenska hockeyförbundet har en fungerande disciplinnämnd. En nämnd som gav Lilja efter den aktuella händelsen en avstängning på tio matcher, varav fyra omvandlades till böter. Denna nämnd är det organ vi har i hockeyrörelsen som fastställer att de spelare som går över gränsen också straffas för det.
Vi måste lita på att disciplinnämnden gör sitt jobb. Och skulle ett uppsåt vara av den karaktären att en polisanmälan skall göras bör det vara disciplinnämndens beslut och ansvar, såvida inte den enskilde hockeyspelaren vill gå vidare med händelsen.
Nu blev det här fallet inte så… och efter att Expressen hörde av sig till åklagare så öppnades också ett ärende vi gärna hade varit utan. Det föranledde till att Tingsrätten 31 mars 2016 dömer Lilja till villkorlig dom och 40 dagsböter á 650 kronor, eller som i klumpsumman blir totalt 24 000 kronor för misshandel. Idag, den 26 september fastställde Hovrätten den domen helt enig med Tingsrättens beslut.
Problematiken med detta är vad för praxis som fortlöper efter den fällande domen. Ska vi se det helt bokstavligen måste åklagare totalgranska varje SHL-match, och vi ska ha 350 hockeyspelare med egna försvarsadvokater som tydliggör sammanhanget efter varje spelomgång... Som tur är fungerar inte tolkningarna på det sättet.
Skulle vi tolka lagen som det bokstavligt står i skriften samt praxis som råder sker det fysisk misshandel i varje hockeymatch som kan ses som uppsåt till att skada och/eller orsaka smärta. Det gäller såklart inte bara ishockeyn.
Det Lilja gjorde mot Jens Olsson var kanske av en värre karaktär bland händelser ute på isen, det händer inte särskilt ofta – men liknande scenarios sker.
Därför har vi en disciplinnämnd. En nämnd där vi som lever kring sporten litar på ska upprätthålla regelverket.
Liljafallet kan dock också betraktas som en viktig signal från domstolarnas sida. Du som hockeyspelare är inte i ett laglöst land ute på isen. Du kan bryta reglerna och få vila i två minuter, fem minuter eller få matchtraff och med det avstängning... det känner vi till. Men går du över en alltför hög gräns ryter rättsstaten ifrån. Ingen står över lagen.
Skulle Högsta domstolen stå fast vid Hovrättens beslut blir denna signal tydlig. Då måste ishockeyn anpassa sig efter det praxis som råder, och det i sig skulle bli intressant se hur spelarna, åklagare och alla som arbetar kring sporten förhåller sig till det.
Jag ser hellre, eller rättare sagt också att disciplinnämnden skärper straffen för händelser av den karaktär som Liljafallet. En sådan attack mot annan spelare skulle ha behövt ett längre straff än avstängning på sex omgångar + böter. Det är i praktiken cirka 2-3 veckors avstängning från att spela hockey... Där behöver förbundet se över sin straffskala.
