Krönika: I Gävle frodas en modern Brynäsanda i gammal hockeykultur
I det skogbeklädda slättlandet norr om Uppland finner vi Gästrikland. Ett litet landskap klämd mellan Svealand och Stornorrland. I de södra delarna är jorden präglad av större odlingar medan i norr finns Ödmården – skogsområdet som gränsar med Hälsingland i norr.
Gästrikarna bär inte på någon högtidlig kultur som Skåne, Jämtland eller grannlandskapet Dalarna i väster. De flesta gästrikar har ibland själva svårt att finna identiteten med Gästrikland. Vi är inte ens överens om vi ska kalla oss norrlänningar eller ej – trots att geografin i dagsläget talar för Norrland. I Gävle är detta en ständig pågående debatt.
Men någon skrev att Gästrikarnas kultur tillhör nutiden. Här står folket inte kvar i det gamla, och det som redan är gammalt förankras in i det nya.
På samma sätt har den gamla hockeystaden Gävle alltid förhållit sig till den nya tiden. Det har varit stora utmaningar, såväl sportsligt som ekonomiskt.
Men den gamla klubben från tvärgatorna på Brynäs lever kvar i toppen.
Och idag är Brynäs modernare än någonsin.
Med en stark social inriktning i klubben som med hjälp av ett samhällsfrämjande koncept där symbolen ligger i den rena, reklamfria tröjan spelar Brynäs dessutom en modern och målrik ishockey.
Brynäs har i skrivandets stund ett grepp om HV71 i finalserien. Klubben leder med 2–1 i matcher och det går inte att undgå den sociala kraft som hockeylaget har i Gävle.
Simon Bertilsson med den rena, reklamfria matchtröjan. Unikt i svensk ishockey.
Jag gick in i en liten godisbutik igår strax intill stortorget i Gävle. Butiksbiträdet välkomnade mig artigt och sedan sade han:
– Det är hockey ikväll va?
– Ja, det stämmer, svarade jag.
Sedan kikade han ut genom butiksfönstret bortom stortorgets gråaktiga fasader. Sedan nickade han instämmande.
– Gatorna blir alltid tomma när det är hockey, sa han och fortsatte:
– Särskilt nu under slutspelet. Det är fullt med kunder här i butiken timmarna innan match, sedan är det helt tomt. Har du sett pubarna?
Jag svarade med ett artigt nej på den frågan.
Butiksbiträdet nickade igen.
– Det är fullt överallt. Det är galet, men samtidigt, det är bra för handeln. Gävle behöver Brynäs.
Genom Norra Skeppargatan i centrala Gävle vandrade jag sedan hemåt. Det var en halvtimme kvar innan match, och vet ni vad? Butiksbiträdet hade rätt. Det var folktomt där ute. Gävle stod still, gävleborna lös med sin frånvaro.
Stan kändes nästan ödsligt samtidigt som stämningen i luften var levande.
Det var inte förrän jag passerade Gästrikegatan som några få ungdomar hördes spela fotboll på konstgräsplanen vid Nynäs IP. Just där gräsplanen står idag spelade legender som Håkan Wickberg, Virus Lindberg, ja… till och med Tommy Sandlin som unga.
Det var där som Thure Wickberg försökte övertala en fundersam Virus att inte börja spela för Godtemplarna och istället gå med i en mindre förening som Brynäs.
Mitt eget särintresse för historia väcks extra till liv varje gång jag passerar Nynäs IP. Det fick mig också att tänka på när Gävles två anrika lokaltidningar Gefle Dagblad och Arbetarbladet flyttade sina redaktioner för bara några dagar sedan ifrån Hattmakargatan. Samma gata som Monte Afzelius, han som sägs vara Sveriges första hockeyspelare redan 1912, växte upp.
Det är inte särskilt svårt att hitta hockeyreferenser i Gävle. Staden andas hockey.
Det finns en anrik hockeykultur i Gävle.
Hockeyfästet Gävle
Gävle kallas ibland för Sveriges Toronto. Här föds, formas och frodas hockeytalanger som sedan blir till legender. Sedan Niklas Bäckström har staden tagit fram 12 nya NHL-spelare. Samtidigt har Gävle en stor skara hockeylegender, för många för att rada upp här och nu, på sin meritlista.
Ishallar står stoltserade i de flesta av Gävles stadsdelar. Inom en mils radie hittar du åtta ishockeyklubbar.
– Det är unikt, säger Brynästränaren Thomas Berglund i en intervju till Aftonbladet.
Gävles ishockeyklubbar är inte bara vanliga idrottsföreningar. Även dessa bär på ett arv. GGIK, Gävle Godtemplares Idrottsklubb blev svenska mästare 1957. Tätt följd står klassiska Strömsbro och IK Huge som båda har varit i Sveriges högsta serie. Gävle är den enda stad, den enda kommun i svensk historia som haft tre ishockeylag i den högsta svenska divisionen samtidigt.
Men idag står hela Gästriklands ishockeyförbund bakom flaggskeppet Brynäs IF, tvärgatornas lag. Det är genom småklubbarnas hockeyfostran som Gävlehockeyn skapas. Det är i den kulturen som Brynäsandan frodas.
Vi är nu inne på den femte generationen i Gävle som får uppleva svensk elithockey. Barnen idag, precis som jag själv fick när jag växte upp, får höra om berättelserna. Laget som aldrig förlorade. Rivaliteten som fanns klubbarna emellan i då, lilla Gävle. Storhetstiden på 70-talet då Brynäs ansågs vara bäst i en evighet.
Expressens Magnus Nyström skrev:
”Publiken i Gävle är egentligen inte tråkig. Det handlar om att man är bortskämd sedan många år tillbaka.”
Brynäs jagar nu sitt fjortonde SM-guld. Gävles femtonde i ordningen.
Är vi bortskämda? Jag tror det. Men jag ser inget dåligt i det, tvärtom. Gävleborna är ett kunnigt hockeyfolk. Det finns alltid en förväntan på Brynäs samtidigt som det också finns en djupare förståelse för realiteten.
Brynäs är större än Gävle. Det finns fler brynäsare i Sverige än vad det finns Gävlebor, och då har Gävle precis passerat 100 000-sträcket i antal invånare. Multiplicera Gävle kommuns invånare med talet 5 så har vi cirkamängden brynäsare i landet.
Det är precis som butiksbiträdet menade; Mår Brynäs bra, mår Gävle bra. Har Brynäs framgång blir gävlebon gladare. Och jag håller inte med om att Gästrikland saknar en identitet, eller en kultur. Gästriklands idrottskultur är något unikt – och i Gävle andas man Brynäs IF.
Gavlerinken lika ståtlig som alltid på Sätraåsens, numera Gavlehovs höjder.
Den eminente lokalkrönikören Stisse Åberg skrev igår:
”Hallå, är Gävle redo? Är Gavlerinken redo?”
Jag tror att staden är mer än redo.
